After work för föräldraledig

I kväll ska jag på after work med jobbet. Det är första gången jag träffar någon från jobbet på snart fyra månader och i princip också första kvällen jag varit iväg från familjen sedan jag gick hem på föräldraledighet. Naturligtvis kommer jag få lite frågor i stil med ”hur går det” eller ”längtar du tillbaka”. Nu funderar jag på vad jag ska svara.

Jag var hemma tre månader med min äldsta tjej Tova och det var inget direkt lyckorus, vilket jag också berättat mer eller mindre målande för mina arbetskamrater tidigare. Flera har nog därför lite förhoppningar om dråpliga berättelser och några tror nog att jag kommer dyka upp lätt psykotisk till after worken. Tyvärr kommer jag nog göra dom lite besvikna på alla vis. Jag tycker nämligen det fungerar ganska bra här ute hos oss.

Leo och jag i Motala igår.

Om jag tittar tillbaka på de senaste fyra månaderna så ser de väl ut ungefär så här.

Juni

Pang! Det bara small till när jag blev föräldraledig. Någon vecka i trött töcken och sedan var det sommarlov för tjejerna. Helt plötsligt så hade jag tre barn, simskolor, midsommarförberedelser, tvätt, skolavslutning, grillkvällar på dagis, ja allt hände på en gång kändes det som och jag kan ärligt säga att det inte var speciellt kul. Lägg dessutom till att min sambo sällan var hemma innan halv sju på kvällen så fanns det inte så många andningshål i juni.

Vad gjorde vi/jag för fel. Lite överraskande så var det inte direkt barnen och ansvaret för dom som gjorde juni tuff utan snarare jobbet som hemmaman i stort. Det var en ny arbetsplats för mig och inskolning och överlämningen var inte den bästa. Dels så slutade tjejerna skolan vilket gjorde att hela familjen fick nya rutiner så jag kunde inte ärva så mycket från hur man gjort tidigare men det fanns små men jobbiga arv också. Ta exempelvis tvättberget som jag ärvde som var ett monster inom ett område som jag hade väldigt lite koll på. Det är inte så att jag inte kan tvätta eller fixar det men jag hade dålig koll på vems rosa tajts i storlek 122 jag stod med när jag skulle plocka in tvätten hos i tjejernas garderob. Det tog tid och tid var just det som jag hade sämst med de första veckorna.

Jag och min sambo pratade lite innan ledigheten om hur hon gjort, vilka rutiner som passat henne och övriga i familjen tidigare så på ett sätt hade vi gjort en överlämning men vi kunde gjort det här mycket bättre. Inte minst vad gäller hemmet som arbetsplats som jag strax återkommer till.

Juli

Semestermånad. Kanon!

Augusti – September

Åter till vardagen men den här vardagen känns bättre än junis även om tjejerna till en början är hemma på sommarlov. Men här börjar projekten och vardagssysslor formas på ett sätt som färgar augusti och september. Sedan vi fick barn tillsammans är min sambo och jag ganska fast i könsrollerna. Det betyder att – lätt överdrivet – hon värnar om mat, kläder, hårborstning, lovdagar, räkningar mm men skiter i hus, ytterområden, bilar, snöskottning helt. Det är ju en mycket vanlig uppdelning i många familjer och i princip så kommer alltid mannen ut som vinnare i den här typen av uppdelning. I alla fall i längden, kanske inte en snöig vintermånad eller vid ombyggnationer, men över året så är mannen och i detta fall jag vinnare i en sådan uppdelning. Den här uppdelningen påverkas inte mycket hos oss av att min sambo går hemma.

Problemet är när jag går hemma så känner jag ansvar för allt! Allt som min sambo tidigare ansvarat för – mycket av det är ju ganska naturligt vi måste ju äta till exempel – men jag känner naturligtvis även för det som jag tidigare haft ansvar för. Lägg sedan till att när jag är hemma så exponeras jag för mycket som jag annars kanske blundar för på ett annat sätt, exempelvis ett ostädat kök eller mossa i hängrännorna. Jag hatar växter i grusgångarna, dåligt tvättade bilar och fönsterkarmar med målningsbehov och att dessutom gå och titta på det gör det inte bättre.

Lägg sedan till något litet projekt jag känner för att göra – köpa ”rätt” andrabil som det blev denna gång – med min sambos inställning att ”nu när du går hemma kan vi ju bygga lite” så blir det rätt mycket. Lätt rätt jävla mycket!

Så augusti och september har varit arbetsmånader. Tyvärr betyder det att jag får stressa systemet lite. Storasystrar får sitta barnvakt åt lillebror och det blir inte mycket tid över för någon gemenskap där vi åker och badar eller läser läxor. Då känner jag mig kanske inte som den bästa förälder eller som att jag riktigt lever upp till de mål jag hade för denna föräldraledighet.

Ett eller tre barn?

Ja förra gången var jag hemma med ett barn och tyckte det var jobbigt. Det går faktiskt mycket lättare med tre. Mest för att tjejerna är så stora att dom kan hjälpa till med enkel barnpassning. Eftersom jag varit hemma båda gångerna när barnen börjar bli väldigt rörliga så kan jag exempelvis inte gå ut och hänga tvätt eller gå upp på övervåningen lite snabbt utan att ta ställning till hur jag ska göra med bäbisen. Men nu kan jag ofta få hjälp några minuter med att någon av tjejerna håller koll så att jag kan fixa mitt småspring. Det gör stor skillnad! Dessutom leker gärna tjejerna med Leo så vardagen funkar ofta väldigt bra.

Jag är även hemma på sommaren denna gång vilket också gör mycket. Sist men inte minst; de två äldre tjejerna hjälper till att aktivera oss lite mer än jag kunde med bara ett barn – jag har lärt mig detta bättre också – så totalt sett är dagarna mycket bättre nu än när jag var hemma med bara ett barn.

Hemmet om arbetsplats

Sist men inte minst! Om jag ska lämna något sorts klok reflektion över vad som jag lärt mig så är det att jag skulle betraktat hemmet mer som min nya arbetsplats redan från början.

Nästa gång jag är hemma lite längre period så ska jag ta punggrepp på köket, kläder, leksaker mm från dag ett. Vi är så otroligt olika min sambo och jag att vissa saker som hon format hemma är en pina att vara i för mig. Några exempel:

• Jag vill tänka på vad vi ska äta, sedan handla det som behövs, för att sedan laga maten. Min sambo vill handla ett gäng produkter och sedan stå hemma och fundera på vad hon ska laga från det som finns hemma.
• Jag hatar att saker som är viktiga i min vardag inte funkar för att min sambo ska odla sitt samlande. Ja, min sambo fyller skåp, garderober etc som den samlare hon är och sedan plockar hon. Jag blir helt knäpp när jag ser en garderob som håller på att sprängas för att det ligger kläder som vi fått av någon och som ”passar om ett par år”.
• Min sambo plockar medan jag storstädar. Ja min sambo är en samlare och plockare. Så hon plockar bland barnens leksaker och kläder medan jag vill in på deras rum för att damsuga och städa. Då är 100 stycken trasiga gossedjur helt fel medan det för min sambo verkar vara helt ok!

I praktiken är min sambos samlande och min mer industriella syn så skilda att nästan allt påverkas i hur exempelvis skåp i köket ska organiseras eller hur handling ska gå till, barnens kläder hanteras, städskrubben får se ut eller hur vi hanterar pappersåtervinningen. Så nästa gång jag går hem – för det har ni väl förstått att det är en fyra på gång – så ska jag inta arbetsplatsen på ett annat sätt. Helgen innan blir det storröj!

Nu ska jag ta vara på de två månader som återstår. Projekten börjar landa och vi får till rätt bra dagar hemma i vår lilla familj.

Mr Handy Man

Ni har säkert hört medelålders män säga ”man kan inte laga något på bilen längre, det är bara elektronik och specialverktyg”. Det säger dom för att få det att framstå som att dom är ena jävlar på att reparera bilar men att det just nu blivit svårt på grund av utvecklingen. Sanningen är troligtvis den att dom aldrig kunnat göra något vid en bil och anser att torx är en specialskruv. Ja, sådan är ju inte han er Mr Handy Man utan jag beställer naturligtvis klossar och bromsskivor bak till min Passat när de påtalar slitaget vid senaste servicen.

Hur svårt kan det vara? Sedan är det ju så att jag börjar bli lite av Farbror Folkvagn så jag är rätt fäst vid mina två folkor och tycker det är trevligt att ge dom lite vård. Jo enligt en DIY – gör det själv på engelska – tråd på nätet ska detta krävas för att byta klossar.

