SRAM X.0 – The Limit Screw

Meckade lite med MTBn. Hittade inget fel på någonting som skulle förklara kedjebrotten. Sedan tog jag en liten tur och då blev det ganska fort klart att allt inte var som det skulle.

Det visade sig att växelns begräsningsskruv (limit screw) har fått stryk så den böjt sig  och dess infästning, som är något plast tjafs, gått sönder. Googla på SRAM X.0 limit screw så ser man att jag inte är den första som drabbats av detta. Ska kolla om det finns reservdelar, annars är 1300 åt helvete. Det lutar åt XT som ersättare. Jag ska också gå ner till 32 som största klinga bak.

Fick knappa 40 minuter på hojen. Inget pass som går till historien.

Hjulen gör mannen!

Hade tagit en ledig dag idag. Ibland tar jag ledigt fredagen eller måndagen när det går bort en helgdag på cykel. Det är ganska skönt att få två lediga dagar, i synnerhet under våren när det är mycket i trädgården att stöka med.

Så jag hade lite planer för dagen. Först tänkte jag dubbla och köra fyror på förmiddagen för att sedan köra lite kettlebells eller MTB på kvällen. Men saker föll inte på plats som jag räknat med så jag gick och funderade. I min övergripande plan så är detta sista veckan med fokus på volym så jag bestämde mig för snabbdistans. Ett snabbt SMS till Jonas för att höra om han ville med.

Jonas är träningsvillig så han var på. 18:30 så träffades vi i korsningen i vår centralort. Där står han mallig som få med nya Corima hjul. Högprofil i kolfiber. Lite så här såg det ut typ.

Högprofil är sportigare på något vis.

Om det var hjulens förtjänst, eller något annat, vet jag inte men jag tackar gud för att Jonas inte hade den orken han hade idag under lördagens 2o-milare. Han pinade mig i 1:35. På den tiden gjorde vi ungefär 55 km med ett snitt på 34,15 km/h. Det blåste rätt rejält så vi fick slita på rejält med flera mil i underbara sida mot.

Jag fick punka vilket gjorde att vi fick tio minuters paus efter knappa milen. Tur var det för Jonas gick ut kring 300 W.

Total blev det cirka 65 km på 2.5 timmar.

Markkontakt – Vårskodd

I går körde jag mina första landsvägsmil i år. Jag har inte kört en meter på landsvägshojen på cirka sex månader. En av nymodigheterna inför säsongen är däcksvalet. Jag har valt Schwelbe Ultremo DD 25 mm. Lite bredare än jag brukar ha och dessutom hade jag lite lägre tryck än tidigare. Fungerade kanon. Enligt Happymtb.org så är ju breda däck det nya svarta och jag tänker köra det genomgående på landsvägsåkandet. Konsekvent som jag är så ska dessa på pendlarhojen idag.

Hoppas det rullar bättre än CX-däcken som är på nu.

Men det är inte bara på landsvägssidan det är nyheter på gång. På MTBn har jag köpt lite mer långloppsbetonade däck.

Om det blir torrt på långloppen.

Även jag har fått pendlarskor.

Jag har alltså köpt en mjukare sko som ser ut som en vanlig sko men kan ha SPD-clips under. Jag har tänkt ha dom på pendlingen så jag slipper släpa skor fram och tillbaka. Jag har kört med vanliga skor nu under vintern och ju mindre man slipper släpa på och hålla reda på ju bättre. Ett tips jag tagit till mig från Kadens.

Så, där har ni nyheterna på däcks och fotfronten! Ni som läst ända hit och hoppats på att markkontakt innebar vurpa och hoppades på bilder med skrapad hud och rövarhistorier. Tyvärr! Däck och skor sköter ju just markkontakten.

Lite bilder från dagen

Gruppbild.

Cykelglädje.

När man cyklar är man glad!

Alla backar är inte nedför.

Tro på dig själv.

In i skogen!

Inget batheryi.

Vårtecken.

Mat.

Annan cykelglädje.

?

Randonnécykling – 20 härliga mil i Örebro

Klockan stod på 04:45 i morse. Det här såg ut att kunna bli en riktigt bra dag. Jag hade valt bort en dag med svärföräldrarna till förmån för en heldag med cykling. Väderprognosen angav bra väder och anmälningslistan på nätet var lång.

