Se gärna kommentarerna till Träna pigg!?

Träna pigg!? postningen som är några dagar gammal har för tillfället 19 kommentarer. Nytt rekord här på bloggen!  En del kul  och läsvärt. Jag har själv just kommenterat något av Ivans inlägg. Vi får se om han står vid ”löftet” att han gjort sitt slutord.

Hittade det här i ett annat sammanhang. Det ligger ganska nära diskussionen mellan Micke S. och Ivan.

Kärt ämne igen – Uthållighet och VO2 max, Maffetone vs Hoff & Helgerud

Sov lugnt – Stadspropagandan fungerar

Jag tycker politik är skit. Genom åren har jag gått från intresse till ointresse, för att på senare år snarast känna förakt för allt som luktar politik. Problemet är inte att jag saknar egna åsikter eller att jag inte känner intresse för vad andra tycker. Problemet är retoriken. För mig är det bara negativ energi när dom låter någon politiker gå på med sina standardfraser. Så jag försöker skita i politik så mycket det går, men idiotiska formuleringar triggar mig trots förutsatsen att bara blunda och skita i eländet.

I dag har jag just pinat mig igenom 10 minuter av statstelevisionen där dom bevakar Ship to Gaza och Israels stormning av konvojen.Det var bland det värsta jag sett på länge! En parodi på nyhetsbevakning och Rapport verkar inte ha den minsta distans. Vad är det då som gör mig irriterad?

Vi tittar på fakta: Det verkar som tio personer dött helt meningslöst på några fartyg i Medelhavet.

Vad blir konsekvensen, jo:

En glad arrangör för en demonstration på Sergels torg får mer besökare än någonsin. Dessutom får hon vara med i tv!

Diverse politiker får tv-tid och kan använda olika starka ord. Ohly fick till och med säga ”mördare”.

Men syftet med konvojen har ju aldrig haft något annat syfte än att skapa publicitet och ligga till grund för politik. Sedan räknade man ju inte med att 10 personer skulle dö, men visst har man varit medveten om att det finns risk för att personer skulle kunna komma till skada.

Så vad har vi fått? Jo 10 personer har fått sätta livet till för att några ska få politiska poänger, och politikerna passar på att sola sig. Och där mina vänner har ni mellanösternproblematiken i ett nötskal. Dom som har varit delaktiga i att skapa tragedin borde sitta och  fundera vad som skulle blivit av de 1o som dog, om de fått leva. I stället för att hoppas att man får tv-tid innan liklukten sprider sig!

Och vi svenskar som är så upplysta ser det inte ens hända!

Vilken dag – Dubbla pass och svensk seger i Girot!

Satt ni inne idag? Dumt i så fall, åtminstone om ni bor i vackra Östergötland. Först tog jag en liten cykeltur.

Här höll jag på att fastna. Tänkte ställa mig och lukta.

Göta Kanal. Dom verkar inte ha öppnat ännu.

Höll på att bli rena fototuren.

Tänkte köra fullfartsträning på teknisk mtb-bana idag. Så jag åkte upp till Borensberg, via Scoutstugan. Sedan körde jag två varv på förra årets Haga Cup bana. Den är duktigt teknisk. Jag tänkte nästan köra tre varv, så bra gick det faktiskt, men jag vek ändå ner mig. Det är lite för tekniskt för att helstelt som jag åker ska vara kul. Men vilken dag. Första gången i år jag inte hade något mer än klubbtröja på överkroppen och svetten sved fint i ögonen. Gud vad härligt.

Så här ser det ut ganska ofta på Haga Cup banan.

En kropp som inte är i form, men inte heller ur form?

Inga haverin idag. Men något konstigt med kedjan var det.

Rullade sjukt lätt. Men var lite för hårt pumpade för banan.

Efter skogscyklingen åkte jag tillbaka längs kanalen.

Snart är det mer trafik här.

Anspråkslöst.

Vilken dag.

Typiska infödingar i Borensberg.

Intervallträning.

Sista bilden från pass nummer ett.

Körde lite djungelvandring med tre tjejer efter lunch.Typ pass 1.5.

Vibram Five Fingers!

Nattlinne och dödskallehoddie.

Mot skatten!

Lämnade tjejerna hos Cathlyn och gjorde mig redo för debuten på nya prylarna!

Hoppas inte det här var den lättrullande modellen!

Nya prylar.

Dubbla pass, ja då är man värd sportdryck till Girot.

Intervall 60/120

När sambon var och handlade så passade jag på att sätta mig på trainern för lite 60/120 intervall. 20 gånger med 60 sekunder ”på” och 120 sekunders vila. Effekten var 350 respektive 100 watt.

Jag har haft en konstig vecka. Jag är rejält träningssugen och har i princip ingen ackumulerad trötthet i benen. Men kroppen har inte känts bra alls och formen är inte heller något vidare.

Nu känns det dock som det släppt lite – om det var förkylning eller allergi vet jag inte – och dagens intervall kändes helt ok. Körde på 350 W vilket är det högsta värde jag kört på på trainern när jag kört i ”ergo mode”.

När jag varvade ner så satt jag och pillade på trainerdatorn och konstaterade att jag under intervallerna med tillhörande vila gjort av med nästan 700 kcal på timmen det tar. Jag reagerade och tänkte att det var ganska högt. Det var väldigt lite av nervarvningen i det och ingen uppvärmning.

Sedan började jag fundera. 20 ggr 60/120 är alltså 20 minuter på, i det här fallet, 350 W. När jag kör fyror på 300 W så blir det 16 minuter på 300 W. Självklar syns det i energiförbrukningen.

För den som är intresserad av mer siffror.

60/120 @ 350W

• NP: 253
• TSS: 114

4×4 minuter @ 300W (6×4)

• NP: 227 (237)
• TSS: 61 (82)

60/120 är alltså inget dåligt pass.

Träna pigg!?

Ja, eller rubriken kunde lika gärna varit: Träna trött!? Micke Salomonsson skrev ett inlägg ”Det här med trötthet” i sin blogg i veckan och när jag läste det så kom jag att tänka på några gamla och några nya sanningar. En del av de gamla berörs av Micke i hans post, eller i kommentarerna som följer:

• Om man kör wattbaserat så ser man ganska snart att kroppen inte alls behöver prestera sämre dagen efter ett hårt (intervall)pass. Det kan till och med vara tvärt om. Av det följer att vila innan tävling kan vara dumt, i synnerhet innan kort tävlingar. Även min husgud Morris rekommenderar hårda ”spin-ups” innan kortare tävlingar.
• Trötthet och utbrändhet är inte något som sker på mikronivå i kroppen, utan är snarare en systemreaktion. Alltså hjärna och sensorsystem som förser hjärnan med information är de som gör att vi inte orkar snarare än de celler som gör jobbet.
• Träning och fysisk förbättring i form av styrka och kondition bygger på en ständig cykel av nedbrytning – genom träning –  och uppbyggnad – genom vila. Detta beskrivs ibland som superkompensationsprincipen. Alltså kroppen kompenserar för den nedbrytning den utsätts för, men alltid lite mer än absolut nödvändigt för att täcka upp för nedbrytningen så man blir lite starkare.

Crossfitgängets syn på fysisk förmåga skiljer sig lite från den klassiska synen som finns inom konditionsidrott, samtidigt som den inte riktigt är styrke eller bodybuildingorienterad. Crossfit står liksom lite med ett ben i varje läger. Det gör att dom blandar idéer mellan olika former av träning rätt friskt. Inom Crossfit och närliggande grupper är det inte ovanligt att man ser råden ”träna hårdare – vila hårdare”. Det finns mycket att fundera på vad gäller lämplig träningsdos och sätt att träna, men det var en för mig ny vinkling som fick mig att fundera. Tyvärr hittar jag inte var jag läst det hela.

Train low or train high (nu är det inte blodsocker vi pratar om)? Alltså frågan är hur mycket man ska återhämta sig från föregående pass när man tränar nästa pass. Vi tar några exempel där vi utgår från att vi tränar två pass och startar helt utvilade.

• Om du tränar hårt på trainer och vilar några timmar för att sedan köra ett nytt trainerpass så lär du inte prestera så bra i andra passet som i första. Pass nummer två tränar man ”low” dvs på sämre förmåga än på första passet.
• Om du i stället kör samma trainerpass och vilar ett par dagar så kan superpositionsprincipen verkat och du kan träna hårdare på det andra passet än på det första. Pass två i det här exemplet tränar men ”high”, dvs på högre förmåga än första passet som får vara någon sorts referens.

Det är rimligt att tro att två pass nära varandra ger större nedbrytning under en tidsperiod och att superkompensationen blir större än om du kört ett pass. Det är också rimligt att tro att i exemplen ovan så ger det senare exemplet bättre utdelning på träning nummer två, jämfört med det första exemplet.

