Händelser i Östergötland

Det var en gång fyra män i olika åldrar som skulle ge sig ut och cykla. Dom trodde dom var tre, men det dök upp en fjärde till allas glädje när dom samlades tidigt på morgonen. Dom fyra männen var:

• Mr. 29er – Mannen som sällan cyklar på sin 29 tummare vilket gör namnet ännu fånigare än det är från första början.
• Vidriga klubbdressen – Bonuspersonen som visade sig bo i samma område som vi andra men var helt okänd. För övriga i gruppen, inte för sig själv alltså.
• Den unga husvagnshataren – En ung man med mycket tråkigheter i sin barndom, främst då kopplat till campinglivet, som ibland är med och cyklar.
• Jag är så trött Johansson –  En herre i sina bästa år som är piggare trött än de flesta är pigga pigga.

I väntan på att alla skulle samlas så visade Jag är så trött Johansson upp sin fina effektmätare och årets nya outfit. Vidriga klubbdressen visade sin fina Garmin 705. Mr. 29er, som är beordrad köpstopp av familjeekonomen tyckte att denna prylhysteri var snudd på stötande. Mr. 29er har köpt husvagn vilket är förklaringen till köpstoppet.

Mr. 29er, som gärna vill se sig själv som klungans strateg, deklarerade att han gärna såg ett måttligt tempo fram till fikat. Det var trotts allt en bit att cykla. Samtliga tyckte det lät bra. Den unga husvagnshataren hade blivit lite sen och kört hårt till samlingspunkten, så han såg gärna ett lugnt tempo. Jag är så trött Johansson instämde med inlevelse. Vidriga klubbdressen höll med, men var lite osäker på referensen. Fikastoppet skulle ske i Mantorp cirka tre mil bort.

Alla satt upp på sina springare och körde iväg i blåsten. Det blåste rätt bra, Jag är så trött Johansson sa att det var sju meter per sekund, vilket mycket väl kunde vara rätt.

Farten? Ja, nu vet ni ju alla att en överenskommelse med en cyklist avseende fart är lika beständig som en kall öl hemma hos Mr. 29er. Så av den lugna inledningen bidde det jasså. Jag är så trött Johansson hade över 170 i puls. Mr. 29er, som inte vet inte sin puls eftersom han inte törs köpa nytt batteri till pulsklockan på grund av köpstoppet, tyckte det gick fort. Den unga husvagnshataren hade tydligen försökt mäta sina krafter redan under lördagen och försökte på något sett göra det till förklaringen till sin tidiga mattning. Det var egentligen bara Vidriga klubbdressen som var oroande stark.  Gruppen försökte slå av på tempot något några gånger. Det gick sådär.

Samtalet i gruppen var ganska begränsat men vägen var bra och gruppen rullade på. Ner mot Mjölby. Jag är så trött Johansson såg rätt trött ut och hävdade att han inte skulle orka köra så här fort så länge till. Inne i Mjölby fick gruppen sällskap. En annan vintercyklist som åkte med i max sex sekunder innan han fick kalla fötter. Något av ett rekord tyckte Mr. 29er.

På väg ut ur Mjölby så tyckte Jag är så trött Johansson att det var dags att kasta in handduken. Efter lite övertalning så ändrade han sig mot löfte om att farten skulle bli mer mänsklig. I princip innebär det att Jag är så trött Johansson inte själv fick dra.

Mr. 29er – som i sig själv är en usel cyklist – började nu spela fult. Först drog han upp husvagnslivet, vilket fick Den unga husvagnshataren att tagga till. Det behövdes eftersom han började få en lätt ostadig blick. Den unga husvagnshataren såg direkt piggare ut. Nästa steg i Mr. 29ers lömska plan var att dra upp Pernilla Wahlgren som ett exempel på hur snygg man egentligen är runt 40. Den unga husvagnshataren tyckte detta var skitsnack, men resten av gruppen såg hur livskrafterna återvände bara man sa Pernilla Wahlgren.

Som ett tredje steg så drog Mr. 29er upp spurten mot kaffet i Mantorp. Den unga husvagnshataren var nu så uppvarvad att han gick på rött fram till macken vilket var precis vad Mr. 29er tänkt sig. Ungdomen ska tröttas ut och eftersom ingen i gruppen kan göra det fysiskt så får man använda Den unga husvagnshatarens eget psyke till detta. Vidriga klubbdressen var oväntat stark vilket drev Den unga husvagnshataren ytterligare. Jag är så trött Johansson hävdade att detta skulle straffa sig senare. Själv cyklade han värdigt fram till fikat.

Nästan 25 minuters fika senare begav den glada gruppen sig av igen. Mot Vikingstad. Mr. 29er förstår då att Vidriga klubbdressen funderar seriöst på Paris – Brest – Paris nästa år. Det finns möjligheter att bildas en lokalgrupp ute på slätten med detta som mål kan man misstänka. Jag är så trött Johanssons trovärdighet som trött börjar falna. Den unga husvagnshataren är dock dämpad och det dröjer inte länge förrän han börjar stötta med gel.

Det verkar som gruppen var på gott humör. Ledberg, denna ikon bland män, passeras och det visar sig att Den unga husvagnshataren har planer på att mer eller mindre parkera sig där under våren. Alla är överens om att det låter mycket klokt då olika webb-tjänster har pekat ut detta som Östergötlands tjejkluster.

Vägarna är lite sämre nu när man kommit så här långt. Mr. 29er leker Pavé och försöker passera partierna med kraft och fart vilket trissar upp farten igen.

Som författare måste jag bryta in här för att förklara och ursäkta den usla verklighetsbild som just nu råder i denna berättelse. Den unga husvagnshataren har exempelvis visat stort intresse för en rejäl dragbil tidigare under resan. Han kom med lite lillgamla invändningar om bränsleekonomi men han lurade ingen. Han kommer figurera på husvagnsforum som Polarmannen inom ett par år, det är jag övertygad om. Detta är kanske den halvsanning jag kan leva med lättast. Jag kan även leva med att Mr. 29er inte skriver något om hur det är att åka 29-tumms MTB vilket gör hans namn till en tveksamhet. Men att Jag är så trött Johansson inte längre är trött när vi kommit så här långt har jag svårt att svälja. Det är dock av berättartekniska skäl inte möjligt att ändra namnet nu. Något vi alla dock kan vila tryggt i är att MAIFs klubbdress aldrig blir snygg. Åter till våra vänner.

Gruppen hade satt sitt sikte på Ljung och sedan hade dom tänkt åka bakvägen in mot Borensberg. Efter glädjen i Ledberg finns inte mycket att prata om och gruppen nöter på. Det är bitvis rätt mycket snö och is på vägen.

Efter Ljung blev vägen allt sämre och det är i princip dåligt väglag från Ljung in i Borensberg. Mr. 29er har nu blivit trött, Jag är så trött Johansson är pigg, Den unga husvagnshataren är rejält glansig i blicken och Vidriga klubbdressen är inte direkt pratsam. På väg ner mot Elaffären i Borensberg så håller Vidriga klubbdressen på att vurpa och det går en eker då det helt plötsligt bär av i en helt annan riktning. Snyggt räddat av Vidriga klubbdressen även om det var tråkigt med ekern.

Mr. 29er tar tillfället i akt, när man väntar på Vidriga klubbdressen som fixar med ekern, att ta en nödgel. 100 g rakt av bara. När gruppen väl kommer igång så för Jag är så trött Johansson gruppen ut ur Borensberg. Den unga husvagnshataren vek av hemmåt. Straxt innan sista delen av gruppen splittras kommer det fram att Vidriga klubbdressen ligger risigt till när han kommer hem. Nästan fem timmars bortavaro när man lovat att åka till IKEA kan orsaka turbulens. Risken är väl stor att han låg distansslak i första bästa soffa på IKEA, även om dom kom iväg.

Turen var runt 10 mil och tog i åktid cirka 4 timmar.