Jag blev lite sen i avresan hemifrån, för att jag obotlig tidsoptimist, vilket gjorde att vi kom iväg sent. Jag hade valt ”lätt” klädsel till skillnad från några kamrater som mer var inne på Polarexpiditionsvarianten. Mitt val var riktigt bra visade det sig, men när vi åkte från Fornåsa så var det ”nollan” så det såg halvrisigt ut.

Vi var tre som åkte. Jag, Jonas och Mats från Sveriges Randonnétätaste lilla ort.

På vägen upp till Örebro så såg vi att vissa bedriver smygträning, eller vi kan kalla det gryningsträning, inom klubben. 06:30 hade en Borensbergare tagit sig långt norr om Motala.

När vi väl kommit på plats i Örebro så visade sig att vi var 30 personer som skulle åka norra rundan. Kul! Inledningsvis körde vi ganska snabbt, men det kändes som om det var relativt duktiga cyklister med, så klungan var samlad rätt länge kändes det som.

Till slut kom vi loss en grupp om 12-13 personer och vi rullade på bra. Det var lite ryckigt och några var ovana vid klungkörning men på det hela taget så gick det bra. Första stoppet var Kolsva där vi tog ståfika. Sedan körde vi mot Skinnskatteberg där det var lunch. Vi hade en minut mer än minimitiden så det gick fort från Kolsva. Några hade börjat få det tufft på vägen mot Skinnskatteberg och dom valde att inte gå med vår grupp när vi lämnade efter lunch. Så vi var åtta som gav oss av mot nästa metropol Lindesberg.

Ganska snart efter Skinnskatteberg blev det tuff cykling och jag, Staffan, någon till och Jonas blev avhängda i backarna. Täten väntade dock in mig och ”någon till” men då bestämde jag och Mats att vi skulle vänta in Jonas. Så där splittrades gruppen på två fyror. Så blev det resten av vägen. Nu blev järngänget, jag, Staffan, Jonas och Mats. Mats hade lätt gått med den snabba gruppen men valde att cykla med oss som moraliskt stöd. Av det som hände senare kanske man skulle sagt omoraliskt stöd.

Lindesberg var sista stämplingen. Det är värt ett besök om ni är gubbe och cyklist eftersom tjejerna där verkar uppskatta svettiga men i tajta trikåer. Eller vi är några som vill tro det, men det vi vet att dom uppskattar Mats i tajta trikåer.

Kanonväder, Lindesberg och i princip vindstilla gör att denna tur får fyra energikakor av  fem möjliga. Hade det inte varit för transporten från Skinnskatteberg ner mot Lindesberg och snön bitvis hade det blivit fem.

32 km/h i rullsnitt. 143 i medelpuls. Totalt höll vi på i åtta timmar vilket då inkluderade en hel del kontakter med lokalbefolkningen.

Nej, jag tog inte en enda bild!

Träningstävling 29″ MTB – Nytt kedjebrott!

Kvällen började med att jag var lite väl lugn när jag skulle iväg så jag fick köra på rejält för att hinna i tid, men var ändå nästan 10 minuter sen. Som tur var så hade resten av gänget väntat på mig. Schysst! På vägen till träningen så hade jag rejält vasst hagel i ansiktet ett tag. Det bästa på åratal. Hela träningstävlingen och vägen dit gav vibbar av Långa Billingeracet 2008. En fest i plus 2 grader och lera.

Vet inte men vädret tog inte ner mitt goda humör, det skulle bli skitkul att ta ut sig rejält så jag rullade på.

Väl på plats så var vi sex personer. Fyra gubbar och två ungdomar. Vi åkte banan lite lungt ett varv. Den höll riktigt bra trots att de regnat och snöat en del.

Sedan körde vi igång. Gustav, en av våra starkaste åkare, startade en minut efter mig och var ifatt efter mindre än fyra minuter. Starkt! Det gick inte riktigt så fort för honom resten av tiden, men ändå!

Jag hade lite problem med att kedjan hoppade två gånger fram. Sedan efter mindre än 20 minuter åkta på det snabba varvet gick kedjan av igen! Helt sjukt, jag satte dit en helt ny kedja efter söndagens strul. Jag tog mig ner till Scoutstugan där vi hade start och mål. Där försökte jag fixa problemet med kedjebrytare men lyckades inte. Jag började också frysa något sjukt. Vi var ju totalt genomblöta och det var inte många grader över noll.

Så det blev bil hem i dag igen. Det här måste lösas!

Vårregn på 29″ MTB

Körde knappa timmen på den diskreta rosa i skogen som lite återhämtning. Jag var seg igår och jag kände av helgens ganska hårda körning idag också, men jag har återhämtat mig förvånansvärt bra. Flera av oss som har kört Morrisupplägget har konstaterat att aktiv vila fungerar bättre än att sitta i soffan. Standard är att köra väldigt lätt i en timme.

Fåglar gormade och jag fick ett stilla vårregn en stund. Riktigt trevligt. Fast det är lite för kallt för att man ska få den riktiga vårkänslan.

Skadebesiktning och försök till reparation

Den gyllene kedjan ligger i en mörk säck!

Tog en stor whiskey för att ingjuta mod i mig själv. Det var dags att kontrollera vad gårdagens kedjebrott berodde på, eller vad det ställt till med. Det gick att se redan igår att något inte stod rätt till. Det stod ganska snett till faktiskt.

Först hade jag lite svårt att förstå vad som hänt, det såg mest ut som växelföraren vridits kring alla axlar, men ganska snart så såg jag att växeln var väldigt uppdragen bakåt, så mycket att den tvingats upp på kedjestyraren och därför vreds på ett konstigt sätt. När jag la växeln i rätt läge så ser det mycket bättre ut, även om jag tror att bulten till växelföraren är böjd.

En kort överblick ger att MTBn tar mycket stryk fort. Jag har inte gjort 20 mil, men styrlaget är glapp, mycket börjar bli repigt och bakväxeln är lätt stukad. När kedjan gick så verkar någon hänt så jag har repat några ekrar rejält bak också.

Annars har jag idag fixat batteri till den gamla Polarklockan och försökt återhämta mig från helgens övningar. Vägde mig i morse också. 89 kg. För mycket.

Jag börjar också bli redo för att posta träningsupplägget för kommande fyra veckor. Läste lite i Morris i går kväll. Finkultur! Jag har också lite på gång om vikt. Det kan bli en spännande vecka!

4 diskreta timmar – MTB 29″

Jonas – jag har så dålig teknik – Johansson.

Två dagar med MTB åkning. I lördags var vi ute och körde ”hårt” Jonas och jag i Borensbergsskogen. Det har torkat upp otroligt bra, så håller man sig i lite mer höglänt terräng så är det snarare skogsbrandsrisk än lervälling ute i skogen.

Idag var vi tre personer – jag, Jonas och Johan – som åkte ut på en lite trivsel och stigstädartur. Vi passade också på att försöka friska upp vår teknik uppför också.

Delar av gamla MTB-Vättern banan.

Kom igen Jonas!

Jo, han tog sig ända upp.

Nästa gubbe!

Ja, jag håller det spår som vi trodde var bäst.

Men straxt efter detta var det stopp.

Viktstraffet, ett annat ord för fetman som drabbat mig, märks väldigt när man kör MTB banor som idag. Jag måste ta tag i detta omgående.

I dag så hade vi en heldämpad 26″-are, en hardtail 26″-are och så jag på den diskreta 29″-aren i gruppen. Då kan man jämföra lite. Det känns som 29″-aren rullar bra över små stenar etc. Men avsaknaden av dämpning fram märks.

Tyvärr så körde jag av kedjan och har troligen böjt till bakväxel och växelöra. Ska kolla färdigt på Amstel Gold Race och besikta eländet. En härlig tur, men den kan tyvärr innebära lite ”omkostnader”.

Naturlig progression

Igår anmälde jag mig till Vasaloppet! Bra va? Men jag måste börja träna mer allsidigt och skidorienterat.

Bilden nedan ger ett förslag där sambon och jag kan göra något tillsammans.

Men, säger säker ni kära läsare, i takt med att du blir starkare vill du väl lyfta tyngre! Ska du ha två sambos efter ett par veckor? Jag svarar då, det löser sig säkert!