En onsdag

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite mer än timmens träning i Borensberg var vad familjefadern hann med idag. Sedan har jag beställt dubbdäck till cykeln. Man får vara nöjd med det lilla!

Nu är det bilpyssel som gäller resten av dagen.

Syncros

Scott Sparken är sig ganska lik i år jämfört med förra året även om det finns en del viktiga förändringar inte minst framtill. Men det var inte det jag tänkte blogga om idag utan något helt annat nämligen Scotts val av Syncros som leverantör av fler komponenter så som sadel, hjul, styre, sadelstolpe och styrstam. Även handtagen bär Syncros logga.

Från sadeln.

Syncros är Scotts egna märke sedan några månader efter att de köpt det av Ritchey som tidigare varit lite av hovleverantör till Scott, åtminstone till lite finare modeller. Så långt så verkar integrationen gått bra, loggorna är i synk och färgmatchingen på min Spark 920 är fantastisk. Ja, det undgår ingen som sett bilder på en Scott av 2013 års modell att det är en hel del Syncrosprylar på de nya cyklarna.

Färgmatchade nav. Vackert!

Men vad är det vi får när vi handlar? Det är inte så lätt att hitta någon info om Syncros sortiment och det som finns är ofta recensioner av deras downhillprylar vilket inte säger så mycket när man köpt en långloppsbetonad XC cykel. Ofta lyfts hjulen fram och inte sällan kallas produkterna innovativa och high-end. Hjulen som sitter på 920an kallas Syncros XR 2.5 29” och verkar inte finnas med i Syncros utbud då de troligtvis är i enklaste laget för att sälja över disk. Trots det har man lyckats få med en DT Swiss logga på navet.

Ibland känns trygga varumärken bra.

Det finns flera egenskaper på cykeln som påverkas av komponentvalet. Vikten naturligtvis och den kommer ju inte som någon överraskning då den står angiven för de flesta cyklar. I mitt fall så hamnar cykeln kring 12,35 kg med de enkla trampor som satt på. Det andra är kvalitetskänslan i ytbehandling, färgmatchning mm. Där har Scott lagt ner mycket jobb för att komponenterna ska matcha. Tyvärr verkar trycket sitta väldigt dåligt och vissa delar nöts bort fort. Jag ska se om jag kan få till någon bra bild för att visa något exempel senare i veckan.

Geometrin och ergonomin påverkas också av valet av delar och då är det i detta fall sadel, styrstam och styre som är viktigast för de egenskaperna. Lite är det ett lotteri då det inte finns en sadel eller en lämplig styrstamslängd till alla men i mitt fall så får Scotten MVG. Jag gillar sadeln skarpt och det breda styret är kanon.

Typiska Syncrosprodukter med gamla loggan.

Men det är inga avancerade grejor som sitter på så om vi bortser från jobbet med färganpassning som är gjord så finns det ingen ”competitive edge” i valet av komponenter. Canyon har sin sadelstolpe och Cannondale sin Lefty, båda är exempel på där tillverkarna försökt vinna fördelar genom att tillverka egna komponenter där det annars finns en uppsjö av leverantörer av standardprodukter. Något sådant märks inte hos Scott och Syncro.

Som cyklist så finns det egentligen bara ett område för oro när det gäller den här typen av cykelmärkesprodukter och det brukar handla om hjulen. Det är inte lätt att få till prisvärda hjul som möter kraven på vikt och styvhet och om det är svårt för dom som bara gör nav och fälgar så är det inte lättare för en cykelutvecklare. Första intrycket är gott av hjulen som sitter på men vi får se hur lager och så håller under året. Tunga är dom men det visste jag ju, det viktigaste är att de är styva och håller under många mil både vad gäller eker-, lagerspänning och body.

Det här upplägget med egna leverantörer av komponenter är relativt vanligt i cykelsammanhang och skälet är naturligtvis att de som utvecklar och säljer cyklar vill ha en större del av förädlingsvärdet. Det blir lätt endast ram, gaffel, komponentval och montage som utgör värdet på produkten och det är i princip endast ram och gaffel som man kan ta betalt för. Nackdelen med egna produkter är att man inte kan rida på någon annans varumärke och annonsering, man får stå för all utvecklingskostnad själv och om man som i Scotts fall, på samma sätt som Trek, väljer att underhålla ytterligare ett varumärke så ökar kostnaderna ytterligare. Trek kör Bontrager och även om de komponenterna är fantastisk vackra så finns det exempel på då de snarare varit till nackdel för Trek än fördel. Främst är det hjulen som fått kritik för att inte riktigt matchat resten av Trekcykeln.

Scott är inget stort märke i USA medan Syncros eventuellt har lite status i downhillkretsar. Det kan vara ett skäl till den valda vägen, men Scott har inte skämts för styren och styrstammar under egna Scott märket tidigare eller tvekat att välja Ritchey för någon del vilket är ganska standard om man jämför med hur andra stora märken gör. Jag sätter 25 kronor på att Syncrosloggan är mindre tydlig redan nästa år för att sedan vara borta 2015 till förmån för Scottloggan. Vad tror ni?

Pressreleasen från Syncros i och med uppköpet hittar ni här.

Att klä sig för cykling på vintern

Bra exempel på vinterskrud.

Att cykla när det blir lite kallare är lite speciellt och på forum och i cykelklubbar dyker det alltid upp lite frågor och funderingar så här på hösten. Om ni hänger här på bloggen lite då och då så ser ni att jag gillar att träna cykling på vintern av flera anledningar. Dels så är det lättare att få tid på vinterhalvåret och så är dagarna minst lika fina men jag är inte lika naturligt ute och fångar den fina dagen som när det är sommar. Utomhusaktiviteter tillför alltså mer under den kallare delen av året än annars.

Gubbe i jacka!

Att klä sig bra för cykling en kallare dag är en kombination mellan att ha bra grejor, göra goda val, ha smarta knep och lite erfarenhet. Jag tänkte visa lite hur jag klädde mig i söndags då grabbarna och jag var ute på en torr liten tur i ett soligt men relativt kallt (runt nollan) Östergötland.

Låt oss börja med att slå fast att termometern spelar roll när vi cyklar och det är kallt. Det finns liksom inte sommar och vintercykling. Det finns hela skalan på termometern! Det är en jäkla skillnad på 10, 5, 0 och -5 grader. Men det är inte så ovanligt att träffa cyklister som dragit på sig delar av -5 graderskläderna redan vid + 5 grader bara för det blivit kallt. Främst gäller det byxor och jacka. För mig fungerar exempelvis benvärmare utmärkt ner mot nollan eller straxt under även om det är lite lugnare cykling. Samma sak gäller överkroppen, om det blir någon grad kallare så kan man ju ta en tröja till eller vindväst, man behöver ju inte gå ”all in” bara för att temperaturen fallit under 10 grader och komma i dunjacka. För min del så är det viktigaste att förstärka klädseln på fötter och händer när det börjar bli lite kallare. Om jag huttrar lite om överkroppen när jag börjar rulla gör oftast inget utan betyder att jag är ganska lagom klädd.

I helgen drog jag på mig en favorittröja, en Raphattröja i ull, som första plagg. Lika mycket för komfort som för värme.

Första varvet. Undertröja, långkallingar och strumpor.

Trots att det var frost ute och termometern visade ner mot – 5 grader så tog jag det lite lugnt med kläderna och tänkte köra ganska standard men med ett lager extra.

Crafts långkallingar med windstopper på framsidan.

Jag tycket det var lite kallt med bara cykelbyxor när vi körde i lördags så jag tog långkalsonger under på söndagen.

Benvärmare och cykelbyxor på. Putar magjäveln ut?

Benen blir sällan speciellt kalla men jag har kraftigare byxor på vintern när det blir -5 grader eller lägre och det blir lugna pass.

Crafts undertröja med windstopper.

Craftgrejorna kommer från längdskidåkningen men funkar kanon för cykling. Det är just fartvinden som kyler fram och lite extra stopp sitter kanon.

Vanliga mtbskor.

Det är dom delar som skjuter ut som har störst problem med värmen och värst är dom delar som har direkt koppling till cykeln då den kyler. Spd-pedaler ger en klassisk köldbrygga in till foten och dessutom är vanliga träningsskor ganska ventilerade. En del löser det med vinterskor men jag kör mina vanliga skor ner mot nollan eller lite under, sedan kör jag vanliga pedaler och kängor när det blir kallare. Funkar fantastiskt mycket bättre och kostar gratis snudd på då jag köper pedaler på Biltema.

Utanpå skorna kör jag en plastpåse.

Ja, att slå in skon i plastpåse är ett kanontrick för att höja komforten kring fötterna. Påsen ska vara utanpå skon då den hjälper till att täta både för luft och eventuellt vatten.

 

Skoöverdrag över påsarna.

Åker man med tjejer petar man in plasten, annars skiter man i det. Jag gör inga hål för pedaler eller något, plasten är så tunn att det normalt sett inte märks. Det är bara att klicka i pedalerna och åka.

Hjälmmössa från Shimano och den fantastiska långärmade cykeltröjan.

Efter en långärmad cykeltröja som är lite flossad på insidan så var jag redo för jackan och hjälmen. Jackan ser ni på bilderna från helgen i tidigare bloggningar, det är Kalas vinterjacka och på det hela taget var jag Kalasklädd (!) då jag inte direkt frös men inte heller svettades ihjäl när det gick lite fortare.

På händerna hade jag ett par vanliga fingerhandskar. Jag gillar Tegeras läderhandskar som du kan köpa på Clas Ohlson som jag brukar köra i lite olika varianter men i helgen kändes det lite tunt så jag gick på mina gamla Bianchi-vinterhandskar.

Om du ska köpa något förstärkningsplagg inför vintern så tycker jag att ett bra underställ är viktigast då det ska vara skönt även då det blir fuktigt, sedan är bra handskar nödvändigt. Om du inte redan har en långärmad cykeltröja av lite varmare typ så är det en bra investering också. Både Kalas och Trimtex har väldigt bra långärmade tröjor så köp en genom klubben du tränar i.

Dead Frog Alley

Tre gubbar red ut!

Äntligen fick vi till en grupp om tre cyklister på dagens härliga snackerunda. Jag, Jonas och Fornåsas egen Alexander Lukas rullade alla ut. Cyklarna var olika, klädvalet skilde sig men cykelglädjen var lika hos alla.

Hårda bud!

Vi kom dock inte långt förrän gruppdynamiken började spela oss ett spratt. Jonas, gruppens normalt sett negative deltagare, kände sig utkonkurrerad av nyss Spanienbereste Mats, som naturligtvis inte betalat själv om nu någon trodde det. Mats hade vandrat två och en halv timme om dagen i en öken och tyckte det var så mycket häftigare än vår hösttur att allt var skit. För att lyfta det lite så kom vi på att använda engelska termer på vanliga uttryck så i stället för dödagrodvägen så åkte vi turen ”Dead Frog Alley”. Det gjorde inte så stor skillnad utan Jonas kändes fortsatt helt ovan i sin roll som positiv.

Bilderna på den här bloggen börjar ju bli tramsigt naturromantiska men vad ska jag göra? Cykling är som bäst på höst, vinter och vår. Då är man fri från allt störande så som jobbevenemang, skolavslutningar, granars grillfester och annat skit som drar ner stämningen. Man kan utveckla sig själv helt enkelt!

Vår favoritkanal!

Det är vackert och det är gratis. Ja nästan gratis i alla fall. Vi tre gubbar har som var ute på turné idag har säkert lagt ett belopp motsvarande ett bättre hus här ute i skogen på cyklar. Så man får fan passa på att njuta!

