Året som gick – Mitt cykelår alltså

Då har jag uppdaterat min lista med mål för 2o1o. Inte för att det spelar så stor roll längre, utan mer för att kunna summera hur mitt upplägg fungerade och se om jag kan lära mig något från satsningen mot en snabb Vätternrunda.

Jag hade redan en idé om hur jag skulle gå tillväga när jag anmälde mig 2009. Jag skulle hålla igång under hösten i så stor utsträckning jag kunde för att efter jul börja köra ett träningsupplägg enligt Morris principer. Det är en tidseffektiv träningsform som baseras mycket på intervallträning. Jag har använt Morris upplägg för några år sedan med blandad erfarenhet, bland annat drog jag slutsatsen att inte starta för tidigt under hösten då man lätt ”peakade” för tidigt och fick svårt att hålla formen när tävlingarna närmade sig. Morris upplägg är ett fantastiskt sätt att höja effekten man kan utveckla, men på ett ganska slitsamt sätt för både kropp och hjärna. Det hade jag lärt mig och det var jag tvungen att ta hänsyn till på något vis.

Mitt andra problem var att styra min dag så att det fanns tid för träning. Med Morris upplägg så kan man lätt klara sig med veckor på 4-6 timmars träning men det måste ju hända också. Här har Funbeat och bloggen spelat stor roll för att motivera och driva mig själv. Det, tillsammans med programmen jag gjort för cirka en månad i taget, gjorde det ganska lätt att få till träningen. Åtminstone till en början. Så med den sista meningen som brasklapp så är jag nöjd med det upplägget.

En av svagheterna i mitt upplägg är att jag inte riktigt orkade hela vägen. Vad som var hönan eller ägget vet jag inte, men fram till maj någon gång gick allt bra. Men här började träningen sätta sina spår. Jag var trött och efter Långa Billingen så tog det veckor innan jag hade återhämtat mig kändes det som. Samtidigt så började behovet av att vara i form öka. Snart skulle ju Vätternrundan gå av stapeln och jag kände pressen komma. På detta kom väldigt mycket med jobb och privatlivet vilket i princip innebar att det var svårare att hitta tid för att träna.

Jag var i en ond cirkel och motsägelsefull situation. Jag behövde motivation och ork för att exempelvis kunna träna sent på kvällen men den fanns inte där. Då kände jag pressen vilket i sin tur gjorde att det var mindre roligt att träna. Samtidigt så var ju återhämtningen så dålig att några förlorade dagar inte kändes som hela världen. Samtidigt försvann formen.

Om jag ska nå högre effekt och öka förmågan att hålla längre in i säsongen så måste jag ändra något jämfört med vad jag gjorde i år. Främst gäller det slutet av april och hela maj – juni där jag måste kunna träna bättre.  Jag tror också att jag ska ha större respekt för hur mycket tid träningen tar. Om ett träningspass tar en timme så ska jag först byta om, träna, duscha, kanske äta och varva ner. Det gör lätt att den faktiska tidsåtgången är snarare två timmar. Dessutom ska cykeln fixas och kroppen kan behöva extra vård i form av stretchning och massage vid något tillfälle. I själva verket krävs mer tid än det jag avsatte alltså. Här finns förbättringspotential tror jag inför framtiden.

Jag hade satt höga mål. Jag skulle åka fort och det långt, vilket jag satte upp (höga) wattmål för att klara. Jag skulle också gå ner i vikt. Så här i efterhand kan man ju säga att målen var för högt satta. Men jag tycker nog att dom var höga fast realistiska satta ändå. Så om jag ska göra något liknande igen så ligger nog inte något stort fel i definitionen av målen och målsättningen, utan snarare i planeringen om vad som måste till för att få en sådan här satsning att fungera enligt ovan. Jag kommer också revidera träningsmetoden. Morris upplägg är slitsamt – även om det är effektivt – för mig kanske för slitsamt vilket leder till ökade behov av återhämtning mm.

Efter Vätternrundan har jag inte cyklat så mycket. Inledningsvis för att jag inte hade så stor lust, men sedan spökade – och gör fortfarande – knät. Det problemet har jag haft förut och känns inte som det är specifikt kopplat till upplägget för 2010-års Vätternrunda.

Den största avvikelsen från målet, på det som jag verkligen hade möjlighet att påverka till skillnad från det som jag fått ställa in på grund av knät, gäller vikten. Nu är jag ju fetare än någonsin, men till Vätternrundan låg jag någonstans kring 88-90 kg. Det är tungt och var cirka 10 kg över min målvikt. Tyvärr har jag extremt svårt att gå ner i vikt genom träning (vilket är väldigt vanligt!) och när det blir så skruvat som det var inför denna Vätternrunda så var jag dessutom tvungen att kompromissa. Jag var trött och sliten redan som det var, då var det inte lätt att hålla igen på energiintaget.

Nästa evenemang är Vasaloppet! Där har jag mycket mindre erfarenhet att falla tillbaka på vad gäller träning. Men lite idéer har jag. Mer om det framöver.

Publicerat på oktober 18, 2010, i Cykelträning, Träning. Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: