Lite bittrare

Här sitter jag med snorig näsa och läser om allt kul andra gjort i helgen. Har det varit surt redan innan så kliver naturligtvis Lycko Mats in i min värld nu på morgonen och riktigt vältrar sig i lycka och jag blir än mer sur i min microvärld. I stället för att vara ute och roa mig i det stora sitter jag och pillar i det lilla.

Hej pappa!

Som nu till exempel. Jag retar mig på min Iphones webläsare som har en sjuk hantering av historik. Den är så fånig att jag börjar misstänka att det finns en utstuderad jävelskapslogik i bakgrunden. Vissa siter som jag besöker ofta vägrar den minnas medan den föreslår alla möjliga och omöjliga sidor jag besökt någon gång. Exempelvis verkar telefonen minnas alla bilar jag tittat på på bilauktioner då jag var igång och letade VW-buss. Men att minnas Correns hemsida för mobiler är inte lätt. Nej, operatören Tres mobila hemsida har jag besökt någon gång så den kan vi, men Correns som jag besöker varje jävla dag den är på gränsen. Rätt som det är får den inte vara med.

Listan kan göras lång med siter jag besökt där varje sida finns med i historiken medan en blogg jag nästan läser varje dag inte ens kommer med med domännamnet. All denna motvind när andra har medvind. Hur länge ska jag orka?

Leo

Var är pipen?

Försök rotera bilden själva då!

Så där gör man inte!

Precis! Det finns gränser och den gränsen passerades av den dåren på stålhojen med ramväxlar i morse.

Ni som pendlar kan typen. Han smög sig på oss då vi väntade vid vägkorsningen i Berg. Sedan stack han som en avlöning och försökte rycka till sig en rejäl lucka i nedförsbacken in mot Linköping.

– Blir vi kränkta, undrade Mats surt.

– Vi håller det här avståndet bara. Han orkar inte långt, svarade jag.

Vi tog sakta in men inte i den fart vi tyckte var ok så vi fick öka rätt rejält. Dessutom så bestämde vi att vi skulle samspråka lite lättsamt när vi åkte förbi bara för att visa valpen vem som bestämde.

Valpen hade gått för långt redan där så vi blev rejält sura när han sedan skulle börja hängåka på oss. Vi fick ju köra skiten ur oss för att verkligen sätta honom på plats. Så även dagens pendling blev ett komplett utnyttjande av gubbkroppen med alla skuldkänslor och stela ben det innebär.

Skärpning! Det måste gå att få en dag med normal fart i 30 km.

Det kom ett paket

Raffiga underkläder!

Då kom det lite prylar. Det går åt en del kläder när man cyklar varje dag.

Mats bjöd upp till mogendans

Mats närmade sig Älvan i morse i mer makligt tempo än vanligt och även om han sagt att han skulle åka vintercykel så blev jag lite förvånad av farten.

Mats tyckte det gick trögt men var naturligtvis glad över att cykla. Vi rullade iväg och jag kände en viss tillförsikt, det mesta talade ju för en normal och trivsam pendling. Vi är ju trots allt mogna män.

Vi lyckades ta oss förbi Klockrikekorset med några hundra meter när idyllen gick i kras. Bankdirektören skrek ”jihaaa” och smög sig förbi på utsidan.

Alltså, unga kvinnor som har en jeansrumpa för Levisreklam, dansandes med en öl i näven, handen lite nonchalant nedstucken i byxlinningen kan skrika ”jihaaa” efter mörkrets inbrott och det kan kännas rätt.

Men en medelålders bankdirektör i lycra innan sju på morgonen? Hur ska jag förhålla mig till det? Ja, det är en av de nya frågor jag måste förhålla mig till i och med dagens pendling.

Här var det bara att gilla läget och gasa och faktiskt fick jag äntligen se en mänsklig sida av Mats på hans vinterhoj. Han snorade, dreglade, kved och andades rätt tungt bitvis. Faktiskt hörde jag vid ett tillfälle:

– Jag orkar inte svara.

Nu har jag sett strupen! Nästa gång han kommer på vinterhoj ska jag höra honom väsa det magiska:

– Lucka.

Nu är jag sporrad att träna hårdare!

Alla är naturligtvis välkomna att pendla med oss i vår prestigelösa varda om ni undrar. Vi är ju mogna män.

Idag pendlar jag med Mats

Kära bloggvänner,

Idag är det cykelpendling igen och jag har avtalat möte med Mats på vår vanliga tid och plats. Igår var en ganska bra pendlingsdag med pigg kropp och lite vind även om jag fick lite regn på hemvägen.

Det ser rätt lovande ut idag också och med sällskap så kommer timmen gå fort. Det går rätt fort när jag är själv också. Då brukar jag ha Gry och Anders i lurarna och sitta och flina. Mycket åt Anders men också åt dom stackars bilisterna.

