Igår var många här och jag vet varför

WordPress som denna blogg ligger hos har ett verktyg som heter ”Sökmotortermer”. Exakt vad det innebär vet jag inte men min tolkning är att det är antalet besök som kommer från sökningar på exempelvis Google. I verktyget kan man då se dels hur många som kommit hit och på vilken sökterm.

Det som är lite kul är att man som bloggare får en viss insikt i vilka söktermer som är aktuella under vissa perioder. Av någon anledning så var det väldigt många som sökt på ”blåser” just nu och av någon ännu mer oklar anledning så hittade sökmotorerna mig mer än vanligt i går. Det kan inte vara en slump att en blogg från en som cyklar på Östgötaslätten säkert nämnt blåst några gånger.

Jag har två blogginlägg som har en väldigt säsongsberoende visningsstatistik. Dagens skottning – Nu fastnar snön på skyffeln! får lätt 10 besök när det blir snö och blidväder.

Första dagen på jobbet efter tre veckors semester har sin givna läsarskara efter julen och sommaren.

Jag ser liksom framför mig hur folk sitter och söker på knep om hur man ska få snön att släppa från skyffeln eller goda råd för hur man kommer igång efter en ledighet. Snacka om Loosers som vi säger här i familjen. Komma hit för information, pha!

Till sist så får mina kollegor med handledsvärmare – kallas tydligen pulsvärmare också på slätten – ett litet tips inför våren.

Nu sätter dom snart igång och tattar sig med strumpnålarna!

Ingen vanlig skit!

Min senaste beställning av cykelrelaterat gods är skickad. Här kommer utdrag ur informationen jag fick.

It is my pleasure to inform you that your Après Vélo order has been sent from our packing temple.

…

It was with great delight that I witnessed our highly trained expert from Japan check the seams and quality of your prized possession …

…

I could only smile as it was collected by six fine cycle couriers resplendent in Après Vélo gear. The clattering of 100 cowbells & cheering from staff …

Naturligtvis är inte denna typ av utrustning tillgänglig för dig i breda massan men du kan ju studera vad modeeliten kommer bära inom kort på Après Vélos hemsida.

Skumtomtedieten

Cathlyn kom hem med flera lådor skumtomtar i fredags och sedan dess har jag gått på en ny diet. I princip fett- och fiberfri smet med en smak av helsyntet är nu det som gäller och jag skulle inte bli förvånad om min avföring kommer vara tonad i rosa under de kommande dagarna.

Av någon anledning så är jag trots storätande inte ens halvvägs in i högen av burkar så jag befarar det värsta med denna oväntade störning i min annars så strikta diet. Jag tänkte först att jag skulle räkna ut hur länge jag behöver cykla för att bränna av det jag redan ätit men jag fruktar svaret och hanterar denna avskyvärda tvångsmatning med strutstaktik. Eller också är det skidtaktik allt detta där skumtomtarna är Northug och jag är resten av skidvärlden. Jag ger mig fan på nämligen att en av tomtarna gav mig långnäsa när den slank ner i magen snabbare än snabbt!

Det svänger snabbt

Leo har en förmåga att skrika som slår det mesta jag hört. Dels i tonhöjd och volym men också i hur skriket totalt kan såga sönder mig som person. Det är inte det klassiska barnskriket från ett ledset barn utan mer ett straffande högt gällt skrik som kommer stötvis i några sekunder. Om det behövs så gör han det om och om igen.

Det är Leos missnöjdssignal som jag pratar om. Den används om någon försöker ta en sak från honom eller om han inte får den plats han vill när han busar med andra. Då är den inte rolig men den är hanterbar eftersom den endast kommer någon enstaka gång eller i sammanhang där man inte exponeras nära inpå hela tiden.

Det värsta är att han ibland nästan använder sina skrik oavbrutet då han sitter vid matbordet. Han sitter i sin lilla barnstol medan jag håller på och fixar hans mat och skriker. Eller när vi äter och han tycker att det inte går fort nog med påfyllning – skrik. Måste jag göra något som att hjälpa Tova eller Alva så är det samma sak.

Det går i vågor och jag hade hoppats att det var på väg att klinga av då det inte varit så vanligt ett tag, men den här veckan har varit värst någonsin.

Så igår så skrek Leo ner mig på mental istidsnivå mellan tre och fem på eftermiddagen på precis samma sätt som dagen innan. Värst av allt är trots allt inte skriken i sig utan den person jag blir när det här händer.

Men så svänger det! I går kväll hade vi sedan en jättemysig stund med pussar och mys och lite småprat. En riktig mysfarbror som tittar en i ögonen och pratar, nyper i näsan, pussas, sitter och myser och verkar allmänt nöjd.

Samma sak nu på morgonen. Riktig mysmorgon med en glad liten bäbis som ska gulla med mig och Alva och som delar ut någon puss då och då. Nu kom han och satte sig hos mig för att kolla lite.

 

Inskolning – Vägen tillbaka

Då kör vi!

Då är det dags för inskolning av Lilleman. Själv är han ganska ovetande om vad som pågår men verkar gilla dagis och den fart och fläkt som råder där jämfört med en förmiddag hemma med pappa. Vi började igår och när vi kom hem efter en timme så var han rejält uppspelt. Lite som pappa efter en cykeltur försökte han återhämta sig.

Strumpor av, dryck på plats och så fjärrkontrollen. Precis som pappa efter en långtur!

Idag så körde vi två timmar och i morgon torsdag kör vi tre. Han rampar upp snabbt som ni märker men tar hela fredagen ledigt. Själv hade jag tänkt komma undan och köra lite rullskidor idag men då en liten sur förkylningsbacill gör sig till i halsen så ligger jag lågt och hoppas att jag kan köra i morgon i stället.

Nu när jag varit hemma sex månader så borde inte bara barnen skolas in utan även jag borde få lite avrostning innan det är dags för arbetslivet igen. Gud jag är knappt rumsren längre och den eventuella uppstramning det skulle kunna innebära att vara på dagis på förmiddagarna räcker inte långt då dom knappast märker om man har fläckiga kläder och sitter och petar sig näsan.

Gårdagens träning – Nytt FTP – Svår matematik

Är det här watten är?

Jag gjorde lite räkneövningar här om dagen efter att jag kört 1 timme och 10 minuter på 200 W. Jag har avsiktligt siktat in mig på Sweet Spot träning (Goggla om du inte vet) vilket innebär att man ligger någonstans kring 80-100 % av FTP när man tränar.

Eftersom jag höll 200 W i mer än en timme och inte kände mig helt slut så antar jag att jag ligger på cirka 80% av FTP dvs relativt lågt i det effektområde som kallas Sweet spot. Avancerad matematik ger då att mitt FTP är runt 250 W.

Just FTP-värdet är ett ganska bra värde att köra 2×20 min på så 250 W är alltså ett bra riktvärde om jag skulle köra 2×20 minutersintervaller.

I praktiken tyckte jag 250 W lät lite mycket i synnerhet som jag inte hämtat mig från torsdagens träning så jag valde att köra på 240 W. Det blev lite slitigt, men det gick, så mitt FTP är här i trakterna av 240-250 W. De kommande veckorna kommer jag köra kring 90-100 % av FTP alltså kring 220 – 240 W på mina trainersessioner.

Du kan läsa mer om effektbaserad träning i denna bloggs mest populära inlägg – Söndagsläsning – Watt.

Med kuken i kläm i Teletubbieland

Ja så var gårdagen en sådan där lugnt hemmadag som helt krossade mig tidigare i veckan. Vibbarna fanns där, Teletubbies stod på – av någon oklar anledning så tycker DVD-spelaren att just Teletubbies håller för hur många gånger som helst så när slutet kommer så körs hela skiten om igen – Leo var på gott humör och väldigt aktiv. Till skillnad från i tisdags så kunde jag dessutom se fram emot en kväll själv då min sambo skulle jobba relativt sent. Dessutom var det nu så skitigt i köket att jag inte kunde gå barfota utan att må smått dåligt och det kändes som det var disk överallt.

Där hade han mig alltså ”by the balls” Lilleman denna torsdagsmorgon men jag slank ur greppet på något vis. Jag sket i att frukosten stod framme, lät klubbklädsinlägget vänta, garvade åt tvätthögen, använde skor när jag gick i köket och bara lät tiden gå. Det blev en kamp mellan Leos trötthet och min tristess som efter 30 minuters intensivt lekande med klossar i Leos rum innebar att jag gick segrande ur striden.

Medan han låg och sussade i sin säng så tassade jag ner och klämde 90 minuter på trainern. Efter det så var det snabb dusch och iväg till skola och dagis. Där blev vi kvar och pratade lite om inskolningen av Leo som börjar på tisdag. Vissa delar av personalen har tydligen tagit semester denna vecka för att orka med Leos inskolning fick jag veta förresten.