Griscykling

Riktigt så här bra var det inte, men ni fattar va?

Tänkte försöka köra på lite på landvägen idag. Trodde att det skulle töat så mycket att det gick att få lite cykelkänsla på asfalt. Tyvärr var det skitdålig sikt och riktigt dåliga vägar. Snö och moddigt, men det är väl som det brukar, men också ren blöt isgata bitvis. Sedan blev det lite bättre en stund.

Jag försökte få till någon sorts fartdistans men det blev väldigt ryckigt. När jag kom ut på större vägar där jag kunde köra på var jag duktigt trött och det blev motvind, så det blev inget flyt.

Hur som. Sista lördagen i februari. 1:40 landsväg.

Inledningsbilden är tagen från: Niermans blogg. Jag måste visa den här också.

Vintercykling som det borde vara.

Dagens träning – Långa intervaller

Jag håller på och lär mig lite om hur jag ska köra långa intervaller. I går körde jag 2×15 minuter på 280 watt. Det var precis på gränsen till vad jag orkade. Sista minuten började det bli riktigt kritiskt med yxiga tramptag men det gick. I dag drog jag ner 20 watt och då vet jag att jag kan förlänga tiden rätt mycket. Min idé var att köra 3 x 20 minuter med 5 minuter mellan intervallen. Jag lyckades med det även om det inte gick direkt lätt. Men på lägre intensitet så stumnar jag inte på samma sätt utan jag nöts sakta – mycket långsammare än jag själv tror – ner. Jag tror jag ligger kring 250-260 watt i FTP. Jag hade nog orkat lite till idag.

Eftersom jag vill hålla uppe volymen så tänker jag inte gå så mycket lägre än 15 minutersintervaller och jag ser inte så stor nytta i att gå över 3×20 eller 2×30 minuter i ett pass. Det betyder alltså att jag har ett intervall på 260-280 watt att spela med i min träning närmaste tiden. Någonstans här ligger min tröskeleffekt, troligtvis högre än FTP så säg 270 watt.

Några snabba länkar

Mark’s Daily Apple har haft några bra inlägg de senaste dagarna. Läs gärna den om/av Colting.

Nu är det dags att på allvar börja läsa in sig på Pro Tour lagen. Du kan börja på Pavé.

Som fredagsbonus tycker jag ni kan titta på en annorlunda cyklists blogg. Vitocykelmupp är bara för rolig, i både språk och inställning. Den i min mening klassiska bloggningen gillas kanske inte av alla, men jag tycker den kan läsas om och om igen. Åtminstone på en fredag.

Dagens skottning och träning

Monark?

Jag har varit hemma idag och haft möjlighet att både träna en kortis och läst bloggar. Tydligen har flera cyklister drabbats av någon rubbning och köper stationära träningscyklar nu när våren är på väg. Dom verkar tro att det är hösten som är här. Jag tror det är något i stil med bilden ovan dom köper.

Efter några extra vilodagar – haft lite hosta och mycket att stå i – så bestämde jag mig för att testa 2×20 minuter på 280 W som jag har som mål denna månad. Det gick inte riktigt, men det är inte så långt borta. Redan innan jag började så bestämde jag mig för 2×15 minuter på 280 W. Det visade sig att det var ganska klokt. Jag hade nog inte orkat mer än någon minut, om det, extra i andra intervallen.

Så här dags förra året gjorde jag 2×20 minuter på 240 W. Då hade jag haft problem med ett knä och gått på kryckor veckorna innan. Året innan dess körde jag 2×20 minuter på 250 W. Sedan har jag ofta inte ökat så mycket mer, utan det är den kapacitet jag har så här års hänger med ganska väl. Men jag ska inte slarva bort att jag faktiskt ökat cirka 30 W minst sedan förra året. Det är riktigt bra och jag har brutit igenom det som varit min platå under några år.

I kväll var jag hos tandläkaren inne i Linköping och hade tänkt köra lite kettlebell efter det. Men jag fick skotta snö i stället. Det är ganska grisigt på vägarna i kväll och det blir säkert mer skottning här hemma i morgon. Vilken vinter!