Medan jag fotade så stirrade gubbarna ystert i fjärran.

Efter stoppet vid kanalen så pratade vi om ditten och watten som vi gör när vi träffas. Det räckte fram till fruktstunden vid en liten badstrand.

Vi pratade om att vi borde ha Belgisk öl med i fortsättningen.

Mats ansåg fortfarande att öken var grejen.

Vi ansåg nog att Östergötland var bättre än öken.

Efter fruktstunden så var diskussionsämnena slut och det blev full fart, ryck, kontraryck och stötar vid varje krön. Han som inte vill cykla med oss längre skulle blivit tokig. Själv orkade jag inte ha någon åsikt utan försökte bara se oberörd ut.

Cykling är bäst året om!

Nere vid kanalen tog vi det lugnare igen.

Om jag och Jonas varit det positiva paret under resan så blev det en förskjutning i gruppen då det visade sig att ungdomen inte hade hört ”Just idag är jag stark” med Kenta. Jag och Mats skrålade högt i skogen men Jonas såg helt frågande ut. Vad lär dom sig i skolan nu förtiden?

Eftermiddagen tillbringade jag på Ikanohuset i Linköping. Blodsockernivån var usel och benen helt trasiga. Tack vare detta orkade jag med riktigt bra.

Tack för idag boys. Tack för vädret Gud (idag med stor bokstav).

I morse så valde jag i mitt lilla cykelharem

Denna haremsdam blev mitt val idag.

Jonas och jag skulle köra förstörande provning av våra kroppar idag för att se hur illa det är. 0815 i grusgropen var kommenderat!

Här 0815 var ordern!

Jag vet inte om gud vaknat med stånd i morse men något var det för det var liksom inga gränser på guldet över Östergötland.

Vardag där jag bor!

Lite småkallt men det var inget som störde och jag visste ju att det inte skulle vara några problem när vi fick upp farten.

Solen var på väg upp och lampmästaren lekte lite med skuggorna.

Grejen med grusgropen är att den ligger perfekt vid ett krön så med lite fantasi så går det att skapa varvlopp där kräkan ständigt är med.

På väg ner i gropen!

Att det var lite fruset var både bra och dåligt. Vissa traktorspår blev för stötiga men vissa gruspartier blev fantastiskt roliga att köra i. Det var stenhårt nästan över allt och jag tror inte jag fick ett lerstänk på mig på över timmen vi höll på.

Så här snygg var jag både innan och efter.

När vi kört oss halvt sönder och samman så stannade vi och pratade en kortis.

Å min nya Ridley den ba …

Män som pratar cykel är speciellt.

Du skulle sett mig jag ba …

Jag var borta nästan två timmar i morse. Jag vet inte var tiden försvan riktigt faktiskt.

Jag måste varit i en tidsmaskin i morse!

Det här kan varit bland det roligaste passen i år faktiskt!

Cykelintresset verkar må bra tack vare dopingfallen!?

Lance Armstrong blir av med alla sina segrar och hans gamla kamrater ifrån US Postal Service har blivit av med sina jobb. Radobank lämnar cykelsporten som sponsor från och med 2013. Nina Gässler som vann damklassen i Cykelvasan åker dit för postitivt dopingprov. Indurain med flera spanska aktiva och före detta aktiva toppcyklister tror att Armstrong är oskyldig.

Ja, listan kan göras lång med exempel på cykelsportens dopningsidioti den senaste månaden och om vi går tillbaka lite längre så är det en ström av händelser utan ände.

Rödmarkerade är de som fråntagits placering på grund av doping i TdF. Bild från Cyclingtips.

Mitt i det som kanske är den sjukaste perioden på länge inom cykelsporten så presenteras då Tour de France 2013 med samma entusiasm som alltid. Roberto Vacchi är sur och vill inte kommentera skiten medan andra gör sig lustiga över det absurda i att hålla en tävling som aldrig någon vinner. Åtminstone i retroperspektiv. Sponsorerna lämnar sporten och kronjuvelen bland cykeltävlingar är ett skämt som skrattas bort. Man behöver inte vara Einstein för att begripa att vissa direktörer inom UCI och ASO är nervösa och undrar var deras levebröd tar vägen.

