Kan inte köpa en cykel – Ett av mina största misslyckanden

Ja, jag går bet på den jävla cyclocrossen. Jag har gjort det enastående svårt för mig själv och får nu ta konsekvensen.

Uppdraget var enkelt, snudd på trivialt.

Bygg en tävlingsorienterad cyclocross med i huvudsak delar som redan finns hemma. Du behöver en ram och om du väljer skivbroms behövs mekaniska skivbromsar. Allt annat finns.

Ansats nummer ett: köp en skivbromsram i kolfiber från Kina. Nu skulle ju inte det bli direkt billigt visade det sig och med skivbroms och de hjul jag hade tänk så hade denna cykel blivit en dyr pendlare i stället för en sportig cross.

Nya tag. Aluminiumram från EU med några av mina lätta hjulpar som ligger och samlar damm. Nu gick det troll i vilken ram jag skulle ha och även om det blev billigare än Kinaplast så blev ”value for money” inte så imponerande. Dessutom skulle detta i princip bli repris på pendlarhojjen jag haft tidigare år.

Lite finare ram då? Lite dyrare men mycket bättre och en uppdatering från tidigare. Jo men då sprack budgeten!

Så nu skiter jag i det här. Jag hade bara åkt någon tävling ändå.

Nu lägger jag allt på nya planerade mtbn nästa år. Det var den begränsningen pengamässigt som ställde till cyclocrossinköpet.

Nu har jag misslyckats köpa cykel. Var är vi på väg?

Jag kan ha ändrat mig

Lite dyrare, lite lättare osv.

Köpa cyclocross

Jäklar vad jag våndas med mitt köp av cyclocross. Nu ska jag sova på det här men troligtvis så lägger jag beställning i morgon bitti på en Cinelli som på bilden nedan.

Cinelli Zydeco

Sedan är det bara jobbet att hitta färgmatchande prylar kvar. Synpunkter nu eller håll för evigt käft!

Dagens pendling – 30 sekunders marginal

Då har jag cyklar till jobbet för första gången sedan efter semester. Lite segt men som vanligt rätt trevligt med en liten tur.

Det var uppehåll hela vägen men när jag kom in på kontoret regnade det ute. Nära skjuter inte fet lycragubbe kan vi dock konstatera.

Jag tippar 1:10 i totalt.

Sko sko

Favorit

Jag fick vara oväntat bestämd när jag skulle prova mina New Balance Minimus på Intersport i IKANO-huset. Jag fattade direkt att det var skon för mig men killen som hjälpte mig var tveksam, det var något om ren styrketräning för foten eller nått. Men när den kom på foten så märktes det direkt att kärleken var besvarad. Den kramades skönt och snart var den min.

Hela sommaren har paret hängt med och i princip har det varit barfota eller Minimus som gällt varje dag i månader. När jag under någon regnig sommardag började Googla efter ett komplement som kanske skulle klara lite mer regn och rusk så tyckte flera tidningar som testat minimalistiska skor att Minimus var i en klass för sig och jag hittade inget bättre.

Nu i kväll gjorde jag slag i saken och beställde ett par till. Dom är antagligen inte mer tåliga mot regn och rusk än de jag har, men va fan då får det bli gymskorna. Eller inneskor på jobbet. Det måste gå att lösa.

Rubriken förresten kommer från Leo som alltid säger ”sko sko”. Om det är för att det är ett par eller för att han älskar skor så mycket vet jag inte. Jag ska fråga när han blir 15.

Har dom snott min idé?

Jag har ju tidigare skrivit om min affärsidé med ekologisk bordell.

Nu känns det som jag inte blev först.

Race report – Cykelvasan 2012

Det har varit en fantastisk dag i Dalarna och du kommer strax få läsa en positiv bloggning men jag började dagen med lite strul. Jag var nere vid bussen vid 8:40 vilket kändes helt ok med tanke på att jag skulle starta vid 10:30. Enlig informationen jag fått så skulle färden ta 1:15 så jag hade siktat på att vara vid bussen vid 8:30 men det var säkert ok att vara 10 minuter sen. Nu tog färden snarare 1:40 och vi kom iväg runt tio i nio eftersom bussen väntade in de sista. Men det spelade inte så stor roll när jag åkte för min cykel kom iväg runt nio. När allt rett ut sig så blev det start i grupp 26 i stället för 20 och starttiden blev 11:00 i stället för 10:30. Men det spelade inte så stor roll då starttiden faktiskt tas när du passerar startlinjen.

Det är en enorm skillnad på snittcyklisten i ett vanligt långlopp och Cykelvasan. Jag har svårt att hänga med i startrusningen normalt sett men här tog jag mig snabbt förbi många uppför startbacken. Jag tyckte inte ens det var en så farlig backe inledningsvis. Visst lutade det lite men det var brett och fint på asfalt.

När det sedan började ordna upp sig lite med grupper av åkare som var hyggligt jämnstarka var jag grymt stark och som ni ser ovan så gick det ganska fort inledningsvis. Det kändes som det var jag som i det mesta satte takten. Vilken känsla det var att se de andra i gruppen som försökte hänga med lida, samtidigt som jag knappt var andfådd!

Efter första depån, som kom väldigt tidigt, så fortsatte det rätt länge att gå rysligt fort och jag låg mest i vänsterfil.

Efter 40 och 50 kilometer in i loppet började det gå trögt. Både för mig och för omgivningen och det var trångt. Det magiska flytet var borta och jag surade lite. Kanske räddade fartsänkningen mig från att helt köra slut på mig själv men det var inte så jag uppfattade det. Det kändes mer som flytet försvann och att jag bromsade bort massa energi eller fick stöka i småbackar som bara varit att rulla över. Ungefär här ”klibbade” jag och ett antal andra som kommit ikapp ihop. Vi tappade varandra för att sedan dyka upp i samma grupp igen några minuter senare. Det var alltså inte bara för mig som flytet försvann utan vi blev en ganska stor grupp med bra fart som satt och segade.

Med cirka 30 km kvar började jag få problem med energin och allt jag hade med mig i mat och dricka var slut trodde jag.  Men jag hade missat en rätt stor burk Red Bull som skramlade i vänsterfickan! När jag sedan kom på det så blev det en fråga om när jag skulle ta till denna joker för att få bästa effekt in till mål.

Jag rullade på och funderade på hur jag skulle göra men så bestämde jag mig för att dra Red Bullen vid 20 km skylten. Sagt och gjort, även om det var ett uselt valt ställe med skitbana och depå precis när jag skulle dricka ur burken. I samma veva fyllde jag vatten.

Sedan kom någon kilometer där Red Bullen ville upp. Minsta belastning och det var en kamp att hålla ner skiten.

Men nu blev det mindre trångt och min terräng, samtidigt som krafterna kom åter. Det blev rätt lättåkt och i flytet kom åter. Det var häftigt att komma ner till områden med reklamskyltar längs banan. Känslan av att slutet närmade sig och bilder från vinterns Vasalopp smälte samman till en härlig känsla.

När jag passerade sista depån så hörde jag att jag varit ute 3:20 och fattade att målet på 3:45 var inom räckhåll. Nu var det fullgas igen. Jag fick lite krampkänning vid 5 km skylten och lyckades lägga av kedjan fram med 3 km kvar. Frånsett det var det samma magi som första timmen. Vänsterfil och mycket ork.

Jag började fantisera om att Leo skulle stå och heja på vägen förbi campingen och blev lipfärdig när jag insåg att jag var på väg att nå målet. Jag hade slitit rejält i 3:30 då.

En kille försökte spurta om på upploppet men han hade inte en chans när jag gick på fullt. Jag var faktiskt förvånansvärt pigg så här mot slutet av loppet.

Vilken dag det var. Jag har inte blivit omåkt av många men jag har åkt om massor av människor och jag har trots fyra barn och en jäkla oreda fått till en träning som resulterade i ett slutresultat på 3:40 denna sommar. Dessutom har vädret varit kanon och hela dagen har varit fantastisk.

Några korta reflektioner. Helstelt är jag klar med. Det fanns några snabba nerfarter som nästan gav mig kramp i händerna. Dessutom tycker jag ramen är för vek på min On-One.

Det här är ett fantastiskt motionärsevent. Tävlingarna i Långloppscupen är minst lika bra men här är det snudd på svårt att dricka ur mellan depåerna. Här är tider mellan fyra och sex timmar helt ok och görbart samtidigt som man kan ha kul. Man kan åka mellan depåerna och fika lite.

När kan man anmäla sig för näst år?

[2012-09-09: Jag har snyggat till språket lite då jag skrev ursprunget på en smartphone.]

På bussen

Om några minuter är jag på gång! Det är väldigt lugnt här på morgonen i Mora men snart är bussen full.

Dagens vurpa är redan utförd av killen på campingen som var tillbaka från en timme på akuten. Det är starkt innan åtta.

Pepp!

I Mora

En morgon strax utanför Vansbro

Vi rullade i väg igår kväll mot Mora med målet att komma ovanför Filipstad innan vi tog kväll. Allt klaffade faktiskt rätt bra och trötthet, mörker och lämplig plats samverkade vackert på vägen in mot Vansbro och vi slog läger.

Lite snopet är var det med den låga batterispänningen men det hela gick vägen ändå och vi sov snart som små grisar.

Nu ligger vi i Moraparken och solar i ett lätt duggregn.Jag har fixat allt praktiskt och rullat en sväng.

Ni kan följa detta nr via sms.

Jag cyklar 10:30 i morgon. Ni följer sig genom att smsa CV90 mellanslag och numret på bilden ovan till 72 777.

Cykelglädjen är stark nu

Ja det är något som gör att suget efter cykling är starkt nu. I bilen hem idag fick jag helt plötsligt tankar och känslor kopplade till cykling. Tankar om bra form och känslan av att cykla nästan utan ansträngning. Jag ville bara cykla!

Jag har lyckats hålla igång cykelträningen och cykelglädjen i år bättre än någonsin tidigare och belöningen kommer i form av watt. Jag körde 47,5 minuter på 260 watt idag. I januari körde jag 2*20 minuter på 220 watt. Det är en ganska rejäl skillnad. Jag har nog aldrig varit i bättre form än nu och ändå så är jag alltså rätt sugen på mer cykling. 260 watt i en timme hade nog gått hem med lite sportdryck då den här nödvändiga bantningen gör mig lite svag. Det innebär en ftp på cirka 275-280 watt skulle jag tippa vilket jag bara kunde drömma om i våras när jag la planen inför Cykelvasan.

47,5 minuter är lite roligt då det är resultatet av interna förhandlingar. Jag skulle köra 45 minuter när jag började men tyckte det gick så bra att jag ändrade mig till en timme när jag var igång. När sedan kraften sinade runt 40 minuter så försökte tuffingen i mig pressa mig medan softisen skrek ”du sa ju 45 minuter!”. Gud vilken kamp det blev sedan. Som sagt med lite mer bränsle så hade tuffingen nog vunnit.

Som vanligt när det är trainerträning så tackar vi gud för Zac Brown Band. 260 watt och Knee Deep då är livet enkelt. Det blir något enklare i morgon också sedan sticker vi på torsdag kväll.