Dator?

Ja verktygen på bilden är ju inte konstiga på något sätt förutom datorn. Man måste använda diagnosverktyget för att backa den elektriska handbromsen! Här tycker väl till och med Farbror Folkvagn att den tyske ingenjören fått lite väl mycket spelrum.

Läser man hela tråden jag länkade till så visar det sig att man också är tvungen att ha en udda 12-sidigt bit (XZN 14 mm) för att lossa bygeln för oken så man kan byta skiva. Det hade jag missat så det gjorde tyvärr att bilen blev stående en dag.

Nya skivan är på!

Är ni inte imponerade? Inte nog med det, jag undvek dessutom att ha datorn i garaget. I stället körde jag en konventionell lösning.

Specialverktyg my ass!

Det var gårdagen. Idag har jag fixat egna chips. Var ska det sluta? Jag är enastående!

Ja då är även jag anmäld – Cykelvasan 2012

Ja det var inget att hålla på. Det är nog fullt under fredagen så det var bara att slå till.

Känns som jag kan ligga lågt med träningen några månader till det smäller ju inte förrän 11 augusti 2012.

Fredrik och Roberto = sant!

Fan vad dom pratar! Här sitter vi!

Kvällsmacka

När tycker ni kvällsmackan är som bäst?

Aktuellt om skolmaten – Reportage i går

Låt mig först säga att jag inte alls uppmuntrar er att följa nyhetsrapportering i radio, tv eller tidningar. Så om ni missade gårdagens Aktuellt så är ni på alla sätt ursäktade. Tyvärr satt jag och slötittade och fick se ett reportage om gymnasieelevers skolmat som jag känner att jag måste skriva några rader om.

Tydligen så har ett antal skolor – åtminstone i Stockholm – valt att profilera sig med matkort i stället för skolmat. Med kortet kan eleverna själva välja att äta på ett antal utvalda matställen i området så som de lokala lunchrestaurangerna och snabbmatskedjor. Naturligtvis var det inte så svårt att hitta elever som valde McDonalds och satt med hamburgare, pommes frites och läsk. Knappast en skollunch vi som skattebetalare vill stödja var budskapet.

Man besökte någon mer skola som hastigast och pratade sedan med en loj expert i studion.

Jag tycker reportaget i och för sig hade en poäng då det verkar vara en relativt ny företeelse som dessutom är intressant att bevaka utvecklingen av. Men jag tycker reportaget var uselt upplagt och genomfört i det att man valt den traditionella skolmaten som motsats och som representant för ”det goda” och den riktiga maten. Den pedagogiska tanken och folkhälsan står tydligen i fokus där på ett sätt som måste få en folkhemsromantiker att bli rörd. Det är ju liksom inte riktigt min bild av skolmat eller de drivkrafter som ligger bakom skolbespisningen.

Det finns intressanta frågeställningar som Aktuellt kunde lyft upp i samband med det inslag man hade, exempelvis kring kostnader och finansiering när det tydligen är möjligt att köpa mat på stan för samma pris som skolmat. Den frågan berördes inte alls tyvärr.

Men det som störde mig mest var den känsla av statstelevision som inslaget hade. Skolmat = bra. Mat på stan = dålig!

Lägg sedan till att man hade lite bilder på Palestinska barn och någon som fick berätta hur förskräckligt det är för barnen att jag kanske kan få beställa vin på nätet och du har bilden klar för dig. Statstelevisionen lever!

Lyckliga Familjen (TM)

Som hemmavarande trebarnsfar så går de flesta dagarna förbi i ett ganska jämt töcken. Det är små med eller motgångar och ibland någon händelse som förvånar men över ett dygn så blir det ungefär som det brukar. Det är därför med viss glädje jag kan återge denna förmiddag i lite mer detalj.

Redan när jag vaknade i morse så förvånade det mig lite att jag inte var själv. Tydligen är barnens mamma – vi kallar henne ”Ers upprörda höghet” – tillbaka efter att varit försvunnen ett tag. Som grädde på moset hade jag också lite ont i halsen så där tillräckligt för att det skulle utesluta träning idag. Lite synd eftersom jag hade tänkt träna – jag trodde jag hade lite tid till det idag – men det visade sig att jag nog inte hunnit eller kunnat ändå så det kanske inte var någon stor förlust. Men som ni förstår så visade sig denna dag vara lite annorlunda redan från början.

