Månadsarkiv: september 2010
Rullskidor
Då knät är bättre – inte helt bra men det känns helt stabilt – och endast lite svullet så är det dags att se om jag kan röra på mig lite. Så jag bestämde mig för att prova lite rullskidåkning. Det är speciellt med rullskidor och det blir inte mindre speciellt när jag kör. Folk går undan, bilar åker nästan ner i diket och hästarna springer fram för att titta.
Ja, som ni förstår så ser det inte ut så här.
Inte så här heller.
Här har man försökt förklara ”attacktekniken” som är ett modernare sätt att staka. I video nummer två ser man ganska tydligt att de som stakar har händerna nära sig i inledningen på stakningen och har relativt korta drag. Jämför gärna med klippet nedan. Titta på hur långt de drar staktagen och hur lite de använder benen jämfört med de två tidigare klippen. De syns att de drar sig fram jämfört med de som tidigare faller fram.
Lite om bloggen – Snart 20 000 visningar
Idag är det 19 350 visningar av sidor på bloggen. Halvvägs in i oktober så bör jag nå 20 000 visningar.
Många som kommer hit kommer in via startsidan, andersgustafsson.wordpress.com. De som kommer dit kommer främst via Facebook, Happymtb eller Cykelbloggar. Ungefär hälften av besökarna har ingen referens från annan websida eller rss-flöde utan kommer hit direkt via web-browsern. Troligtvis för att de har ett bokmärke eller motsvarande som de använder.
De mest lästa postningarna är:
Jag har ingen bra statistik som stödjer mig här, men jag tycker det finns mönster i läsandet. Helger och måndagar ger många läsare. Helgerna varierar kraftigt om jag jämför vinter med sommar. De som cyklar vill läsa om cykling på vintern, men cyklar gärna själv på sommaren verkar det som.
”Träna pigg!? ”har flest kommentarer av alla inlägg och jag skulle tippa att trådar som handlar om doping är de som är mest lästa via sökningar på Google. Teneriffa-tråden är också ofta visad efter sökningar på Google där någon sökt information om cykling på Teneriffa.
Medelålder – Bloggålder
När vi män börjar åldras så händer en hel del med oss. Vi gubbar som lever i detta får uppleva uppvaknande på morgonen där en lem inte längre är stel, utan i stället är i princip alla lemmar utom en är stel. 3o-åriga tjejer börjar bli ouppnåligt lamkött och 40-åriga tjejer är riktigt snygga. Sedan sätter träningsivern in! Det ska göras klassiker, maraton ska springas, Vätternrundan ska cyklas och vi jämför 5-km tider på lunchrasten.
Sedan har vi prylarna. Har vi pengar ska cyklarna vara dyra. Senaste Iphonen ska köpas, BMWn ska stå på gårdsplanen och guldkedjan blir tjockare runt halsen. Så här har det varit i många år. Men nu har det kommit ytterligare ett måste för de som krisar värst! Vi måste blogga! Jag är ju ett typiskt exempel.
Nu till något helt annat. Jag skulle vilja presentera lite bloggar!
Först har vi brorsans blogg. Han kallar den Sipparen’s blog. Den ska tydligen handla om ingenting. Han har tagit inspiration från någon tv-serie som gick på 90-talet. Brorsan är lite som en blandning mellan Newman och Kramer, jag vet inte om det har påverkat inriktningen på hans blogg.
En blogg som jag gillar och som levererar starkt i gubbträsket är Bigmollos blog. Den handlar oftast om cykel och är en blandning av självdistans och egenbeundran i svett och lycra.
Sedan har vi Vitovraket – en litterär mästare – som har hyggliga watt-siffror för att vara vrak. Jag tror han kör under falsk flagg faktiskt.
Näste man är min gamla arbetskamrat Fredrik. En god kamrat som tyvärr hamnat i bloggträsket. Han står med en fot i träning och en i bajsblöjan. Han är lite ordrik, men vem är inte det.
Fornåsa, metropolen jag bor i, kan vara en av de cyklisttätaste (i relation till antalet invånare) områdena i världen. Där har vi Mats som gillar att cykla långt. Mats har tydligen lite taskig motivation för tillfället. Om jag hade cyklat som han i sommar hade jag inte haft någon motivation kvar alls.
Så har vi klubben, Borensbergs IF, som jag är med i. Där är vi tre som bloggar. Anders (dvs jag), Anders och Anders. Anders och Anders är främst intresserade av MTB, men trevliga ändå. Dom är lite som Bill och Bull.
Rörlig bild
Se färdigt videon! Den är rätt cool!
Mitt första stora sportminne!
Lite folkbildning.
Har du svårt för vuxna män med kepan bakåfram?
Bigger, Stronger, Faster är en konstig dokumentär om doping. Den är kul för den är lite utmanande samtidigt som den är lite sökande. Den är väldigt amerikansk!
Kettlebellsmys och prylfokus
Kompisarna fick gå ut i solen!
Ja, i dag så var det lite mellandag vad gäller träning. Körde lite swings och snatch som uppvärmning. Tanken var inte att köra hårt, utan mer teknikorienterat. Knät kräver fortfarandet extra omsorg.
Lindat knä och Vibram!
Trots att jag inte hade några ambitioner, mer än att köra Windmills, så slet träningen rejält på kroppen märkte jag när jag såsade runt lite på eftermiddagen.
Knät går nästan att räta helt nu men jag håller mig helst ganska stilla fortfarandet. Jag hoppas att det går framåt i rask takt under veckan så att jag nästa helg åtminstone kan hjälpa Alva med att cykla utan stödhjul.
I veckan fick jag första påminnelsen om vad jag har som vinterns huvudfokus. Jag har dessutom limmat på crosstuberna som en indikation om höstens vara.
Man vill sälja skidprylar till mig!
Radar cross section – Vetenskap i praktisk tjänst!
Radar cross section (RCS), eller som vi säger på svenska radarmålarea, är ett mått på hur stort ett mål uppfattas av radar. Ju lägre eller mindre RCS man har i luftstrid ju bättre är det på flera sätt. Om man vill ta sig fram obemärkt så vill man ha så liten RCS som möjligt. I bland säger man att flygplan eller båtar har stealth-teknologi då de använder olika avancerad teknologi för att minska sin RCS. Om RCS ökar så gör man sig mer synlig och riskerar att komma upp på någons radarskärm. Det i sig ökar risken för upptäckt och att man blir attackerad. Samtidigt ökar risken för att attacken lyckas om man har hög RCS eftersom det gör det enklare för olika vapen att slutgiltigt hitta dig.
F-22 Raptor – Modernt Stealth jakt.
I dag så skulle jag och sambon åka på släktträff. Det är som att navigera i en stridszon, i synnerhet nu i valtider. I bilen upp så lade vi upp taktiken. Hur skulle vi få lunchen och fikat att passera med minsta möjliga friktion? Vi kom fram till att det gällde att minska målytan för angrepp till ett minimum. Vi skulle alltså ha så lågt RCS som möjligt, utan stealth-teknologi! Låg RCS gjorde att vi höll oss undan upptäckt, eller om det skulle gå så illa att vi blev attackerade, så skulle lågt RCS hjälpa oss att minska skadorna vid angrepp.
Hur skulle vi då lyckas vara en F-22 Raptor iklädd endast billiga kläder och dåligt knytna skor? Här var vår plan.
- Under inga omständigheter ska vi framföra en åsikt av något slag. Inte ens om vilken dryck vi föredrar till maten. Varje åsikt ökar RCS. Om vi uppmanas att ha en åsikt, exempelvis i frågor som ”vad tycker du om min nya frisyr?”, så gäller det att uttala det triviala. Använd aldrig mer än tre triviala ord. ”Den är snygg”, ”det var gott” eller ”kalas!” är exempel på fraser som kan användas. Inget mer! Inga utvikningar eller tillägg. Det ökar RCS!
- Vi ska inte nappa inte på några så kallade ”flame-bites”, dvs utkastade beten som bara har till syfte att provocera. Att hugga på sådana beten ökar kraftigt RCS.
- Ett fantastiskt bra sätt att undvika fällorna i 1. och 2. är att fokusera på triviala och ofarliga saker så som barn.
- Allt vi gör ska vi göra med måtta. Ät med måtta. Hjälp till med måtta. Notera att det är lika viktigt att inte överdriva åt andra hållet. Att avstå tårta är lika illa som att äta för mycket. Båda ökar RCS.
- Vi ska göra val som helt ligger i linje med förväntat beteende. Om alla tror att någon av oss dricker kaffe, även om personen slutat slutat med detta och nu hellre dricker te, så dricker vi kaffe.
Analogin mellan beteende på släktträff och olika stor RCS skulle alltså hjälpa oss genom dagen. Hur vi lyckades? Jag var ute och sladdade vid ett antal tillfällen, men min sambo räddade mig minst en gång. Sambon klarade sig galant!
Vi tycker tankesättet med RCS har varit till god hjälp att hantera dagen och kan rekommendera metoden till andra!
Rapha – Nu kommer vinterkläderna
Om ni har pengar över, älskar vackra cykelbilder, går igång på schysta sömmar eller bara gillar att glänsa i största allmänhet så ska ni gå till Raphas webshop och handla kläder. Där är nu vinterkollektionen uppe för beskådan.
Jag har några Raphaprylar. Tröja, armvärmare och kepa. Kul men inte jättespeciellt. Däremot är underställen i ull helt fantastiska, både när man tränar, i synnerhet om det är blött och/eller lite ruggigt. Jag har också en softshelljacka som är lite av en favorit.
Favoritjackan!
I går kväll när jag såg cyclocrosskläderna höll jag på att att springa efter plånboken direkt!
Oj!
