Månadsarkiv: oktober 2010
Härligt slöa söndag med existensiell kris
Leo och jag gick och njöt i solen.
En härlig höstsöndag som var som gjord för cykling. Tyvärr så tillåter inte ryggen några avancerade övningar i dag men jag kommer nog sitta på en cykel några minuter i morgon.
Annars känner jag att den här projektlösa tillvaron börjar tära på mig. Det finns plats i mitt liv för ett hjulbygge eller kanske ett helt cykelbygge. Det finns inte bara plats, i och med att jag använder två cyklar i vardagen så har jag ett stort hål i mitt cykelstall. Sådan hål sätter naturligtvis sina spår i själen. Lite av livskris! Frågan är bara hur jag ska hantera den bäst. Ett hjulbygge baserat på 23 mm breda fälgar kanske. Har tittat lite på Velocity Wheels. Eller varför inte hel cykel.
En sådan här har jag inte, men jag har stort behov av en.
Knät är inte bra, men det börjar bli dags att göra en mer strukturerad plan inför Vasaloppet. Kanske blir det lite om det i nästa bloggning redan.
Diskmaskinen
Ryggen är precis som jag misstänkte helt väck i dag. Men nu ska vi inte hänga läpp över värk och halvkroppsförlamning. Jag har exempelvis lyssnat på Spanarna och legat och läst. Det tillhör inte vanligheterna.
Det finns inte heller en möjlighet att jag på mycket länge kan plocka ur diskmaskinen. Det är inte säkert att jag någonsin når den nivån att jag kan medverka i någon form hushållsarbete mer.
Så allt är inte mörker.
Knak där bak
Nya undersökningar på gång?
Passade på att inleda fem dagars semester med att knäcka till ryggen något helt grymt vid dagens marklyft. Så nu är knät lite halvskit och ryggen är helt väck. En rejäl halsfluss och njursvikt så har jag en ganska komplett sjukdomsbild och kan användas i undervisningen av medicinstuderande.
Ryggen har spökat lite den senaste månaden och det konstigaste är att samtidigt som jag troligen fick en bristning i någon muskel i ryggen så knakade det till och på ett sätt känns det bättre nu än tidigare. Så skitont och orörlig, men kanske lite bättre än förut? Begriper inte riktigt själv den logiken, men så är det! Hur som, den här skadan lär kännas en tid framöver.
Så vad ska jag göra nu? Jag har redan inlett intensivbehandling med rödvin och soffsittande. Kommer nog gå på whiskey och Voltaren salva inför natten.
Känner mig rätt omotiverad att träna och fick tvinga mig till lite kettlebellträning i går. Men idag kände jag mig lite mer peppad inför återstarten med marklyft. Det straffade sig ju direkt!
Kanske läge att skaffa ny medicin. Hittade den här som jag tycker verkade intressant.
Ska höra med brorsan om det är något han kan fixa.
Eller också så beställer jag en ny cykel i helgen. Jag har åkt buss fyra dagar i rad i veckan vilket tillsammans med det här eländet borde ge mig rätt till lite kolfiber.
Knät då?
Nu är ni naturligtvis många som undrar hur det är med mitt knä då jag inte uppdaterat er på ett tag.
Svaret är ”sådär”. Jag har slutat äta antiinflamatorisk medicin och knät är inte synligt svullet, men det känns fortfarande inte helt ok.
Jag har avsiktligt legat lite lågt med träningen sedan jag slutade med medicinen men nu börjar det bli dags att pröva lyckan. Jag kör lite kettlebell i kväll och på fredag tänkte jag se om knät klara lite marklyft.
Om det funkar så blir det kanske cykel i helgen.
På plats i Sälen
I påskas så testade vi vintercamping för första gången i vårt liv. Vi var i Näsfjället norr om Sälen. Du kan läsa mer om det här. Nu är husvagenen på plats återigen. Vi körde upp husvagnen i helgen och fick en natt på fjället innan vi vände hemåt igen. Men innan vi kunde komma i väg så var jag tvungen att byta till vinterdäck. Samtidigt blev det nya bromsar.
Hårt arbete!
Lördag morgon. In med hela gänget i bilen!
Många barn börjar det bli!
När i köpte fika i Malung så hittad vi julmust. Säsongens första! Det var kanon på kvällen när vi satt och myste uppe på fjället.
Vintermys.
Sedan fick vi en underbar söndag morgon. Klarblå himmel och värmande sol.
Husvagnarna står på plats.
Vi leker isprinsessor pappa!
Vi tittar ner från liften.
Japp, så nu ser vi framåt mot vintern. Skidåkning både utför och på längden. När vi passerade Vasaloppsstarten tyckte jag det stod 135 dagar kvar. Det kan bli härliga 135 dagar.
Bara så bra och lite tänkvärt!
Behöver du inspireras? För nästa träningspass, dagishämtning eller för att klara dagen? Se det här!
Eller vill du se något annat tankvärt?
Vodpod-video är inte längre tillgängliga.
Förlossningsbilder
En bra bloggrubrik är viktig om man ska dra till sig mycket trafik. Den här är dessutom rätt sann!
Så här snygg är jag i grönt!
Kan du tänka dig att bli opererad av denna man?
Det här är ju en märklig bild. Tänk om piloterna satt så här utanför planet medan ni klev på.
Om ni ser över magen. Vad gör dom?
Sjukhuset är ett märkligt ställe på många vis. Men något som är mer än märkligt är väl sjukssängarna. Här är underredet på en sjukhussäng.
Orgie i kromat stål.
Det är en enorm mängd kraftiga rör under sängen. Allt kromat! Det känns som det är en full konstruktörs våta dröm som har realiserats. Jag la rätt mycket tid på att försöka reda ut hur sängjävlen fungerade. Omöjligt!
Jag är ju svag för coola mössor så jag avslutar med denna bild.
Två coola mössor i en bild!
Helt perfekt helt enkelt
Ja idag har jag fixat på en av mina vintercyklar. Efter att den fått en tvätt, nytt styrlager och ny kedja så provkörde jag lite. Då åkte den jäkla kompislappen upp i hjulet bak. Det var en del av en gammal PET-flaska som var så vek att om det hoppade till lite så fångades den lätt upp av däcket, vek sig och låg mellan däcket och skärmen. Ingen skada skedd då de var av mjuk plast, men det lät som man fått svansmotor.
Denna svaghet i min gamla konstruktion har retat mig länge och jag bestämde mig för att min gamla MTB behövde ny stänkflärp/kompislapp bak! Förra årets Happymtb och klubbstandard var IKEAs plastskärbräda som en del i närheten dels valt färgmatchad och format på ett, som dom tycker, tilltalande sätt. Men en vintercykel ska vara ”rat bike” och att hänga något som påminner om exklusiv slips längst bak är stötande.
Själv tycker jag att årets kompislapp – på bild nedan – är en fantastiskt finstämd sak. Den tydliga hantverksprägeln i kombination med obehandlad aluminium förenar cykelglädje, design och funktion.
Ni som vet hur jag jobbar är inte förvånade. Helt perfekt!
Cyclocrossen ska också vinteranpassas. När jag tog fram skärmarna till den så visade sig att förra årets stänkflärp fram hade gått sönder på något magiskt vis. Hålen för fästskruvarna hade på något sätt försvunnit.
Ska även denna ersättas av aluminiumflärp?
Nu funderar jag på att ersätta även denna stänkflärp med aluminiumdito. Tyvärr dras crossen med lite”toe overlap” så det blir viktigt med gradningen! Som ni ser, viktiga frågor här hemma under föräldraledigheten. När dom är lösta är det bara cyklingen som återstår!
Året som gick – Mitt cykelår alltså
Då har jag uppdaterat min lista med mål för 2o1o. Inte för att det spelar så stor roll längre, utan mer för att kunna summera hur mitt upplägg fungerade och se om jag kan lära mig något från satsningen mot en snabb Vätternrunda.
Jag hade redan en idé om hur jag skulle gå tillväga när jag anmälde mig 2009. Jag skulle hålla igång under hösten i så stor utsträckning jag kunde för att efter jul börja köra ett träningsupplägg enligt Morris principer. Det är en tidseffektiv träningsform som baseras mycket på intervallträning. Jag har använt Morris upplägg för några år sedan med blandad erfarenhet, bland annat drog jag slutsatsen att inte starta för tidigt under hösten då man lätt ”peakade” för tidigt och fick svårt att hålla formen när tävlingarna närmade sig. Morris upplägg är ett fantastiskt sätt att höja effekten man kan utveckla, men på ett ganska slitsamt sätt för både kropp och hjärna. Det hade jag lärt mig och det var jag tvungen att ta hänsyn till på något vis.
Mitt andra problem var att styra min dag så att det fanns tid för träning. Med Morris upplägg så kan man lätt klara sig med veckor på 4-6 timmars träning men det måste ju hända också. Här har Funbeat och bloggen spelat stor roll för att motivera och driva mig själv. Det, tillsammans med programmen jag gjort för cirka en månad i taget, gjorde det ganska lätt att få till träningen. Åtminstone till en början. Så med den sista meningen som brasklapp så är jag nöjd med det upplägget.
En av svagheterna i mitt upplägg är att jag inte riktigt orkade hela vägen. Vad som var hönan eller ägget vet jag inte, men fram till maj någon gång gick allt bra. Men här började träningen sätta sina spår. Jag var trött och efter Långa Billingen så tog det veckor innan jag hade återhämtat mig kändes det som. Samtidigt så började behovet av att vara i form öka. Snart skulle ju Vätternrundan gå av stapeln och jag kände pressen komma. På detta kom väldigt mycket med jobb och privatlivet vilket i princip innebar att det var svårare att hitta tid för att träna.
Jag var i en ond cirkel och motsägelsefull situation. Jag behövde motivation och ork för att exempelvis kunna träna sent på kvällen men den fanns inte där. Då kände jag pressen vilket i sin tur gjorde att det var mindre roligt att träna. Samtidigt så var ju återhämtningen så dålig att några förlorade dagar inte kändes som hela världen. Samtidigt försvann formen.
Om jag ska nå högre effekt och öka förmågan att hålla längre in i säsongen så måste jag ändra något jämfört med vad jag gjorde i år. Främst gäller det slutet av april och hela maj – juni där jag måste kunna träna bättre. Jag tror också att jag ska ha större respekt för hur mycket tid träningen tar. Om ett träningspass tar en timme så ska jag först byta om, träna, duscha, kanske äta och varva ner. Det gör lätt att den faktiska tidsåtgången är snarare två timmar. Dessutom ska cykeln fixas och kroppen kan behöva extra vård i form av stretchning och massage vid något tillfälle. I själva verket krävs mer tid än det jag avsatte alltså. Här finns förbättringspotential tror jag inför framtiden.
Jag hade satt höga mål. Jag skulle åka fort och det långt, vilket jag satte upp (höga) wattmål för att klara. Jag skulle också gå ner i vikt. Så här i efterhand kan man ju säga att målen var för högt satta. Men jag tycker nog att dom var höga fast realistiska satta ändå. Så om jag ska göra något liknande igen så ligger nog inte något stort fel i definitionen av målen och målsättningen, utan snarare i planeringen om vad som måste till för att få en sådan här satsning att fungera enligt ovan. Jag kommer också revidera träningsmetoden. Morris upplägg är slitsamt – även om det är effektivt – för mig kanske för slitsamt vilket leder till ökade behov av återhämtning mm.
Efter Vätternrundan har jag inte cyklat så mycket. Inledningsvis för att jag inte hade så stor lust, men sedan spökade – och gör fortfarande – knät. Det problemet har jag haft förut och känns inte som det är specifikt kopplat till upplägget för 2010-års Vätternrunda.
Den största avvikelsen från målet, på det som jag verkligen hade möjlighet att påverka till skillnad från det som jag fått ställa in på grund av knät, gäller vikten. Nu är jag ju fetare än någonsin, men till Vätternrundan låg jag någonstans kring 88-90 kg. Det är tungt och var cirka 10 kg över min målvikt. Tyvärr har jag extremt svårt att gå ner i vikt genom träning (vilket är väldigt vanligt!) och när det blir så skruvat som det var inför denna Vätternrunda så var jag dessutom tvungen att kompromissa. Jag var trött och sliten redan som det var, då var det inte lätt att hålla igen på energiintaget.
Nästa evenemang är Vasaloppet! Där har jag mycket mindre erfarenhet att falla tillbaka på vad gäller träning. Men lite idéer har jag. Mer om det framöver.
Familjeliv
Jo, med ny bäbis och hela familjen hemma så skiter jag i allt vad träning, höststädning på tomten, vinterdäck, cykelreparation och allt annat som jag normalt sett skulle hållit på med denna helg. Det är familjemys som gäller. Matlagning, bära bäbis, leka med tjejerna och bara lata sig. Här har ni ett smakprov på hur det kan se ut.
Tattutering?
Storasysters!
Vackert, men solen står lågt nu.
Mr 29er's Blog 