Ja sedan rullade det på av bara farten. Så i slutet av dagen så var nog torsdagen rätt ok. Ibland är det små saker som gör skillnad.

Just det, en kortis om rubriken innan jag avslutar. Det var en jäkla trafik här på bloggen i onsdags när jag postade under rubriken ”Nya tag” så jag tänkte att jag kanske kunde komma över 500 träffar en fredageftermiddag om jag tog med ordet ”kuk”. Vi får vänta och se. Jag räknar med att min jobbarkompis ”Mickan” snart sänder ett SMS med krav på bild men jag börjar så här så får vi se var vi hamnar!

Nya tag

Jag är så trött pappa.

Efter gårdagens kalkoninsats som förälder så tog jag nya tag idag och försökte ta kommandot över dagen. Ja åtminstone efter att jag somnat om och vaknat 07:13 med den stora dottern vid sängen; ”när går skoltaxin pappa”? 07:10 är svaret på den frågan men vi lyckades med magi påkalla taxins uppmärksamhet så Tova kom med.

Efter det blev det bättre ordning. Frukost och sedan ut!

Promenad i svag novembersol, Alva tog i och för sig cykeln, med Leo i barnvagnen iklädd mössa, vantar och skor! Jag fick aktivera Leo lite så att han inte skulle somna. Sedan in och av med kläder och efter en kort fruktis så blev det Leo i säng. Då skriver jag detta så det som kommer efter denna mening är min plan.

Jag lovar, han har skor!

Efter lunch så är det handling som gäller. Tjejerna gillar ICA Maxis barnstuga och Leo gillar gratis banan. På så vis är Maxi en ”win-win-win” då jag får handla i relativ lugn och ro.

Lite beror det på klockan när vi är tillbaka från ICA men upplägget säger bad för tjejerna och Leo. Sedan gympa för Alva som följs av kvällsmat och ganska snart efter det sänggång. Någonstans i detta stycke blir det träning också.

Då vore väl det själva fan om jag skulle tappa greppet på den här dagen! Kämpa Anders!

I fängelse utan att passera gå!

Pappas lilla terrorist!

Idag är känslan av ”terror av medelålders man” påtaglig här i Älvan. Jag hann fixa lite bestyr med klubbkläderna på förmiddagen när Leo sov men annars är det kört att lyckas med något.

Det är en sådan dag när inget går, knappt skriva detta, eftersom Leo antingen ska klättra; fingra på allt eller vara med mig hela tiden. Han är på rätt gott humör om allt spelar honom i händerna, annars …

Mitt trick jag använt tidigare att sätta Lilleman i lära-gå-stolen är liksom kört nu. Det stoppar honom från att klättra på allt men han är så rörlig och med den klumpen runt sig, stor. I princip kan han ”blocka” allt vad diskmaskinsurplockning och städning heter. Köket är kört som spelplan idag. Han har börjat klättra i lära-gå-stolen förresten. Idag hängde han upp och ner i den på något märkligt vis. Även barnstolen vid köksbordet är osäkert territorie som kräver ständig passning.

När jag inte lyckades med något så gav jag upp och startade en film jag hade inspelad. Tyvärr går inte det heller för Leo har hittat en knapp som gör att han spolar lite slumpmässigt på boxjäveln. Så jag fick lägga ned även detta. Nu försöker jag skriva detta med en hand medan den andra är något sorts gossedjur åt Leo.

Det blir så här nu när Leo blivit större och rörligare. Samtidigt så har jag ingen hjälp av tjejerna idag, där brukar jag annars få 30 minuters avlastning ibland, då de har kompisar idag.

Söndag – Då läser man om lördagen i Corren!

Som vanligt verkar det ha varit rejält skruvat i ”storstan” även denna helg. Pulsen, brottsligheten, ja livet är i full blom och här sitter man och får nöja sig med att läsa om det dagen efter i Corren. Bittert, riktigt bittert. Jag har samlat ihop några notiser som fångar helgen i ”storstan”.

Bränd korv:

När räddningstjänsten kom till adressen i Ryd fann man orsaken till brandlarmet – en bränd korv.

Notera att artikeln är ”uppdaterad”. Jan L Lindgren kanske fick reda på exakt hur många korvar det rörde sig om och kunde strama till det hela lite.

Jan måste ha världens bästa jobb. Kolla här bara det har hänt mer:

När mannen skulle starta sin bil började den plötsligt att brinna.

Som ni märker gick sirenerna varma i Linköping i helgen. Fan, här sitter man som familjefar och ser livet passera!