Falling down

Med anledning av vädret så har vi skäl att studera nätet.

Svenska Dagbladet har följande notis ”Snöröjare nedslagen”.

Snön och kylan väcker heta känslor. En man som röjde snö på Sjuhäradsgatan i Skene i måndags råkade illa ut. Han slogs till marken av en annan man som var upprörd över att snöröjningen fungerade dåligt…

Notera speciellt följande.

Enligt kommunanställda har det förekommit att snöröjningsmaskiner attackerats i bostadsområden av människor utrustade med skyfflar.

Här har man alltså tvingat folk att införskaffa och ta till vapen själva och efter det kommit in och försökt styra upp situationen. Vad har man väntat sig. Medborgargarden är inte lätta att ha och göra med.

Vissa tycker nog att avslutningen och slutsatsen hos kommunföreträdaren är ett exempel på ett tomt hot.

– Detta är ju jätteallvarligt. Håller det på så här kanske man får sluta snöröja …

Lite kul är ändå det här. Det är snökaos och man kan hitta hur mycket som helst på nätet där folk är förbannade på snöröjning, plogvallar, cykelbanor, SJ, lokaltrafik etc. I bland vet man inte ens varför dom är arga. Den här till exempel (Svd 24/2).

Är det bara jag som kommer att tänka på den här.

Det är inte bara i tidningar utan även i min egen närhet som jag ser det här. Arbetskamrater som är förbannade på tågen eller vi själva som ska gå ut fast det är -30° C. Är det tysken i oss? ”Nu har vi lagt ett spår för järnvägen då ska det fanimej gå ett tåg där! Vi har en tidtabell!”. Eller vad är det som gör att vi tycker att livet ska pågå som vanligt fast det kanske är värsta vintern många av oss har upplevt? Vill vi verkligen att SJ ska dimensionera sina system för det här? Eller ska kommunen dubbla snöröjningskostnaden? Måste allt alltid fungera även i extremfall?

Är vi svenskar så enkelspåriga att om vi går och lägger oss med en tanke, så som ”i morgon ska jag till jobbet” så finns det inget dagen därpå som gör att detta kan omprövas och att det känns rimligt?

Jag tycker det är lite kul att jag inte kan bestämma mig för om den här ilskan och attityden till vädrets makter är bra eller dålig. Så här tänker jag.

• Ilskan kring SJ, snöröjning och andra samhällstjänster kommer ifrån att systemen har för dålig återkoppling och att vårt samhälle ofta har den svagheten. Då blir det kravmaskinen: ”Jag har betalt biljett”. ”Jag har betala skatt”. Det är inte svårt att hitta dom som tycker tågresor är för dyra, lokförarna tjänar för dåligt och att det är skit att tågen inte går i snöstorm. Den som brukar tjänsten behöver inte alls svara för rimlighetsbedömningar vilket är en brist i samhällen så som vårt. Alltså: Ilskan är en förväntad reaktion i ett samhälle som vårt. Inte så bra.
• Som individ måste det vara helt fel att rikta sin ilska mot saker man inte rår på. Ta insändaren ovan. Han är arg, skriver insändare och lägger ner energi. På vad? Varför? Alltså: Självorsakad stress och negativ energi är aldrig vacker. Personerna borde gå i terapi.
• Kan det vara så att folks ilska är ett tecken på något bra? Jag läste någonstans att nordeuropeiska samhällen och samhällsstruktur snabbt och ganska autonomt normaliseras efter exempelvis naturkatastrofer och krig jämfört med vissa andra urbana kulturer. Det ska liksom vara någon jävla ordning och reda. Naturen ska tämjas, vägen ska plogas, hus som rasar ska byggas upp. Skit i om det är viktigt, det ska bara vara så! Det är kanske det som gjort att vi kan skapa det samhälle vi har?

