Äntligen

Äntligen har jag gjort årets första pendling. 1:15 på 31 km ger väl inget proffskontrakt, men ändå.

De senaste veckorna har varit öken och jag var tvungen att tvinga igång mig igen.

Det var snudd på episk morgon denna 29 februari.

29 februari är för övrigt Cathlyns och min förlovningsdag. I kväll ska vi fira med youghurt och macka!

Jag har bollat lite namn med Herman Lindqvist

– Leo heter ju förutom Leo också Ayrton som mellannamn efter Ayrton Senna. Så jag hade tänkt mig något i still ”Teo Alex Gustafsson” till nästa bebbe. Alex skulle i så fall vara för att hedra Alex Zinardi och för att även här sätta prägeln att vi ska leva våra liv som mästare! Vad tror du om det Herman?

– Totalt oväntat och mycket olämpligt, säger Herman Lindqvist.

– Äh, vad menar du?

Det är totalt oväntat och mycket olämpligt att en svensk framtida man heter Alex. Det är helt emot all tradition och erfarenhet. Den enda Alex jag känner till är en amerikansk ungdomsförbrytare (Alex King) som mördade Terry King vid 13 års ålder. Vad jag förstår har du aldrig träffat honom, säger Herman Lindqvist.

I Aftonbladets live-sändning fortsatte författaren att förfasa sig:

– Det låter som en nattklubbsdrottning. Det är helt emot svenska traditioner. Alex kan ju även kvinnor heta!

– Men för helvete Herman har du blivit namntaliban? Det är ju endast min sambo som är mer rabiat när det gäller namnval!

– Men det här är på vägen att utsläta hela mannligheten. Alex är inte ett lämpligt namn för en framtida svensk man.

– Herman din knäppgök. Alex är ju mellannamn. Han ska ju heta Teo!

De övriga namnen ger han inte heller mycket för.

Här skulle vi förutsättningslöst bolla lite Herman och du bara sågar ner mitt förslag rakt av. Jag blir förbannad ju!

– Jag bor i Frankrike, jag är en fristående författare, inte anställd av någon. Jag säger vad jag vill! Folk i Sverige är så fruktansvärt fega att de inte vågar ha en åsikt.

Du drar inte dåliga växlar på mitt namnförslag. Har du pratat med min sambo?

– Om någon inte tycker om mig så är det deras sak. Det viktigaste i det här är att Cathlyn och Du är en del av historien och har ett ansvar att förvalta. Självklart ska man modernisera, men inte bryta traditioner.

Så efter det här är jag tillbaka på Knut som var det förslag som bäst passade kriterierna i min tidigare Namnet på fyran – … bloggning.

Not, den här bloggningen kan ha hämtat stycken från Aftonbladets artikel kring Estelle.

Stockholm runt och en middag med brorsan

Jag gillar verkligen Stockholm. Så mycket storstad men ändå så liten och nätt.

Jag har fått två kvällar efter kursen för lite spring på stan. Jag har besökt två cykelaffärer, Bianchis café och bike shop igår och Norvelo idag.

Båda var lite av en besvikelse samtidigt som dom andas mycket cykel och cykling och jag fick se cyklar som jag annars inte ser. Men jag hade hoppats på att jag skulle hitta något att köpa själv och hade då mest kläder i tankarna. Tyvärr gick jag tomhänt därifrån.

Körde kvällsmat i Gamla Stan igår och ikväll blir det käk med brorsan på Söder. I morgon bär det hem igen till feber och stukade fötter.

Jag saknar Lilleman mest!

Känslan av att vara otrogen

Jag har mycket att tacka mina jobb för, inte minst när det gäller att träffa fantastiska människor och upplevelser.

Jag har fått resa och se ställen som många bara drömmer om men jag har ofta känt ett sting av sorg mitt i allt det häftiga. Jag har ofta känt att jag ”snuvat” Cathlyn på upplevelsen jag själv haft. Att se Petronas Towers i KL med en arbetskamrat är liksom inte perfekt. Cathlyn skulle varit där.

Känslan av svek mot Cathlyn är en känsla som nog kan jämföras med den unkna känsla någon som är otrogen har. Naturligtvis inte lika stark, men lika solkig tror jag.

Idag är jag i Stockholm på kurs. Jag tog ett varv på stan och tittade på kläder nu på kvällen. Känslan av att min kära skulle varit med dök upp som ett brev på posten. Skillnaden var att jag tänkte Tova och Alva i stället.

Det börjar bli lika trångt runt hjärtat som det är i sängen.

Man kanske skulle ta och ta något år i Himalaya med vandring tills det lugnat ner sig här hemma. Jag skulle känna mig lite solkig, men jävlar vad det vore skönt.