Tveka inte att lägga månadslönen på Raphas kläder! Storlekarna är korrekta – det är alltså inte anorektisk italienare som är referens – jag har alltid large i vanliga kläder och Raphas kläder i large sitter väldigt bra på mig. Dom kan till och med vara lite vida.
Jag kommer köpa några ulltröjor i år. Den här kanske.
Vad tror ni?
Alla bilder kommer från Raphas hemsida.
Diagnos!?
Då har jag varit hos läkaren idag. Jag kände mig grymt negativt inställd till läkarbesöket. Helt baserat på förra gången jag var där med knät då det kändes som rena skämtet. Jag är ungefär lika svullen i knät idag som jag var i helgen – se bilden här nedanför – och det är inte möjligt att sträcka benet. Så jag haltar rejält när jag går.
Sexiga ben från i söndags.
Det är ändå en viss skillnad mot tidigare då hela knät och underbenet svullnat. Svullnaden är lite mer lokaliserad till ovanför knät och svullnaden är lite mindre i vaden och foten denna gång.
Sorry, jag slirade iväg lite. Åter till läkarbesöket! Efter lite extra väntan så fick jag till slut träffa läkaren. Han gav gott intryck och gjorde en ganska grundlig undersökning och kom i princip fram till samma sak som alla andra, men med ett viktigt tillägg. Det verkar inte vara något fel på mitt knä vad gäller korsband eller minisken – inga nyheter där. Det finns inte heller något uppbyggt tryck inne i själva knät, jag har alltså inte vatten i knät. Men jag har med största sannolikhet slemsäcksinflammation (bursit). Det kan vara en rätt tjurig historia men som om man inte ger upp verkar ha snudd på 100% tillfrisknad.
Om jag ska recensera läkarna så ska jag väl börja med att åter igen säga att jag har väldigt tydliga symptom denna gång vilket jag inte hade förra gången jag försökte komma tillrätta med ett liknande problem. Då, dvs för ett och ett halvt år sedan, var jag antingen mycket mer svullen eller inte svullen alls när jag var hos läkaren. Så dagens läkare hade lite enklare uppgift. Men han förklarade snabbt varför svullnaden sprider sig ner i vaden och att själva knäleden inte verkade vätskefylld. Två saker som flera andra varit helt oförstående inför. Så fick jag då lära mig ett nytt ord; ”bursan är svullen” sa läkaren. För alla oss som är bevandrade i latin (!) så blir ju inflammation i bursan = bursit, vilket är diagnosen för dagen!
Det finns hopp!
Så nu har jag fått en burk dunderhonung, eller om det är starkt antiinflamatorisk medicin, som jag ska köra med två veckor minst. Magen lär bli ”go o fin” av den dosen. Men – ärligt – det vore kul med lite nya krämpor om den här knägrejen kunde ge sig nu.
Avslutningsvis måste jag lägga upp en bild som en klubbkamrat – Tobias – visade på Facebook idag under rubriken ”It’s not about the bike”
Notera hjulen!
Tills vi hörs nästa gång så vill jag att ni ska fundera på om bloggande är den nya medelålderskrisen.
Clean and Press
Tung dag idag och då tänker jag inte på att det är måndag. I Pavels underbara kettlebellvärld innebär en tung dag clean and press med 24 kg kettlebell i längre stegar. Så idag körde jag 3x{1, 2, 3}. Parallellt med det kör jag pull-ups/chins i motsvarande stege.
Det betyder att jag kör 1 clean and press med vänstern – jag börjar alltid med svagaste handen – och sedan 1 med högern. Efter det 1 pull-up. Så vilar jag lite och kör 2 clean and press med vänstern. Sedan två med högern. 2 pull-ups och så vidare. Här är en vacker video som visar perfekt genomförande av clean and press.
Det intressanta är att jag måste bygga upp styrkan. Jag når bara maxstyrka om jag kan bygga upp max spänning i bål, rumpa, armar och händer. Misslyckas jag med det är det inte säkert att jag klarar ett rep med 24 kg kettlebellen. Med max fokus och anspänning så kan jag köra 3 repetitioner i rask takt. Men det känns. Idag kände jag av magen rejält.
Knät undrar ni då förstås? Jo det är rejält svullet och varmt. Så den infektion som funnits tidigare verkar vara tillbaka i toppform.
Om man inte tränar
Eftersom jag inte tränar alls på samma sätt som tidigare så har jag tid över. Tid som jag den här helgen använt till pubrunda, datormeck, ficka med Jonas och pratat med en kamrat som jag inte pratat med på mycket länge, på telefon.
Jag har till och med gjort en äppelkaka!
Datorn har fått ny skärm och en rejäl uppfräschning. Bland annat så postar jag den här bloggningen från Deepest, en editor i Firefox som ska underlätta bloggandet lite.
Jag har sett en praktvurpa på Vueltan. Dragit in ett gäng mp3-filer från gamla CDn.
Sedan har jag plockat plommon också!
Ja, det är nog allt faktiskt. En till sådan här helg och jag går sönder som människa.
Mr 29er's Blog 