Kampen mot fetman, är den förlorad?

Efter några usla veckor så vägde jag in på 91 kg i morse. Efter ett par veckor på nya året så kan jag dra några slutsatser.

Önskan om styrketräning mån, ons, fre är i praktiken träning två dagar i veckan. Jag har aldrig kommit upp till tre tillfällen då jag endast använder lunchen för denna typ av träning.

Vikten är öken och jag borde kunnat minska ett par kilo till utan problem men det är svårt. Det är ganska tydligt när jag äter mer kolhydrater att jag inte pendlar så mycket i vikt som när jag åt low carb. Då gick jag ofta ner ganska fort, några kilo, för att sedan slarva lite en helg – då pratar vi inte om att jag överåt 5000 kcal utan betydligt mindre –  och gå upp nästan allt igen. Nu ger inte en helg alls samma utslag längre.

Det finns alltså två alternativ verkar det som. Jag är nöjd med en nedgång på 500 g per vecka eller också sätter jag mer fart men då måste jag strama upp mat och motion ytterligare. Det känns som jag redan försökt det senare så det kanske är bättre att försöka få till 500 g per vecka och vara nöjd med detta. Fan!

 

En dag med gott och blandat.

Utsikten under förmiddagen.

Äntligen är det möjligt att träna lite. Första dagen efter nio dagars uppehåll blev en dubblett. På förmiddagen blev det ett segt och lugnt trainerpass i 1:5o varav 1:30 på 200 W.

Det klassiska ”det du inte vet” tricket.

Tanken var att köra två timmar på 200 W men det gick inte ihop sig med resten av familjen så jag fick runda av vid en och en halv timme i stället. Tur var det för jag började bli lite tom på energi då jag inte ens käka frukost.

Som ni ser i bilden så kräver två timmar på trainern lite trixande med psyket. När en minut är mindre än 1% av tiden man ska cykla så vill man inte se sekunderna ticka. Därav handduken på displayen.

Familjeliv på eftermiddagen.

På eftermiddagen åkte jag och köpte ny TV med tjejerna och sedan tvättade vi bilen. Ny TV var kul men godis och biltvätt slår det mesta så vi hade en kanonstund.

Hem och mecka TV för att sedan skjutsa Tova till Cirkusträningen. Där passade jag på att ta en stund med en gammal bekant.

Mobilkameran känns sådär faktiskt.

24 kg är mycket när jag knappt rört en kettlebell på två månader. Presstyrkan finns där genom styrketräningen men vissa väldigt kettlebelltypiska muskler har tappat rejält. Främst är det händer, underarmar och baksidan av axlarna som inte är i samma form som tidigare.

Sedan avrundade jag med ”Så ska det låta” Med 50″ TV så kändes det som Peter Settman var längre på bild än han är i verkligheten. Fan vad det ska bli gott till vårklassikerna!

Ökenvecka

Halsont, magont, spyor, feber, bilkrockar, svimmningar och vakna nätter har varit den här veckans melodi. Sjukskrivningar, vab, snor, stinkande fisar, Ipren och heshet har varit kryddan.

Nattlig bilkörningar, värkande höfter, svettiga lakan, långa arbetsdagar och väntan på vem som drabbas härnäst och av vad har gett livet mening denna gråa vintervecka.

Jag var hemma idag på vab men hade inte Tova kräkts två gånger i natt så hade jag fått sjukskriva mig. Annars har Cathlyn varit värst drabbad. En sjuk Cathlyn representerar lika mycket lidande som hela sydostasien efter tsunamin.

På grund av allt jävelskap så kom vi inte iväg till Sälen denna helg vilket i sig är skit.

Det kan säkert vara värre veckor i en familj men frågan är hur?

Det kom ett paket – Alla dansade och log

Det var däck och slangtema på senaste beställningen.

Äntligen har jag fått ett par äkta vårskor i tubtema för kommande turer. Jag är rörd till tårar. Även barnen skrek av glädje och min lilla lokala ekologiska bordell hade Happy Hour i samband med paketets ankomst.

Festyra!

Vardagsedge

Tjejen i kassan trodde tanken rymmer 80 liter. Jag säger 75. Nu är frågan om jag körde med fyra liters marginal eller verkligen var ”on the edge”.

Lite småspänd var jag i alla fall på väg till macken.

Motivation

När jag cyklat ett tag så började fenomenet med bloggar dyka upp och jag läste dom gärna för att kunna nörda ner mig i cyklar och cykling men också för dom gav så mycket energi. Bloggarna ökade eller gav mig motivation till cykling och träning helt enkelt. Det var också ett av skälen till att jag själv började blogga för att sprida motivation och betala tillbaka lite av det jag själv fått av andra bloggare.

En av de bloggare jag alltid gillat att följa, främst på grund av hans bilder, är Niklas Källström och bloggen Kraftwerkets blogg. Bilderna i den bloggen har inte tappat i kvalité på senare tid men tonen har ändrats och fungerar inte riktigt som inspirationskälla längre. Niklas är gnällig och skälet är att han tappat motivationen att träna hårt. Samtidigt så har han skapat massa måsten i sitt liv som är kopplat till cykel.

• Nya cyklar på gång in som han säkert lovat att exponera i sin blogg och eller betalat massor av pengar för.
• Han har lovat att cykla fort under exempelvis Vätternrundan och har fokus på att ständigt bli bättre. Naturligvis är vikten också ett problem om man är prestandaorienterad.
• Niklas använder Aktivitus för att ta fram ett strukturerat träningsprogram vilket bygger på en väsentlig del intervaller. Vintertid inomhus. Ofta med hög intensitet.
• Han har säkert stora delar av sin bekantskapskrets i cykelvärlden.
• Bloggen innehåller fantastiskt mycket jobb och är säkert viktig. Men är  starkt kopplad till cykling.

Samtidigt så är han knappast fyrabarnsfar och villaägare vilket borde ligga på plussidan och öppnar för att man klarar lite fler måsten men nu får han inte ihop det verkar det som.

Jag känner inte Niklas och allt jag listat här kommer från det jag läst på bloggen. Som ni kommer märka nu när jag går vidare så dömer jag inte heller och Niklas fyller ingen annan roll i fortsättningen än att tjäna som ett exempel. Ett exempel som fångar mitt eget sätt att vara och beteende rätt väl. Om Niklas och jag är två exempel så skulle lätt kunna hitta några till.

Jag har läst rätt mycket om motivation i allmänhet – främst i mitt jobb som ledare – och i mitt tidigare intresse för Paleo och Crossfit så läste jag min beskärda del av material kring fysisk utbrändhet i sammanhanget träning. Kropp och skäl hänger samman och hård träning kan ge utbrändhetssymptom som heter duga.

Fysisk utbrändhet

Jag vet inte om begreppet ”fysisk utbrändhet” är vedertaget men det jag menar är ett tillstånd när man tränar så hårt att man får fysiska och själsliga effekter. Så vitt jag förstått så är det här en rätt tveksam diagnos sett på mikronivå i kroppen. En cell kan bli trött men inte utbränd. Utan utbrändhet är något som händer på systemnivå och får till följd att man känner sig hängig och kan få svårt att sova; man kanske tappar effekt och styrka; motivationen tryter; och man kan få fysiska problem som huvudvärk mm. Det finns vissa hormoner i kroppen som ger indikationer på överträning exempelvis stresshormonet kortisol och könshormonet testosteron. Allmänt ses detta som ett tillstånd där man inte gett kroppen möjlighet att återhämta sig efter lång tid av hård träning och därför är begreppet överträning vanligt. I engelskan gör man dock lite skillnad mellan ”over reaching” och ”over training” där det senare är utbrändhet medan over reaching snarare är tidigt stadie av överträning.Jag tror att vi motionärer kan hamna här om vi bombar på med intervaller och har ett intensivt liv i övrigt och jag kan få svårt med sömnen när jag kör några veckor med 4×4 minutersintervaller. En fysiskt utbränd person är omotiverad men om det är det Nicklas lider av är tveksamt.Som en sidokommentar så har jag läst någonstans att det verkar som vissa bränner ut sig snabbare vid inomhusträning jämfört med att vara utomhus. Det finns något belönande i att vara i naturen och på vackra platser som uppväger det slitage som träning innebär.

Jag tror vi fokuserade motionärer gör ett fel som bränner oss mentalt snarare än fysiskt. Om vi då kallar det mental utbrändhet så tycker jag mig ha sett några typiska detaljer:

• Stort fokus på mätning via exempelvis effektmätare eller testcyklar. Detta möjliggör en ständig mätning av status, vilket kan tydliggöra tillkortakommanden och ger möjlighet till ständig jämförelse. Varje pass blir på så sätt en tävling mot sig själv. Under korta tidsspann så kan detta vara mycket motiverande men det är inte möjligt att alltid överträffa sig själv dag ut och dag in i åratal.
• Hög målsättning med mål som: VR på under åtta timmar eller liknande mål som tvingar dig att hamra på.

Tidigare när jag tränade så lurades jag till att tro att målen FTP = 280 W och Vätternrundan under åtta timmar var tydliga mål men i praktiken så funkar det inte riktigt så. Målen hänger samman och är både väldefinerade och mätbara men för att nå ett FTP på 280 W så måste jag bli bättre varje vecka jag tränar. Målet är lite för högt satt så att det i praktiken bara blir ett allmänt krav på ”jag måste bli bättre”. På samma sätt är tidskravet på Vätternrundan. Är man inte elitåkare – då man möjligen kan styra sin träning lite för att utöka uthålligheten men man vet att man i princip har förmågan att cykla på under åtta timmar – så är i princip kravet helt odefinerat. Bli så bra som det bara går blir resultatet.

Om man nu är väldigt vältränad för att vara enkel motionär så är ett diffust krav ”att bli bättre” som ständigt mäts via watt eller belastning på testcykel ett läge som jag inte tror så många orkar med i längden. Det blir ett system där träningen är slitsam och nästan aldrig belönande samtidigt som känslan av att inte prestera, som är samma typ av känsla som ”jag inte duger” är där.

Själv har jag vänt lite på saker och ting inför i år. Jag har inte möjlighet att bli så mycket bättre än en FTP på 260-280 watt givet mina genetiska förutsättningar och livssituation i övrigt. Jag kan nå den nivån med cirka sex månaders strukturerad träning – kanske lite mindre till och med – och jag vet ungefär hur den träningen ser ut och jag kommer använda watt som stöd i träningen men jag kommer inte mäta min progress mot ett målvärde. Jag är helt enkelt inte bättre än jag är vid ett visst tillfälle och kör jag i långloppscupen så blir resultatet det det blir.

Målet med träningen är att det ska tillföra något i mitt liv – vilket det har mycket stora möjligheter att göra det vet jag – inte uppnå ett speciellt effektvärde eller en viss tid runt Vätternrundan. För mig mig tillför träningen något om:

• Jag känner mig i form – specifikt att vikten är rätt och fåfängan får sitt. I praktiken innebär detta att jag fokuserar på min vikt och har en stor del styrketräning i mitt program.
• Jag får se och uppleva saker genom träning och tävling. Främst att få vara ute i naturen och se platser på ett sätt som jag inte skulle kunna göra annars.

Effekten blir vad den blir men kommer inte ligga långt från det jag kan uppnå med en skälladödande hårdsatsning så jag har allt att vinna och mycket lite att förlora.

The Muffin Man

Nytt försök på muffinsen jag skrev om för några veckor sedan.

I förrgår så bakade jag rismuffins igen. Jag hade lärt mig av förra vändan att jag skulle göra smeten lite fastare och att muffinsen klarade mer sötma och smak. Så denna gång ökade jag på sockerinnehållet något och tog ett ägg mindre.

Den här skrämde mig lite!

Ja, när jag skulle skicka in muffinsen i ugnen så blev jag lite överaskad. Ugnen hade redan en bostadsgäst, en gris, som gjorde något där inne. Den var i vilket fall som helst varm och fin nu och vi får skänka den en tanke för att den inte smälte ner till en liten pöl där inne.

Den vita ploppen nere till vänster i bilden skulle sitta under magen, men …

Grisen har numera myntinkontinens – lite som min sambo som läcker större summor än mynt faktiskt – då ploppen under magens inte klarade en stund i värmen. Åter till muffinsarna.

Provkörning.

I går så testades muffinsarna live under trainerpasset. Dom är väldigt blöta och fastnar fenomenalt i pappret men är bra mycket godare – smakfullare kanske är ett bättre ord – än förra omgången. Nästa gång ska jag köra andra formar då dom jag använde nu och själva muffinsen i dagsläget är väl tjenis.

Två muffins på 2×20 minuter vid 220 W. Det är inte ”all-in” i träningen nu utan lungt och städat som gäller.

Måndag 2012 – Kampen mot fetman fortsätter

Ja här var tanken att ni skulle få rykande färska siffror på exakt hur fet jag är idag men dagens invägning är inställd! Tyvärr är det inte tekniska fel utan strutstaktik som ligger bakom detta.

Förra veckan hittade jag en väg framåt med mat och träning som kändes rätt bra trots en seg jäkla förkylning. Jag vill inte förstöra den känslan jag har med en kass vikt idag efter en helg i frosseriets tecken.

Att bo i en familj med andra människor och ha andra åtaganden av olika slag gör att det är svårt att ha helt kontrollera sin tillvaro vad gäller mat och ätande i stort som smått. Lite så här är mitt tänk vad gäller maten nu när jag ska ner i vikt.

1. Ät mindre/färre portioner
2. Inget godis eller fika.
3. Ta fram ett smart sätt att äta i samband med träning så jag inte överäter dygnet efter pass
4. Motionera mer
5. Absolut ingen alkohol
6. Använd klassiska metoder att minska kalorimängden – Låg fetthalt, drick aldrig energi (Cola, mjölk, …) och använd sötningsmedel när det är lämpligt.
7. Periodisk fasta (skit i frukost främst)

Hur gick det då i helgen?

Min sambo skulle vara vänlig eftersom jag skämtade i samband med förkylningen – jag sa att jag inte ens har Whiskey hemma – och åker och handlar Whiskey och en flaska med vin. Där gick punkt 5. åt helvete. Det gjorde ju naturligvis att 1. sprack. Sedan skulle jag baka mina rismuffins och testa med choklad i denna gång så jag köpte en chokladkaka när jag handlade. Tror ni jag kunde låta bli den när jag druckit Whiskey och cyklat långt på lördagen? Nääääääääää. Punkt 2 åt helvete!

Sedan så börjar Cathlyn ”boa” inför fjärde barnet så hon bakar i helgen. Bullar, sockerkaka och kärleksmums. Tror ni att det går att låta bli och smaka på det med lite mjölk till? 2. och 6. direkt åt helvete.

4. sprack på söndagen då jag var tvungen att serva folkabussen. Halvmiss på 4. alltså åtminstone med tanke på hur jag åt. Naturligvis så åt vi därför frukost med mys, nybakat bröd och smörgåsrån, i söndags morse. Även 7. helt åt helvete alltså.

Som med det mesta jag gör nu. Inget direkt flyt!

Dagens träning

Färgen på himlen har varit speciell några dagar precis som det var i morse vid Göta Kanal.

Dags för en liten lördagsrunda, idag med Jonas. Det blir lite skillnad när Jonas och jag kör själva nu eftersom Mats är lite starkare – kanske rätt mycket starkare faktiskt – så blir tempot lite snällare när han inte är med. Inte så att Mats kör skiten ur oss utan tittar vi på snittet så skiljer det tre km/h mellan förra lördagens vända och dagens. Vi cyklade också en halvtimme kortare tid idag vilket naturligvis också spelar in. Men det var mycket blåsigare idag, vi var två, det var lite kuperat och vi cyklade massor av grus och fick hantera lite döds-is.  Men jag var inte i närheten av samma trötthet som förra veckan.

Idag fick vi äntligen se det alla pratar om: DÖDSIS!

Den lilla kilometern extra som vi körde fortare, halvtimmen extra och lite ryckigare körning förra veckan mot dagens pensionärssväng i jämn fart är som två skillda världar. Om någon månad när formen är bättre så finns det nog lite mer dynamik men nu …

Nu kör ju jag inte med dubbat för då skulle jag inte orka framåt så det här blir ju onödigt spännande.

Det blåste fan men det gör det jämt här ute på slätten så vi är vana. Bortser man från blåsten så var det en fantastisk vinterdag i vackra Östergötland. Vi var långt ifrån de enda som var ute idag kan jag försäkra.

Det kunde blivit en skitbra bild om jag inte höll för linsen. Nu flyter allt sådär faktiskt.

För er som vill provcykla sträckan själva så får ni GPS-spåret nedan.

Started: 14 jan 2012 09:03:22
Ride Time: 2:31:18
Stopped Time: 16:10
Distance: 48,91 km
Average Speed: 19,39 km/h
Fastest Speed: 40,45 km/h

Äntligen

Jodå, dagis välkomnar alla denna januarifredag. Som vi undrat och väntat.

Jag är lite hes idag men har glatt mig åt att mina fisar haft fullgod kvalité. Det kan finnas skäl att gå mer varsamt fram även på detta område efter denna nya information. Dämpad försiktiga ljudskapelser idag alltså. I alla avseenden.