Ankarlift a.k.a Anklift

Jag sitter i en tågkupé och hatar mitt öde att ha hamnat i någon sorts barnvagn i min tågfärd på väg upp mot Huvudstaden.

Negativ energi är inget jag gillar så jag trycker under tankarna samtidigt som jag torkar bort lite päronsaft som jag fått på jeansen. Men tanken på saker som retar mig hänger kvar.

I lumpen hade jag en kapten som hävdade att han endast hatade två saker i livet: att starta något med snöre – typ gräsklippare – som var svårstartat och att montera snökedjor på en lastbil.

Min lista är mer dynamisk men kommer möjligen alltid innehålla två punkter.
1. Kommunister som oemotsagda får säga sig värna demokrati och de svaga i olika sammanhang. Fast frågan om detta inte är så dumt att det är humor.

2. Ankarliftar som drar snett. Att åka i par med en av tjejerna är surt. Den jävla liftpinnen måste sitta så lågt att den sitter i knävecken på mig.

Det är skit med den låga pinnen som gör att man får stå konstigt med böjda ben. Men nu åker jag sällan med en av tjejerna utan med två. Då åker Tova på höger sida och Alva framför mig. Då sitter liftpinnen så där lågt men det går dessutom rejält trögt. Hela jävla ankaret drar snett och muskeln som kan motverka denna rörelse är samma som man belastar till max när man flyttar en bok åt sidan. Nu är dock krafterna lite större än vid bokflytt när jag bökar där i liften.

Dessutom är jag inte säker på att det går att motverka momentet ens om jag hade muskler till det. Det finns liksom inget stöd som kan fungera som mothåll.

Den här typen av hard core Ankliftsåkning (tjejerna har trots ganska riktade insatser lite svårt att komma ifrån detta namn) sliter fint på ben, rygg och axlar vilket bidrar till trivseln.

Det märkligaste är att i denna jävla liftmissär så har Alva, och kanske Tova, sin bästa stund i backen. Det är här i Ankliften det bara är vi. Vi är nära. Vi pratar och vi älskar att åka lift.

Kvällsekot – bildextra

Lunchekot – bildextra

Arbetsseger

Det blev inga bilder igår som ni kontorsråttor kunde njuta av. Mest för att det inte riktigt fanns någon magi i backen.

Det var lite mer köer, blåst, snöfall och arbetsseger över det hela. Inte så att det var synd om oss men lite av en dag på jobbet blev det. En dag på jobbet med fika i toppstugan vilket gör lite skillnad enligt tjejerna.

Prognosen säger att det finns goda möjligheter till härliga bilder idag.

God morgon

Det blir lite kort underhållning härifrån idag. Jag har ofta mycket idéer som jag skulle kunna blogga om men jag är en ganska usel hantverkare och skribent.

Tyvärr så blir det extra tydligt på Iphonen, som i går exempelvis, och jag ligger därför lågt idag.

Det kan dock komma några bilder om det är något jag känner att ni vid skrivborden måste se.

Hoppas köra Iprenlöst idag. Stort!

Dagens diarré, värnskatt, grill och lite skönheter

Det gick trögt i backen idag och med rejäl motvind så var det nästan löjligt att åka i gröna backar idag även om Alva behövde köra in sig lite.

Trögheten i backen blev tyvärr ej tröghet i baken för en av tjejerna så nu är äntligen den lösa avföringen här på vår husvagnstoa. Ännu verkar det bara vara själva baksidan som drabbats. Vi lär nog märka om det blir en fullskalig magsjuka och uppdaterar ödmjukheten då.

Egentligen så har jag gått händelserna i förväg för skidåkningen och dagens diarré var eftermiddagens aktiviteter.

På förmiddagen så satte jag samman vår nya gasgrill.

Kromade hjulsidor och massa krimskrams som kommer förstöras av busungarna gjorde mig stolt och mer komplett i mitt husvagnsägande.

Ja jag har verkligen gjort livet svårt för mig. Jag gillar cykling och har inget emot camping och båda är riktiga prylaktiviteter. Men jag är inte så förtjust i prylar så det hänger inte ihop alls.

Lite stör det också att jag inte har råd. Om jag hänger husvagnen efter Passaten så finns det dom som skriker värnskatt när dom åker om i sin 745a. Men en gasolgrill har legat utanför den ekonomiska ramen i 10 år. Nu öppnar dock flerbarnstillägget upp nya möjligheter och jag slog till.

Men även om min grill har kromade hjulsidor så är jag knappast värst på cmpingen.

Fyra skotrar kräver lite övrig utrustning kan jag lova.

Sist men inte minst så var höjdpunkten gratis. Solen dök upp kvart i fem och satte backen i brand.