Men samtidigt har det hänt något annat. Cykling är större än någonsin i min värld. Arbetskamrater cyklar, Cykelvasan är fullbokad inom en halvtimme medan det tog knappa tre timmar för Vätternrundan. Cykelhandlarna verkar ha hittat sitt segment och en affär igen efter att Biltema höll på slå ut dom med sina skitcyklar. Jag uppfattar det som en blandning mellan feta motionärers önskan att köpa sig snygga och vardagscyklister som är villiga att betala lite mer för sin cykel då dom värdesätter den.

Det finns fler exempel på hur starkt cyklingen står sig som idrott nu. Roberto Vacchi är en av de mest kända kommentatorerna och cykling nämns allt oftare i sportsammanhang. Vi har väl två svenskspråkiga cykeltidningar, eller om det är tre och jag skulle inte bli förvånad om någon av loppen i långloppscupen är fullbokad under 2013.  Fredrik Ericsson – förbundskapten i MTB – ska förresten göra comeback med fokus på LL i mountainbike.

Det finns flera samverkande faktorer. Motionsloppen – inte bara inom cykel – blir allt mer populära hos allmänmotionären men det finns nog också ett inslag av ”over there” popularitet. För ni vet väl att det inte spelar någon roll för oss européer om en sak är populär i en annan del av Europa. Det måste till USA och bli poppis först innan vi tar det till oss. Det gäller pizza och pasta som vi inte tar till oss förrän USA gjort det. Vin och esspressokaffe – samma sak. Det finns många fler exempel men cykel och cykelsport är nog ytterligare ett. Där har Lance Armstrong varit en nyckel, inte ett problem.

En del konspirationsteorier runt Armstrong bottnar just i det att flera hävdar att UCI med flera velat ha cykelsporten stor i USA till varje pris och därför skyddat Lance Armstrong. Men jag har jobbat mycket med fransmän och där finns det dom som ansett att Lance varit dopad och förstört deras vackra Tour de France och ni kan vara säkra på att stora delar av Frankrike inte gjort ett skit för att skydda någon amerikan. Snarare tvärt om! Dom har hatat Armstrong över allt annat.

Slutsatsen jag drar är att vi faktiskt har fler människor än någonsin som är intresserade av cykling, som cyklar och som ställer upp i olika cykelarrangemang. Trots den helt absurda situation vi har nu. Det tycker jag är skitbra! Jag stryker bort fjanten Lance Armstrong ur mitt minne och ser med stor glädje fram mot 2013 år cykelsäsong och i synnerhet dess Tour de France.

Naiv? Avseende vad?

Bitter? Nej!

En helt vanlig torsdag – nu med snö!

Likt den avlöning som hamnade på vårt konto idag lättade jag från jobbet några minuter i halv fem. Jag ville cykla!

Väl hemma tog på mig finkläderna.

Sedan smög jag ut. Det här var det jag såg!

En liten stig!

Fantastiskt! Men förtjänade jag det här på en torsdag?

Fyrbarnsfar och allt?

Medan jag funderade på om jag var värd cykling och Luther satt och juckade på mina axlar väntade springaren stolt!

Kom igen grabben!

Jag hojade på och fick mörker och muller. Var det verkligen åska det där?

El Ljus Spår (lokalt, väldigt lokalt, skämt) håller mörkret borta.

Men sedan kom det en blixt och alldeles efter det snö!

Mys!

Ja det började snö rejält faktiskt samtidigt som det blev allt mörkare ute.

Klockan är inte ens sex!

Jag är med i Facebookgruppen ”Allt blir så mycket bättre med bacon” och skulle kunna tänka mig att gå med i ”Allt blir så mycket bättre med snö” om den finns.