Trots tidig morgon kom vi iväg sent, ja för sent tyvärr, så stora tjejen blev försenad till skolan. Det fanns flera skäl till denna fördröjning men en viktig del var hårborstningen som tog en jäkla tid. Tydligen hade Marie på dagis klagat inför Alva om hennes hår så det var tvunget att vara perfekt i morse.

När vi väl kom till skolan var det tomt på gården och klockan var mycket så jag hetsade stora dottern – vi kallar henne ADHD fröken – till att springa in på skolan. Så iväg med Alva till dagis och så iväg och slänga lite tomburkar i glasåtervinningen.

Jag hann aldrig mer än öppna dörren hemma förrän det ringde från fritids.

– Jo Tova är här, men det är ju studiedag idag, sa dagisfröken.

– Öh, sa jag.

– Jo det är många som missat det, sa dagisfröken. Men Tova kan inte vara här idag tyvärr, fortsatte hon.

– Nä, sa jag. Jag kommer, fortsatte jag.

Iväg igen. Jag hade verkligen tänkt fixa ADHD frökens rum idag men det kanske skulle gå åt pipan när allt kom omkring tänkte jag i bilen på väg till skolan. Men så sken jag upp och bestämde mig för att vända detta till min fördel. Kanske kunde hon hjälpa till att passa Damiens lillebror. Ett långskott men värt ett försök så att jag skulle kunna göra en attack på ADHD frökens rum.

Jag fick lite jobb gjort i rummet innan jag insåg att garderoben aldrig skulle funka på den plats vi pratat om bakom dörren. Jag vrider och vänder på allt men får inte till det. Då jag ville avsluta detta nu så ringde jag Ers upprörda höghet för att rådgöra lite varpå hon deklarerade att felet nog bestod i att dörren gick åt fel håll i rummet. Dörren går in i rummet i stället för ut.

– I ett så litet rum så får det ju stor inverkan, sa hon.

Så innan lunch rev jag ner dörrkarmen. Det går åt rätt håll verkligen!

Sedan var jag tvungen att bryta för lunch. ADHD fröken bad med stora ögon om pulvermos så pulvermos fick det bli. Det kokade bara över en gång när Tova lyckades lura iväg mig på något meck med hennes tv-kanaler. Det var en himla tur att ADHD fröken gillar pulvermos för Damians lillebrorsa tyckte verkligen inte om det. Det var mos överallt och bitarna av pannbiff som var i var tydligen helt vidriga också. Men de slafsade fint tyckte Damians lillebror när han kastade maten runt i köket. Ja han har verkligen lärt sig spotta ut mat nu lillebrorsan. Skrika på ett sätt som kan göra en man galen och bitas kunde han förut men spottandet är nytt. Kul att det rör på sig!

Nu ska jag dra igång damsugaren. Det luktar död råtta när man kör den på grund av alla matrester den sugit i sig sedan senaste påsbytet. Lite äckligt men inget som drar ner stämningen. Tvärt om faktiskt! När Alva är hemma så brukar vi skoja om att damsugaren fiser och det är ju skitkul.

Nu ska jag bara ta tag i eftermiddagen också!

Den nya pappan är gammal – Artikel i Corren

Den nya pappan är gammal är en artikel jag såg i gårdagens Corren. Den är ju ”klockren” för mig eftersom jag till och med är äldre än gammal enligt artikelns ålderskategorisering av pappor. Några reflektioner tycker jag artikeln är värd.

– Existentiella motiv väger tungt för de här papporna. De har insett att livet är ändligt och vill ta en paus, de har tröttnat på karriären och ser att tiden med barnen inte kommer tillbaka. Pappaledigheten blir en del av en livsresa, säger Roger Klinth.

Så är det nog, men det är också en mycket tråkig livsinsikt i det hela. Jag har ledsnat på att göra allt samtidigt. Renovera hus, träna, engagera sig i barn, jobba, rösta, hem och skola, … Jag gör gärna mitt liv enklare och då känns det helt rätt att fokusera på familjen under en period. Det rör sig mycket om en förenkling.

När jag tänkte igenom denna bloggning – jag ska bara säga att jag tycker artikeln är intressant och beskriver livet som jag känner det väl – så hakade jag upp mig på jämställdhetsgrejen i artikeln. Jämställdhetsvinkeln är viktig – jag hanterar min sambo rätt mycket som ”hemmafru” när hon är föräldraledig – så det är inte mer än rätt att jag tar min del. Men, artikeln utgår från att jämställdhet är lika med att mannen närmar sig kvinnan och kommer allt mer i på den traditionellt kvinnliga domänen. Två saker är tveksamt med det. ‘

1) om man bor som vi och lever som vi så har vi en ganska stor del av arbetsbördan som faller inom traditionella manliga områden. Ska vi vara krassa så är det faktiskt så att jag klarar av att driva vårt hem och vår familj själv men det är jäkligt tveksamt om min sambo klarar det sett över ett år!

2) kvinnligt och manligt perspektiv haltar lite när jag som pappa går hemma. Det är i mångt och mycket jag som är ”underdog” nu, vi har ju vänt på könsrollerna i och med att jag är den som är hemma.

Är det hemmavarande vs. arbetande som är relevant, eller? Jag vet inte hur artikeln skulle vara annorlunda skriven eller om det är jag som läser artikeln konstigt men det är något som är bakvänt tycker jag.

Läs gärna artikeln själv och skriv en kommentar om du kan formulera dig bättre än jag kan eller har några andra synpunkter.

Dagens träning – Solskensträning!

 

Här står han Alex och solar!

Jag ska försöka få lite ordning på träningen nu när många måsten snart är avklarade. I dag körde jag Clean and Press enligt 4x{1, 2, 3} + 1x{1, 2} med Chins/Pull-ups inlagda parallellt. Tyvärr medgav inte schemat någon konditionsträning så det var allt. Fast jag körde faktiskt med bar överkropp i det fina höstvädret!

Jag körde marklyft och pressar i onsdags. Marklyftet går kanon efter några veckors uppehåll, tyvärr gäller inte det för pressarna. Det är skitsvårt att få till rörelsen, eller snarare kraften i rörelsen, på den relativt tunga pressen som 24 kg kettlebell innebär för mig. Chins/pull-ups går bra men jag har ju tappat något i vikt så det är väl som det borde.

Här är han er bloggare! Synd bara att det mäktiga skägget inte framgår något vidare.

Alla är feta utom jag!

Det går just nu någon sorts våg av fetma över cykelsverige. Bigmollo, Vito, stora delar av happy-kollektivet och Tom, ja alla är dom drabbade. Ja och alla som känner mig vet ju att jag varit fetto länge faktiskt.

Varför är det så här? Ja, dels så är ju inte alla personer smällfeta i exemplen ovan utan de har ju kanske en annan referens en medelsvensson. Dessutom så är man som cyklist intresserad av vikten på ett nästan nojjigt vis ibland. Men ändå, enligt konventionell visdom så skulle alla grabbar som cyklar som Bigmollo, Vito och Tom alla vara skitsmala. Dom är dessutom inte lite vardagscyklister utan dom fokuserar mycket tid, pengar och kraft på cykling och Tom är (var?) faktiskt Svensk mästare.

Jag borde också vara smal för den delen. Jag har cyklat lite i år och ändå klämt 300+ mil.

Grabbar som Vito och Tom kan lätt bränna 1000 kcal på ett av sina trainerpass och mer på längre pass! Det är groteskt mycket energi som nästan är svårt att fylla på. Om man är hyggligt aktiv i övrigt så borde det innebära ett kaloribehov på 4000-5000 kcal på träningsdagar. Det är mycket om man äter vanlig mat tre gånger om dagen! När jag cykelpendlade i våras så hade jag perioder då jag gick ner i vikt då jag helt enkelt inte kunde äta tillräckligt mycket. Men då tränade jag mer än 15 timmar per vecka.

Fenomenet med feta cyklister är inte nytt. Många innan mig har reagerat över just detta tidigare inte minst Colting som i Runners World skrev:

Det är paradoxalt att se alla dessa motionärer, framförallt skidåkare och cyklister, som är långt mer aktiva än medelsvensken, men som ändå bär på en ansenlig övervikt runt mage och rumpa.

