Motivation

När jag cyklat ett tag så började fenomenet med bloggar dyka upp och jag läste dom gärna för att kunna nörda ner mig i cyklar och cykling men också för dom gav så mycket energi. Bloggarna ökade eller gav mig motivation till cykling och träning helt enkelt. Det var också ett av skälen till att jag själv började blogga för att sprida motivation och betala tillbaka lite av det jag själv fått av andra bloggare.

En av de bloggare jag alltid gillat att följa, främst på grund av hans bilder, är Niklas Källström och bloggen Kraftwerkets blogg. Bilderna i den bloggen har inte tappat i kvalité på senare tid men tonen har ändrats och fungerar inte riktigt som inspirationskälla längre. Niklas är gnällig och skälet är att han tappat motivationen att träna hårt. Samtidigt så har han skapat massa måsten i sitt liv som är kopplat till cykel.

  • Nya cyklar på gång in som han säkert lovat att exponera i sin blogg och eller betalat massor av pengar för.
  • Han har lovat att cykla fort under exempelvis Vätternrundan och har fokus på att ständigt bli bättre. Naturligvis är vikten också ett problem om man är prestandaorienterad.
  • Niklas använder Aktivitus för att ta fram ett strukturerat träningsprogram vilket bygger på en väsentlig del intervaller. Vintertid inomhus. Ofta med hög intensitet.
  • Han har säkert stora delar av sin bekantskapskrets i cykelvärlden.
  • Bloggen innehåller fantastiskt mycket jobb och är säkert viktig. Men är  starkt kopplad till cykling.

Samtidigt så är han knappast fyrabarnsfar och villaägare vilket borde ligga på plussidan och öppnar för att man klarar lite fler måsten men nu får han inte ihop det verkar det som.

Jag känner inte Niklas och allt jag listat här kommer från det jag läst på bloggen. Som ni kommer märka nu när jag går vidare så dömer jag inte heller och Niklas fyller ingen annan roll i fortsättningen än att tjäna som ett exempel. Ett exempel som fångar mitt eget sätt att vara och beteende rätt väl. Om Niklas och jag är två exempel så skulle lätt kunna hitta några till.

Jag har läst rätt mycket om motivation i allmänhet – främst i mitt jobb som ledare – och i mitt tidigare intresse för Paleo och Crossfit så läste jag min beskärda del av material kring fysisk utbrändhet i sammanhanget träning. Kropp och skäl hänger samman och hård träning kan ge utbrändhetssymptom som heter duga.

Fysisk utbrändhet
Jag vet inte om begreppet ”fysisk utbrändhet” är vedertaget men det jag menar är ett tillstånd när man tränar så hårt att man får fysiska och själsliga effekter. Så vitt jag förstått så är det här en rätt tveksam diagnos sett på mikronivå i kroppen. En cell kan bli trött men inte utbränd. Utan utbrändhet är något som händer på systemnivå och får till följd att man känner sig hängig och kan få svårt att sova; man kanske tappar effekt och styrka; motivationen tryter; och man kan få fysiska problem som huvudvärk mm. Det finns vissa hormoner i kroppen som ger indikationer på överträning exempelvis stresshormonet kortisol och könshormonet testosteron. Allmänt ses detta som ett tillstånd där man inte gett kroppen möjlighet att återhämta sig efter lång tid av hård träning och därför är begreppet överträning vanligt. I engelskan gör man dock lite skillnad mellan ”over reaching” och ”over training” där det senare är utbrändhet medan over reaching snarare är tidigt stadie av överträning.Jag tror att vi motionärer kan hamna här om vi bombar på med intervaller och har ett intensivt liv i övrigt och jag kan få svårt med sömnen när jag kör några veckor med 4×4 minutersintervaller. En fysiskt utbränd person är omotiverad men om det är det Nicklas lider av är tveksamt.Som en sidokommentar så har jag läst någonstans att det verkar som vissa bränner ut sig snabbare vid inomhusträning jämfört med att vara utomhus. Det finns något belönande i att vara i naturen och på vackra platser som uppväger det slitage som träning innebär.