Om vi nu studerar ett antal pass i rad under några veckor så uppstår frågan: Hur många pass high vs. low ska man köra för att få bra utdelning på sin träning? Några exempel för oss som kör block:

• Träning tre dagar i rad. En dags vila. Två dagar i rad. Två dagar vilar. Träning tre dagar.

Om vi antar att vi återhämtar oss och får utdelning på superkompensationsprincipen på två dagar och att vi återhämtar oss till startdagen på en dags vila så skulle exemplet ovan ge oss:

Fem dagar ”low”, två dagar på startvärdet och en dag ”high”. Allt på 11 dagar.

• Träning två dagar. En dags vila. Träning två dagar. Två dagar vilar. Träning två dagar.

Tre dagar ”low”. Två dagar på startvärdet. En dag ”high”.  Allt på 9 dagar.

Ja, ni ser mönstret ganska tydligt. Fall två ger betydligt större andel högkvalitativa pass dvs ”high” eller ”startvärdet” jämfört med exemplet ovan.

Jag tror på högintensiva pass, gärna i block men det finns ett problem, åtminstone för mig, med att jag riskerar pass med lägre kvalitet på grund av trötthet när man ser över ett antal block. Nu är bara tricket att hitta rätt kombo.

Trainerslit

Ägnar mig tydligen åt någon träningsform som innebär fyraminutersintervaller varannan dag. Hoppas det är bra! Nej, skämt o sido, det är svårt att få till det riktigt bra med träningen just nu. Först är det lite för mycket på jobbet och hemma, så jag orkar eller hinner inte med som jag önskar.

Sedan har jag något skit i kroppen som är helt obegripligt. Jag tror det är allergi och har valt att anse att det är allergi, så jag kör på med träningen. Fast det blir inte riktigt den struktur och mängd jag hoppats på.

Idag blev det fyra stycken fyraminutrare på 300 W. Det känns inte omöjligt med högre värden hos lungor och pump så det borde gå att öka värdet 300 ganska fort, om benen blir lite rappare.

Körde lite stavlöpning, cirka en kvart, innan cykelpasset. Kommer köra lite försiktigt någon månad för att vänja överkroppen vid lite arbete. Den är inte direkt van vid det kan jag lugnt säga.

Dagens träning – Lite nyheter

Kom hem och fick hjälpa en kompis i nöd!

Kompis har fastnat!

Sedan käkade jag och klädde mig för lite ny träningsform! Vad då för något undrar du! Här kommer några ledtrådar.

Låt er inte luras av mössan!

Ja, vilken typ av idrottare kör sina pass i underställströja och handskar? Ja, om ni inte redan vet så kan ni titta här.

Markkontakten sker genom ett under av stil, känsla och funktion.

Premiär!

Är bilden överexponerad? Nja, jag är så här vit!

Sluttramsat!

Stavlöpning blev det. Men det visste ni va?

Körde en kvart lite till och från med stavarna. Sedan gick jag in i tryggheten.

Här känner man sig hemma!

Kroppen kändes mycket bättre idag även om wattsiffrorna inte skilde så mycket. Körde fem stycken fyror på 300 watt. Det kändes väldigt bra att ha kört lite hårdare uppvärmning innan jag satte mig på cykeln. Kroppen kändes piggare på alla sätt. Om jag utvecklas så här så är det nog inga problem med Vätternrundan.

Skitwatt!

Madonna & Justin var inte där, men det var inte watten heller så ..

Jag känner mig inte direkt i högform och dagens fyror på trainern satte siffror på eländet. Fyra stycken fyror på 300 W. Det är ungefär vad jag körde i januari. Men kroppen känns seg, det var nästan så att första fyran som gick relativt lätt ändå var värre än sista som gick trögt. Jag ska väl ha viss respekt för att jag haft några tunga helger och att träningen sista veckan varit lite si och så innan jag drar allt för långtgående slutsatser, men min misstanke är att jag måste ha högintensiva intervaller för att hålla upp farten.

Nu har jag utvärderat längre intervaller med och jag misstänker att jag inte bättrat mig mycket vad gäller uteffekt de senaste månaderna. Jag har dock bättrat förmågan att jobba hårt under en lite längre period vilket gör att intervallen känns annorlunda. Så jag hoppas att med lite bättre form och trainerpass så ska jag snart kunna öka effekten lite på fyrorna.