Själv har jag cyklat väldigt lite och tränat sparsamt i övrigt de senaste månaderna och i morse stod vågen på straxt över 87 kg. I runda slängar – 7 kg sedan semestern. Dessutom var semestern faktiskt ganska ok ur viktsynpunkt, jag la kanske på mig ett kilo eller så. Med tanke på att jag endast tränade korta pass med Kettlebell och levde bra i fyra veckor så är jag mer än nöjd.

Jag började motionera för cirka 10 år sedan av två skäl. 1) det höll inte att vara soffpotatis, jag var trött, svag och lojj. Det var inget kul längre! 2) jag ville göra något åt min vikt. Jag vägde då som nu cirka 85-95 kg på 186 cm. Att det blev cykel berodde lite på kompisar runt omkring men också mycket på att jag alltid gillat cykling. Naturligtvis kunde jag inte hålla mig ifrån att cykla fortare och fortare så efter ett par år så blev det jakt på tid och watt som styrde mycket av träningen. Men vikten har alltid varit ett viktig skäl till att träna.

Efter 10 år så kan jag konstatera att cyklingen gett mig mycket men detn har fan inte gjort mig smal! Så av två mål jag hade när jag började så är ett inte uppfyllt och kommer nog aldrig bli om jag fortsätter på samma sätt jag gjort tidigare. Då säger ni säkert ”ät mindre”, ”det är kalorier in och kalorier ut som räknas”. Jag tror inte riktigt det är så längre och om ni läste inledningen så borde ni fundera också.

Jag tror motion som sätt att bränna energi och fett är helt fel åtminstone för mig. Det roliga är att om man tittar utanför konditionsidrottarna – ta Bodybuilders som är vana att banta till exempel –  så är det ganska vedertaget att vikten börjar och slutar vid kosten och att allt annat är sekundärt. Hård träning är dessutom välkänt svårt att kombinera med diet så att träna hårt och minska i vikt upplever många som svårt.

Det är inte svårt att hitta sidor och förespråkare på nätet som anser att dagens gällande kost och träningsråd är felaktiga och dåliga men jag tänkte inte att denna bloggning skulle bli något allmänt generalangrepp på allt dumt som sagts om mat och träning utan jag ska försöka prata om mig själv.

Vad jag lärt mig är att hård träning för mig lätt skapar en ond spiral. Ungefär så här ser den spiralen ut.

• Jag tränar mycket och måste äta mycket för att återhämta mig.
• Träning tar tid och fokus så jag har små möjligheter att kontrollera och styra mitt matintag. Jag äter mat som är lätt att äta.
• Viss mat som är lätt att få tag på och lätt att laga är mat som gör mig mer hungrig. Exempel är kolhydrater i stora lass som pasta, frukt och godis.
• Jag blir ganska trött av träning vilket göra att jag bränner mindre energi när jag inte tränar. Är jag mindre aktiv så har jag dessutom en förmåga att ha mer tid att äta och känna hunger. Det kan kännas som denna punkt är lite i motsatsförhållande till andra punkten ovan men det är inte så och det som gör skillnad är:
• jag blir hungrig och då är jag inte smart. Om jag dessutom är både hungrig och trött så måste jag äta jag orkar inte något annat.

Grejen är att jag i flera år vetat hur jag ska ta mig ur den onda cirkeln. I princip följer upplägget rakt av Mark Sissons Primal Blueprint.

• Jag tränar mindre. Helst väldigt lite konditionsträning, styrketräning går bättre.
• Fokuserar på maten. Bra mat, gärna med måttligt kolhydratsintag för då försvinner sötsuget.
• Periodisk fasta gör underverk med min syn på mat och ätande samtidigt som jag går ner i vikt. När jag inte är trött och slutkörd så är den hunger jag känner under periodisk fasta helt hanterbar.
• När jag är mindre hungrig, mindre nojjig kring min vikt så har jag ganska lätt att styra mat och matintag – jag äter ofta bättre mat – men jag får också ork att aktivera mig med annat.

Tyvärr så ger inte det här upplägget några magiska watt på trainern, fantastiska stunder på MTBn eller härliga gruppträningar. Men jag tänker inte vara vältränad och fet ett år till, det vägrar jag! Frågan är nu bara hur jag ska hålla den goda spiralen vid liv samtidigt som jag ökar andelen cykelträning. Någon som har en idé?