Ja, vad vet jag? I dag är jag hemma med tjejerna på vab igen. Ska klämma till med dubbla träningspass om inte trainern strular. Då jävlar! Skiten ska bara funka!

Favoritbygge på väg mot sitt slut

Jag har ju flera gånger tipsat om Byggtråden på http://www.fixedgear.se som nu går mot sitt slut. Bilden nedan är tagen direkt från tråden.

Vilket bygge!

Jag var så grymt imponerad av bygget och trodde det var något unikt. Då dök den här Porteuren upp!

Mer bilder finns här. Det måste bli ett bygge nästa vinter!

Ni har väl sett det här?

Dagens skottning

Vilken kväll det var när jag var ute och skottade. – 14 °C, stjärnklart och riktig pudersnö. Fantastiskt! Garageuppfarten och gångarna är helt släta efter all snö och skottning de senaste veckorna. Ytan är alldeles hård och det knarrar härligt när man går. Det blir skitsnyggt när man skottat.

På vägen ovanför kom en bil med reklam i mörkret. Med extraljus fram och extralampor på taket åkte den fram till brevlådan som ligger knappa 100 meter upp. Men inget hörs. Det är helt tyst i snön men det flödar ljus. Grymt!

Jag gillar att vara ute nästan jämt. Vintercykling är perfekt eftersom det ger mig en möjlighet att vara ute under en period då jag inte är så mycket ute. Ofta är livet ganska okomplicerat i januari till mars. Inga gräsmattor eller rabatter, inga badturer med barnen och inga altanbyggen. I år har dock snöskottningen tagit en del tid. I helgen gjorde jag 2,5 – 3 timmar om dagen i snösvängen.

Även idag så var jag ute någon halvtimme så tiden och lusten att träna rann iväg. När jag sedan fick samma skrällhosta som småtjejerna vid nattningen la jag ner.

Men jag läste lite om vintercykling. Vill ni inspireras på samma sätt som jag går ni in på Big Wheel Building och läser. Titta också. Bilderna här i bloggningen kommer där i från.

Bra inlägg på Crossfit Nordic och lite till

Se gärna Ferry, guldet och kolhydraterna på Crossfit Nordic.

Sammanfattar ganska kort och översiktligt grundprinciperna i Paleo (LCHF) tänket.

Läs gärna den här artikeln också från Summer tomato som ifrågasätter Paleoupplägget. En del av det hon pekar på som svagheter är dock lite tveksamma. Vin och ost skulle jag säga är ok exempelvis. Dessutom är det ok att synda – det är ju inte religion – vilket göra att det hon pekar på som nackdelar är ganska små medan fördelarna är ganska stora. Sen är det lite kul att hon tycker spannmålsbaserade produkter inte är processad mat.

Vab och vila – Nästan

Här är jag inte men lite snökul har det varit idag.

Lilla Alva har skrällhosta, men är kanske inte jättesjuk. Svårt att bedöma med barn då hon inte kan berätta, men hon har ingen feber och är på ganska gott humör. I morgon får hon gå till dagis. Vi var hemma i fredags också så hon har inte varit på dagis på fyra dagar. Nu längtar hon dit, men hon kan säkert vara trött i morgon. Innan vi hade barn så planerade vi och diskuterade för att barnen ”inte skulle behöva” vara så mycket tid på dagis. I verkligheten blev det något helt annat än vi trodde. Det är dagis som är tjejernas värld med gympa, snickis, kompisar och personal som dom gillar och som bildar deras värld.

Vi var ute en sväng och vi byggde snökoja ”Grande” och lite gångar för att leka i. Temperaturen steg från -23° i morse till – 10° vid lunch och då passade vi på. När det blir sol och plusgrader kommer snön att ge kanonmöjligeter att leka.

Träningen idag blev begränsad till snöskottning. Jag känner av luftrören och har lite hosta som Alva. Inget allvarligt men inget som jag måste träna med idag. I morgon räknar jag med att rulla på som vanligt med träningen. Här är hon sjuklingen. Bilden är tagen av storesyrran, som har fingrarna för blixten.

Alva.