Ikväll måste jag dra tidigt från jobbet, det är cykelträning för tjejerna. Tova är nog så förkyld att hon stannar hemma men Alva och jag åker in till Borensberg.

Totaltid på cykeln idag blir nog mellan två och en halv till tre timmar. Men blir jag smalare? Knappast!

Det ljusnar

Funderade på att skriva ett syrligt inlägg om att det verkar vara benvärmare på som gäller vid all pendling i år. Det såg nämligen ganska gråkallt ut ute och termometern sa fem grader.

Men halvvägs in i morgonens kaffe tillsammans med Leo så ljusnar det.

Det blir inte varmare direkt men det kan bli en fin tur till jobbet idag.

Mina stalkers undrar ni? Det gör jag också. Det blir ju lite konstig stalking om jag måste söka upp dom.

När jag fått några mil i benen – Lite ordnad träning

Nu har pendling och träning snurrat på rätt skapligt någon månad eller två och några effekter börjar märkas. Ja nu är jag är långt från något fysiskt underbarn så det är inte direkt så asfalten krullar sig när jag släpper kraften fri. Nej det är lite andra saker som märks först.

Ökad dynamik
När jag är otränad så orkar jag cykla med en viss fart. När jag blir trött så blir jag rejält trött och det kan jag bli ganska så fort, det är inte så många varningssignaler innan ridån går ner om ni förstår. Samma sak gäller farten. En hastighet är ganska ok, men sedan så dör jag fort om farten ökar lite.

Men med lite träningsvolym så blir jag en annan gubbe. När jag blir trött så är det en långsammare resa både när tiden går eller när farten höjs. Jag kan helt enkelt pina mig mer innan det tar stopp. Det märks tydligt när jag pendlar hemmåt då jag nu kan vara rätt hungrig utan att hemcyklingen blir pannkaka. För någon månad sedan var det kört direkt om jag inte fyllde på innan hemfärd.

Det här öppnar helt nya möjligheter på mitt precisionsplågningsinstrument a.k.a trainern. Idag körde jag 2*20 minuter på 260 watt och då var det här fenomenet väldigt tydligt. Jag nära det som är min tröskeleffekt i 40 minuter. Runt tröskel hade jag dött ganska snabbt för någon månad sedan men nu kan jag pina.

Men det är långt kvar till någon sorts form så det är inte här förändringen är som störst.

Milen går fort
Hjärnans förmåga att i bara svälja milen kommer efter en större träningsmängd under kort tid. Skillnaden är enorm om jag jämför med hur några mil upplevs nu mot tidigare. Naturligtvis så hjälper en bättre form till när man vill låta milen rulla men det är något med hjärnan också. Jag sjunker liksom in i mig själv lite och vips så har vi pendlat hem, exempelvis. Det går inte så mycket fortare nu när vi kör hem då vi pendlar men det känns mycket kortare.

Det här är inte bara en pendlingsgrej, då kan det ju bero på att jag lärt mig vägen, utan det var exempelvis väldigt tydligt då Jonas och jag rullade hem i söndags från Skänninge.

I morgon natt ska jag testa att sova lite

Cathlyn spexade till det lite med en migrännatt och med lite hjälp från Max och Leo så lyckades dom i princip skapa sovkaos i natt. Lite av ”plötsligt händer det” känsla på den faktiskt.

Så när klockan gick på i morse så var det jag som ragglade upp och jag är fortfarande helt yr!

Så i dag orkar jag helt enkelt inte åka bil tror jag, eller?

Haru vari o tränat?

Idag var min träning ganska begränsad då jag höll mig i bakgrunden på tjejernas första mtb-träning. Det passade mig utmärkt då jag hade fem dagar i rad på cykeln innan dagens lätta återhämtning.

Vi får se hur många veckor Victoria orkar med den energinivån som presenterades idag men från tjejernas sida verkade det ha klickat från första stund. Inte minst bidrar den fina naturen i Borensberg till det.

Byxor – check

Trevlig och städad pendling i morse. Dom flesta på jobbet ansåg att det var skitväder med åska hagel och drivis men det gick nog mig förbi.

Nej det var inte vädret utan överraskningarna som gjorde denna morgon minnesvärd. Jag rensade av alla kläder och sånt som jag haft på jobbet inför påsklovet så allt var tvunget att komma med i morse om jag inte skulle gå med rumpan bar.

Hur lyckades jag med packningen då?

Byxorna är Cathlyns och handduken saknades så på det hela taget rätt ok men inte bättre än att det justeras till i morgon.

Ärligt talat så sitter brallorna sådär men den kvinnliga brodyren är ju snygg så här en måndag på jobbet.