Minus tretton

Minus tretton grader nere vid Tranantorget är lite mycket för tjejerna.

Men toppen är toppen. Förmiddag nyårsaftonen 2011.

Gott nytt år!

Vad hände med mitt liv?

Ha, den krake som vaknat till mitt liv i morse måste undra vad som hänt! För jag verkar inte ha vaknat i mitt det är en sak som är säker.

Vi tar det lugnt steg för steg så du också förstår läget.

Knät är bättre även och är helt hanterbart.

Det är mer än 24 timmar sedan någon kräktes så det sprutade ur näsborrarna i husvagnen. Ja, jag har faktiskt inte sovit hos Leo alls i natt och har därför helt undgått att vakna med honom klättrandes på mig med läckande sprutbajsblöja. Ser vi en stabilisering på tarmfronten eller ropar jag hej för tidigt?

Vädret har repat sig och några kallgrader och klar himmel bådar gott inför dagens skidåkning.

Jag köpte en ny kepa igår. Måste vara mongolen i mig som gör mig svag för små löjliga hattar.

Ja, den krake som vaknade i min gamla verklighet gjorde det redan i natt med första varvet kräk. Nu sitter han illamående med svullet knä i skitvädret och undrar medan hans gravida fru försöker kräkas i slaskhinken.

Då säger jag bara ”vi hade tidernas jävla storm också så bit i hop”.

Det känns lite

Det är märkligt det här med utförsåkning – eller i mitt fall upp-i-ner-i-barnbacken – hur det på något sätt alltid sätter mer spår än jag tror det ska göra i gubbkroppen.

I går gjorde vi max 2,5-3 timmar i backen och allt var väldigt lugnt och ordnat. Ändå sitter det en lite seghet långt ner på låret idag.

Tro inte att jag gnäller, tvärtom så är det en dag i backen med after-ski som är det som är poängen här. Man blir hungrig och sover som en gris.

Sicklat

Säsongens första pass på längdskidor får vänta några dagar. Dels av respekt för knät men också för att spåret ser mindre kul ut just nu.

Fast jag pysslade lite med skidorna så att allt är redo när allt faller på plats.

Det var debut för sickeln och det kändes ”sådär” när det kändes som hyvling av skidorna de första dragen.

Det blev det väldigt tydligt att skidorna inte var plana kan jag lugnt påstå.

Löjlig

Skidprämiär idag och redan under påklädningen började det småstrula. Mina skidbrallor kändes inte så bra och det blev uppenbart att fetman slagit till med kraft denna höst.

Men lite måste ju brallorna krympt i tvätten också då hängslena också blivit otroligt korta.

Lite senare när pjäxorna åkt på så visade sig att byxorna säkert blivit 10 cm kortare sen förra året även i benen. Trots strechning av hängslena så kändes det som jag ständigt utsattes för kalsongrycket och fetman var påträngande.

Nu började mitt analytiska sinne vakna. Hur kan jag ha blivit så mycket längre att jag nu gick mer som Vanheden än rappare i de byxor som funkat förra året?

Vid lunch så var det olidligt men då uppdagades också sanningen. Det var Cathlyns gamla byxor i medium jag gjort förmiddagen i.

Inköp av nya byxor är redan genomfört och jag är återigen coolare klädd än jag är duktig skidåkare. Innan dess var den balansen rubbad vilket var första och sista gången.

Jag skriver detta sittandes i baren eftersom jag skickat iväg två tjejer på trollsafari. Trollen har min fulla sympati.

Är det det här du kallar vinter?

Här i Kläppen är det lite si och så med vintern faktiskt. Campingen är som en spolad slaskig isplan och den snö som ligger i naturen håller på och smälta bort.

Jag var uppe och tittade på skidspåret och det inbjöd inte direkt till skidåkning. Konstsnön håller emot bra men klistervallaföre och spår som håller på att suddas ut är sådär.

Just nu är det plusgrader och prognosen säger milt i natt. Jag satt och läste bloggningar jag gjorde för ett år sedan, det var tider det.

Vi lever och det märks

”Det är omslagväder i vädret. Jag har fisit blött i flera dagar och även mina hundar har haft en stark diarré.”

Ja citatet ovan har någon sorts historia hos min mor och far – jag tror det var en bekant som yttrade sig så när vi sprang på honom på stan – och jag kom att tänka på det när jag låg vaken i natt.

För nog fan var det väder. Det blåste helt otroligt från
midnatt fram till tretiden. Vi har aldrig upplevt något så kraftigt i en husvagn och att sova längre än några minuter var inte lätt.

Så kom då bonusen vid tre. Vinden avtar lite men då börjar Leo kräkas. Sedan kör vi kräk och blöta fisar någon timme.

Eftersom jag slöade när vi kom hit igår så fick vi också slut på vatten mitt i natten. Spyor på händerna och inget vatten är kalas!

Nu på morgonen återstår att leta reda på pulkorna och tvätta efter Lilleman. Blåsten är borta och Leo är på kanonhumör.

God fortsättning – äntligen är vi i mål

Ja kära läsare då är vi äntligen i mål i denna högfartssträcka som 1-24 december utgör. Här hemma kan använda antalet dagar vi kan samåka till jobbet som indikator på hur ordnat livet är. Jag tror vi klarade två dagar på tre veckor. Alltså kom vi upp i cirka 13-15% ordning då det normala kanske är 80%, dvs vi kan samåka fyra dagar av fem.

Släkten är avklarad klapparna är uppackade och snart är vi redo att sätta oss i bilen igen för avfärd till snön. Förra året blev det liksom inte så stor skillnad att åka från Motala till Sälen vad gäller snön och vinterkänslan men i år får vi max valuta för pengarna. Här ner är nämligen barmark och plaskvått.

 

Lite reflektion på julafton

God Jul ska vi väl börja med här från snöfria Östergötland innan vi börjar prata om annat. För oss i vår lilla familj så blir det en intensiv julafton då vi bränner av hela släkten för att sedan få vara mer för oss själva dagarna efter det.

Jag har under hösten funderat på om jag skulle fortsätta blogga efter föräldraledighetens slut. Från första början så var ju syftet med denna blogg att dokumentera min satsning inför VR 2010 och samtidigt hålla mig själv ansvarig genom att sprida mitt mål till alla. Namnet på bloggen kommer från att jag 2010 skulle köra 29″ MTB för första året.

Sedan dess har målsättningen med bloggen ändrats lite beroende på dagsform och idag så fungerar bloggen lite som min dagbok. Cyklingen har sedan försommaren 2010 inte stått i fokus i mitt liv på samma sätt som tidigare beroende på en rad faktorer inte minst strulande knä och bristande motivation.

Under hösten har det dock blivit mer och mer klart för mig att cyklingen fyller en funktion i mitt liv som jag inte vill vara utan och jag har satt jobbstarten i januari som start för cykelsäsongen för min del. Bloggen kommer också fortsätta leva efter jul men det blir mindre trams, familj och kettlebell istället blir det mer cykelträning.

Nu blir det en dag med släkten. Gud ge mig stryka!

 

Onaknee

Skitknän!

Ja rubriken på dagens bloggning är alltså utrikiska och leker med det faktum att ”on a knee” låter som onani om man läser ihop orden lite snabbt. Det är ungefär det roligaste det här inlägget kommer innehålla för resten blir gnäll.

Till alla er som följer denna blogg som jag följer Klart.se nu så här års så kommer ni säkert ihåg att jag sa att jag skulle fokusera på ben träningsmässigt fram till julledigheten och det har jag gjort.

Benböj tre gånger i veckan var målet men jag lyckades bara nå upp till två gånger per vecka på grund av livet. Det räckte dock för att knäna skulle tjura till lite och när sedan förkylningen kom så var det dags – höger knä lackade ur fullständigt. Det är ju lite kul att det börjar bli lite symmetri då det alltid varit vänster knä tidigare.

Ledigheten är här och krämporna med den.

På något märkligt vis så är ledighet och knäproblem lite som julklappsutdelning och skräpberg. När det drar ihop sig till det första gör det andra sig gällande inom någon timme. Jag är ganska luttrad vid det här laget så nu kör vi igång med anti-inflammatoriskt och is så får vi se om inte detta kan lugna ner sig ganska snart.

För er som inte tycker detta räcker kring mig och mitt knä kan ju läsa hyllningen till vänsterknät jag skrivit tidigare.

Förresten, eftersom jag inte kunde stava till onani – antalet n fick mig ur balans lite – så gick jag in på Google för att kolla. Då fick jag lära mig något nytt. Visste ni att det finns Onani-VM? Kan man delta i H40 där?