Viktiga detaljer

Sitter och surfar på morgonen i väntan på att resten av familjen ska vakna. Jag fastnar då för den här artikeln i Aftonbladet.se ”Föll från plommonträd – blev sexmissbrukare”. Flera detaljer finns tidigt i artikeln och måste på något sätt vara viktigt. Se här exempelvis:

Olyckan inträffade i familjens trägård i den schweiziska byn Biasca. Den 81-årige änklingen Angelo De Luca låg i koma i fyra dagar efter att ha ramlat från ett plommonträd.

Plommonträd, familjens trädgård och fyra dagar. Det känns som det är början på ett recept. Vi har ett plommonträd ute på tomten men jag är rädd för att det inte klarar av att jag klättrar upp i det. Det lär böja ner sig  och då kan det bli svårt att få till fyra dagars koma. Men jag ska spana lite hos grannarna, eller måste det vara familjens trädgård?

Efter olyckan vaknade 81-åringen upp – som sexmissbrukare. Under ett bordellbesök spenderade han motsvarande 36 000 kronor.

Tänk om gubben bara vaknade upp? Insåg att livet snart är slut och drog vissa slutsatser från det?

På samma ställe hittade han en väldigt ung prostituerad kvinna som han blev mycket förtjust i.– Hon är inte bara bra i sängen. Hon ger mig ny livslust och nytt mod. Hon är min vän, säger Angelo De Luca, enligt brittiska tidningar.

Här börjar ju alla förstå att det är dags att dra i stoppsnöret. ”Hon ger mig ny livslust och nytt mod” är en mening som duktiga personer i omgivningen måste ta på allvar. Hur skulle det se ut om man är 81 år och känner ny livslust? Här krävs en återställare värdigt Socialdemokraterna. Så vad gör man?

Men det blev för mycket för familjen, som tog saken till domstol och vann. På grund av sitt sexmissbruk förklarades 81-åringen omyndig i rätten.

Skönt! Det kanske kan få gubben att veta sin plats igen!

Nu stämmer familjen sjukhuset där Angelo De Luca vårdades efter olyckan.

Japp, han verkade ju helt nerknarkad efter sjukhusvistelsen. Det är ju viktigt att man håller igen på smärtstillande till 81-åringar. Komma ut efter sjukhusvistelse och spendera arvet. Nej någon jävla måtta får det vara!

Vad är nästa steg? Jag tror familjen kommer försöka få alla plommonträd nedsågade i Schweiz. Här gäller det att stämma i bäcken!

Frågan är dock om det går bra med äppelträd? Man kan aldrig vara för noga med detaljer.

För tidig utlösning

Ja, lite så kändes det idag i dubbel, eller trippel bemärkelse. Efter att ha hattat fram och tillbaka så bestämde jag mig för att ta ett pass på landsvägshojen. Anledningen till tveksamheten berodde på att jag försökte förstå om jag hade ont i halsen eller inte. Men träningslusten kom smygande under dagen, bland annat efter ett cykelpass med Tova och halsen var det inget större fel på, så jag bestämde mig för en tur.

När jag väl kom ut från min grusväg nollställde jag min cykeldator så att jag skulle ha exakt koll på data från passet. Jag hade nog tänkt ta det lugnt men det kändes också som om det skulle gå att åka på rejält.

Jag kom ett par hundera meter då jag insåg att min form och den rätt hårda motvinden knappast skulle ge rekord så jag bestämde mig för en lugn runda.

26 minuter in i den lugna rundan hördes ett pysljud bakom mig. Han tänka ”hoppas det är vatten från en vattenslang eller nått” innan punkan var ett faktum. Skit, det var bara att börja mecka med slang. Andra punkan på den här cykeln i år och jag har inte 50 mil på mätaren. Surt!

I stället för pump kör jag med kolsyrepatroner för att kunna fylla däcket efter punka. Jag hade två patroner med mig. När jag skulle använda den första patronen tätade inte verktyget ordentligt så jag fick en kall kolsyredusch i handen. Så hände samma sak med andra! Två för tidiga utlösningar och jag var slut på ammo. Fick ringa hem för att bli hämtad.

26 minuter, plus cirka 10 minuter grusväg först, i mycket lågt tempo med ett max på 34 km/h på dagens pass. Tur det inte är Vätternrundan nästa helg.