Hemma igen efter knappa 50 minuter.

Kallt, blött och halt ledde till en underbar vurpa men känseln var nog inte den bästa för konsekvensen märktes inte förrän jag var hemma.

Ovänner och småsår …

Nu blir det trainer!

Nu är den hård – min Scott Spark 920

Två dämpare. Är det två för mycket?

Jag och dämpare är inte alltid en bra kombination. Med två hjul och två dämpare finns det fyra variabler att pilla på och då blir det en del pillande om man är som jag. Nu har jag sakta ökat trycket i dämparna och inför helgens distansrunda så ökade jag även däckstrycket. I helgen kändes allt verkligen rätt.

I går stack jag ut på en lättare stigrunda och då kändes alla dämpare helt plötsligt hårt ställda trots att jag minskade däckstrycket och behållit tidigare inställningar. Jag blir lätt nojig med sådant där tekniskt och har jag väl börjat så brukar det bli som nu. Först går jag åt ena hållet och sedan åt andra för att sedan gå tillbaka åt första läget. Självsvängning!

Hur som så brukar jag ledsna någonstans i området där jag är hyggligt nöjd. Det kanske är där jag är nu, fast med lite mjukare inställning kanske.

Liten notering bara. Jag hade tänkt låta rubriken vara så där fånigt grabbig ”Nu är den hård” men så blev jag sökmotoroptimeringskåt. Det i sig beror på att det är många som kommer hit på sökningar om Spark 920. Allt fler börjar väl titta på 2013 års modeller och cyklar börjar stå hos olika handlare. Så med Scott Spark 920 i rubriken, sökvägen, texten och tagar så vore väl det fan om vi inte kan lura hit några till!

Lite nya Scottkläder – Ett första test

Diskret!

I samband med att jag köpte Scott Sparken så fick jag med lite kläder ur Scotts RC-line sortiment. Det ska vara det bästa Scott har att erbjuda och visst är dom fina på gubbkroppen.

Tröja utan kropp!

När jag började cykla på allvar som vuxen – för länge sedan – så var kläder som kom från cykelfirmor så som Scott och Specialized lite ”budget”. Det var kläder som man kunde se lite sportig ut i med cykelmärket fett tryck på. Men inte kunde de som gjorde cyklar konkurrera med de som var proffs på kläder så som Craft med flera.

Sedan har jag kommit att gilla Raphas och Assos kläder men även Kalas och Trimtex har ett riktigt bra utbud. Jag föreställde mig aldrig att Scott skulle vara i närheten av den kvalité som utpräglade cykelklädsmärken har när jag för ett par år sedan fick  med skor och en vindväst från Scott när jag köpte min CR1a. Men jag hade fel. Det var de bästa skor jag haft och vindvästen blev en favorit. När jag träffar någon med samma typ av väst så brukar jag säga att jag tycker den är kanon och alla jag träffat verkar vara av exakt samma åsikt. Jag hade därför rätt höga förväntningar på dom nya kläderna när jag såg dom första gången.

Skriv ut och sätt upp!

Det har hänt rejält mycket på cykelklädsfronten de senaste åren. Tyger, muddar och padding blir ständigt bättre och det som var bra för ett par år sedan kan inte riktigt konkurrera idag. Första besiktningen jag gjorde av kläderna indikerade att Scott hade hängt med bra. Det mesta som de som säljer high-end kläder har, finns där. Det enda uppenbara av det senaste som inte kläderna har är kompressionsverkan av det jag kan komma på. Det gör inget. Inget alls faktiskt!

Kolla gärna på ärmen och resåret. Kan jag släppa ut magen nu?

Tyget känns väldigt ”high-tec” och likaså själva sömnaden känns kul. Det är främst två saker som jag tycker blivit bättre på senare år på lite finare kläder och det är tyget samt resåren kring armar och lår. På båda områdena är Scottkläderna helt i takt med sin tid.

Se hur långt ner tröjan går. Storlek L.

Jag testade kläderna i går kväll under en timmes spinningpass och här är första intrycken. Jag tycker kläderna är stora trots ”Athletic fit” som Scott kallar passformen. Jag brukar alltid ha large på mina 186 cm men här skulle nog tröjan kunna vara medium. Men det är lite av en smaksak, det inte något direkt fel med large.

Muddarna i benen är jäkligt tajta vilket är lite konstigt när byxorna känns ganska stora. Här räddas dock situationen av det smarta resåren eller snarare mudden på byxorna så på totalen blir det helt ok. Paddingen i rumpan får väl godkänt medan tygets känsla som totalt genomsurt får knappt godkänt. Jag vet inte vad ett utlåtande efter en timme i en varm spinningsal svettandes floder har för relevans för hur man använder kläderna ute under sommaren men förmodligen så är kläderna tänkta att vara kylande för dom blev kalla när intensiteten gick ner.

Jag tror jag kommer gilla dom här kläderna främst för dom är snygga men också för att de sitter bra och har en del smarta lösningar så som mudden i ärmen som är riktigt bra. Men jag funderar starkt på att ringa och be om medium på vindvästen som är på gång.

Kollektionen finns i några olika färger och din Scotthandlare kan ta hem kläderna åt dig på några dagar om grejorna finns i lager.

Läs gärna Cycling Tips recension av Assos, Rapha och Castellis byxor som lite referens.

Sällan har det varit så förvirrat på Prästtomta skjutfält

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hade ju lovat mig själv en fantastisk dag på cykel idag och som vanligt infriade jag – ska jag vara ärlig så överträffade jag – förväntningarna. Jonas var här någon minut i åtta och då hade jag naturligtvis såsat lite så han fick vänta. Sedan tramsade vi runt upp mot Bäckhem och trivdes på alla möjliga och omöjliga sätt.

Träningsmässigt var dock en liten sväng på Prästtomta inte nog utan vi tog till ett klassiskt trick för att få lite mil, nämligen planlöst och förvirrat cyklande på mjuka grusvägar. Jäklar vad vi lyckades cykla vilse och trots mobiler och kartor så blev det bara värre! Tillslut hittade vi Tjällmos snyggaste mamma och hon och hennes familj hjälpte oss rätt. Jag tror stället vi hittade henne på hette ”Kulla” och var så fint att jag tog ett kort som ni ser i bildspelet ovan.

Jonas och jag var jäkligt överens om att Kulla-kullan var en riktig snygging men vi är ödmjuka inför det faktum att vi eventuellt kan ha fel. Vi hade inte haft ett rätt fram till den stund vi frågade infödingarna så vår självkänsla har fått sig en liten knäck.

Låt oss här och nu slå fast att ett uselt lokalsinne och total oförmåga att orientera sig är en tillgång i cykling.  Fredrik Svärm – enligt säkra källor Sveriges snyggaste cyklist – har det sämsta lokalsinnet i trakten, men så är han duktig också. Fortsätter Jonas och jag så här så bådar det gott både för utseendet och formen faktiskt.

När vi väl kommit någorlunda till rätta så mötte vi klubbkamrater på smygträning. Tyvärr tappade Jonas orken och humöret lite redan efter fyra timmar idag och samtidigt så drabbades han av alla kända krämpor en medelålders cyklist kan drabbas av norr om Borensberg.

Men då hade han rätt kille vid sin sida. Större acceptans för trötthet, krämpor och livströtthet än jag har står inte att finna. Empati genomsyrar varje handling – inklusive fotograferingen som Jonas inte tyckte var nödvändig – och jag gör allt som står i min makt för att inte visa mig överlägsen när en kamrat lider.

Skyltspurten in mot Borensberg tog jag enkelt som en plätt utan att bli trött och jag passade på att ta en bild samtidigt.

Allt detta avnjöts på min nya Scott Spark 920 som dagen till ära fått 150 psi i bakdämparen och lite mer luft i däcken. Vi börjar hitta rätt nu!