Jag tror vi fokuserade motionärer gör ett fel som bränner oss mentalt snarare än fysiskt. Om vi då kallar det mental utbrändhet så tycker jag mig ha sett några typiska detaljer:

  • Stort fokus på mätning via exempelvis effektmätare eller testcyklar. Detta möjliggör en ständig mätning av status, vilket kan tydliggöra tillkortakommanden och ger möjlighet till ständig jämförelse. Varje pass blir på så sätt en tävling mot sig själv. Under korta tidsspann så kan detta vara mycket motiverande men det är inte möjligt att alltid överträffa sig själv dag ut och dag in i åratal.
  • Hög målsättning med mål som: VR på under åtta timmar eller liknande mål som tvingar dig att hamra på.

Tidigare när jag tränade så lurades jag till att tro att målen FTP = 280 W och Vätternrundan under åtta timmar var tydliga mål men i praktiken så funkar det inte riktigt så. Målen hänger samman och är både väldefinerade och mätbara men för att nå ett FTP på 280 W så måste jag bli bättre varje vecka jag tränar. Målet är lite för högt satt så att det i praktiken bara blir ett allmänt krav på ”jag måste bli bättre”. På samma sätt är tidskravet på Vätternrundan. Är man inte elitåkare – då man möjligen kan styra sin träning lite för att utöka uthålligheten men man vet att man i princip har förmågan att cykla på under åtta timmar – så är i princip kravet helt odefinerat. Bli så bra som det bara går blir resultatet.

Om man nu är väldigt vältränad för att vara enkel motionär så är ett diffust krav ”att bli bättre” som ständigt mäts via watt eller belastning på testcykel ett läge som jag inte tror så många orkar med i längden. Det blir ett system där träningen är slitsam och nästan aldrig belönande samtidigt som känslan av att inte prestera, som är samma typ av känsla som ”jag inte duger” är där.

Själv har jag vänt lite på saker och ting inför i år. Jag har inte möjlighet att bli så mycket bättre än en FTP på 260-280 watt givet mina genetiska förutsättningar och livssituation i övrigt. Jag kan nå den nivån med cirka sex månaders strukturerad träning – kanske lite mindre till och med – och jag vet ungefär hur den träningen ser ut och jag kommer använda watt som stöd i träningen men jag kommer inte mäta min progress mot ett målvärde. Jag är helt enkelt inte bättre än jag är vid ett visst tillfälle och kör jag i långloppscupen så blir resultatet det det blir.

Målet med träningen är att det ska tillföra något i mitt liv – vilket det har mycket stora möjligheter att göra det vet jag – inte uppnå ett speciellt effektvärde eller en viss tid runt Vätternrundan. För mig mig tillför träningen något om:

  • Jag känner mig i form – specifikt att vikten är rätt och fåfängan får sitt. I praktiken innebär detta att jag fokuserar på min vikt och har en stor del styrketräning i mitt program.
  • Jag får se och uppleva saker genom träning och tävling. Främst att få vara ute i naturen och se platser på ett sätt som jag inte skulle kunna göra annars.

Effekten blir vad den blir men kommer inte ligga långt från det jag kan uppnå med en skälladödande hårdsatsning så jag har allt att vinna och mycket lite att förlora.

Publicerat på januari 21, 2012, i Träning. Bokmärk permalänken. 6 kommentarer.

  1. Tack för ett väldigt bra inlägg Anders. I veckan ska jag själv ta upp till vad jag tror är boven i dramat för mig att suget/glädjen är borta att ge sig ut och träna hårt.

    Som sagt, bra och tänkvärt inlägg.
    //N

  2. Intressant läsning! För min del så har effektmätare helt klart hjälpt mig att bli bättre, men som du skriver ska man nog inte fastna i wattsiffrorna för mycket. I alla fall inte som motionär. Siktar väl även i år på en ordentlig trainerperiod, men då i första hand för att komma i någorlunda samma form som senaste åren. Att bli ännu bättre är nog en alltför stor uppoffring med risk för att glädjen försvinner…och det vill jag inte!

  3. Intressant ämne. För mig har det varit tvärt om, effektmätning har givit mig en realistisk syn på hur ”bra” jag har möjlighet att bli.Det är klart att man ska drömma stort, men det bör ju finnas någon slags rimlighet, annars blir det som du skriver- stress, att jaga något man inte kan uppnå.

  4. Jonas, nä vi var ju inne på det när vi cyklade. Om man använder effekt som bas för effektivt tränande så är det ok tror jag, men man alltid ska bli bättre varje pass och alltid mäter så orkar man inte i längden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: