När du vill vara full och fitt

Listan av ingredienser är enkel i denna anrättning!

Nu kommer den tid på året igen då jag och flera andra dricker alkohol lite oftare igen. Tyvärr är jag en medelmåtta i allt utom just näringsupptag så jag blir fet som en gris av alkoholen i sig och den ökade aptiten som alkoholen för med sig i synnerhet. Men man kan faktiskt dricka lite smartare ur ett kaloriperspektiv om man tänker sig för. Titta i tabellen nedan så ser ni hur mycket energi alkohol av olika sort innehåller.

Tabellen är stulen på Systembolagets hemsida.

Om det är surret i huvudet du är ute efter så kan du se att det är knappa 50% mer kalorier i en dl vin än starköl men det är mer än dubbelt så mycket alkohol. Steget från vin till vodka verkar sedan vara vara en faktor fyra och det skulle innebära att det inte spelar så stor roll om man dricker vin eller sprit för att få i sig sin procent om man inte fyller på med massa andra kalorier i en drink vill säga!

Bara för att man dricker alkohol behöver man ju inte bli jubelidiot vad gäller kaloriintaget – om du på after-skin dricker 4 starköl har du redan dragit i dig 1000 kcal så du behöver inte ta in mer kalorier – och helt tappa kontrollen. Nuförtiden så försöker jag hålla igen på öl och aldrig dricka mer energi än alkoholen i drinkar. RedBull och vodka går bort alltså och i stället så får det bli lightläsk till groggarna, eller varför inte som här om dagen. Fruktjuice!

En halv pressad lime och vodka. Inget mer.

Kanske inte ser så märkvärdigt ut, men …

Det här blir lite som en whiskey i formatet. En liten stänkare som helst inte ska vara för kall.

En liten not kopplad till årstiden: Lightmust bör undvikas som groggvirke!

Har du någon egen lågkaloristänkare du kan dela med dig av?

Min svåra kamp mot fetman – Är slaget förlorat?

Jag vägde in på absurda 96 kg samma kväll som vi kom hem från semestern. Dagen efter så stog vågen på 95,6 kg och det fick bli min officiella fetvikt.

I morse så sa samma våg 84,6 kg. Detta trots en jäkla massa strulveckor här på slutet med kick-offer, Stockholmsresor och massa annat.

Fortfarande är det långt till den härligt frystorkade looken men det går åt rätt håll! Nu känns det som jag blir 5 år äldre för varje kilo som jag tappar så tanken om 10 kg till landar mig på ett utseende som en mager 93-åring. Jävlar vad sura vissa kommer bli när jag cyklar ifrån dom!

Min kamp mot fetman

-7.1 kg sedan jag kom hem från semestern. Jag vägde all-time high när vi kom hem på 96 kg men gick ganska fort ner till mina normala 92-93 kg.

Idag stod det 89,1 på vågen. Inte så illa pinkat faktiskt.

Kampen mot fetman, är den förlorad?

Efter några usla veckor så vägde jag in på 91 kg i morse. Efter ett par veckor på nya året så kan jag dra några slutsatser.

Önskan om styrketräning mån, ons, fre är i praktiken träning två dagar i veckan. Jag har aldrig kommit upp till tre tillfällen då jag endast använder lunchen för denna typ av träning.

Vikten är öken och jag borde kunnat minska ett par kilo till utan problem men det är svårt. Det är ganska tydligt när jag äter mer kolhydrater att jag inte pendlar så mycket i vikt som när jag åt low carb. Då gick jag ofta ner ganska fort, några kilo, för att sedan slarva lite en helg – då pratar vi inte om att jag överåt 5000 kcal utan betydligt mindre –  och gå upp nästan allt igen. Nu ger inte en helg alls samma utslag längre.

Det finns alltså två alternativ verkar det som. Jag är nöjd med en nedgång på 500 g per vecka eller också sätter jag mer fart men då måste jag strama upp mat och motion ytterligare. Det känns som jag redan försökt det senare så det kanske är bättre att försöka få till 500 g per vecka och vara nöjd med detta. Fan!

 

Måndag 2012 – Kampen mot fetman fortsätter

Ja här var tanken att ni skulle få rykande färska siffror på exakt hur fet jag är idag men dagens invägning är inställd! Tyvärr är det inte tekniska fel utan strutstaktik som ligger bakom detta.

Förra veckan hittade jag en väg framåt med mat och träning som kändes rätt bra trots en seg jäkla förkylning. Jag vill inte förstöra den känslan jag har med en kass vikt idag efter en helg i frosseriets tecken.

Att bo i en familj med andra människor och ha andra åtaganden av olika slag gör att det är svårt att ha helt kontrollera sin tillvaro vad gäller mat och ätande i stort som smått. Lite så här är mitt tänk vad gäller maten nu när jag ska ner i vikt.

1. Ät mindre/färre portioner
2. Inget godis eller fika.
3. Ta fram ett smart sätt att äta i samband med träning så jag inte överäter dygnet efter pass
4. Motionera mer
5. Absolut ingen alkohol
6. Använd klassiska metoder att minska kalorimängden – Låg fetthalt, drick aldrig energi (Cola, mjölk, …) och använd sötningsmedel när det är lämpligt.
7. Periodisk fasta (skit i frukost främst)

Hur gick det då i helgen?

Min sambo skulle vara vänlig eftersom jag skämtade i samband med förkylningen – jag sa att jag inte ens har Whiskey hemma – och åker och handlar Whiskey och en flaska med vin. Där gick punkt 5. åt helvete. Det gjorde ju naturligvis att 1. sprack. Sedan skulle jag baka mina rismuffins och testa med choklad i denna gång så jag köpte en chokladkaka när jag handlade. Tror ni jag kunde låta bli den när jag druckit Whiskey och cyklat långt på lördagen? Nääääääääää. Punkt 2 åt helvete!

Sedan så börjar Cathlyn ”boa” inför fjärde barnet så hon bakar i helgen. Bullar, sockerkaka och kärleksmums. Tror ni att det går att låta bli och smaka på det med lite mjölk till? 2. och 6. direkt åt helvete.

4. sprack på söndagen då jag var tvungen att serva folkabussen. Halvmiss på 4. alltså åtminstone med tanke på hur jag åt. Naturligvis så åt vi därför frukost med mys, nybakat bröd och smörgåsrån, i söndags morse. Även 7. helt åt helvete alltså.

Som med det mesta jag gör nu. Inget direkt flyt!

Måndag 2012 – Kampen mot fetman fortsätter

93,2 kg var ingen kanonstart på denna pissiga måndagsmorgon. Fan jag lovade ju mig själv att aldrig glida över 90 kg strecket igen.

Sedan fortsatte morgonen med försvunna Leoskor och en allmän dagislämningssoppa.

Nu var det bara mörka tanka när jag åkte mot det sorgliga stället jag kallar arbetsplats. Där väntar en pissparkering och årets första möte som är med chefen.

Rent teoretiskt älskar jag mina barn, gillar vardag och trivs på mitt jobb. Men idag gick inte teori och praktik ihop alls.

Jobbets parkering och vikten hatar jag dock nästan mer i teori än i praktik så det jämnar kanske ut sig.

Kämpa Anders, nu räknar vi ner 2012!

Nu åker Paleo/LCHF-världen ut ut ut. På fettet är det slut slut slut! – Förändring del 2.

Ja här kastar vi inte bara ut granen efter jul utan även sättet att äta förändras. Det är kanske lite gamla nyheter men jag har ju lovat en uppföljning på: Förändring – Vad är problemet mannen? Del 1. Här kommer del 2 och förhoppningsvis ska jag försöka förklara hur jag tycker och tänker. Det var inte så många som förstod i del 1. 🙂

Återmatningen på del 1 var att flera tycker att det inte verkar vara så stort problem i mitt liv utan att Paleo/LCHF * livsstilen i princip levererat vad den ska och dess präster lovat. Det är kanske sant – jag ska bli lite tydligare denna gång vad som inte är så bra – och jag tänker naturligtvis inte slänga ut allt jag lärt mig. Men mycket åker och här är skälen till det.

Trovärdighet

Första riktiga bakslaget i min tilltro till Paleolivsstilen kom när Robb Wolf publicerade vad han åt för kosttillskott. Här är en person som ger ut böcker om Paleokosts förträfflighet och så gör han ett inlägg om vad han kompletterar sitt matintag med som nästan alla jag läst på nätet reagerar på.

Robb Wolf har också en pod-cast (tänk Internetradio om du inte vet vad det är) och där blev det allt mer klart under året att han och hans kompis har gjort livet svårt för sig. Man har predikat fördelarna med ketogen diet (samma som lågt kolhydratsinnehåll) men har rätt svårt att anse att en fysiskt aktiv person inte ska äta stärkelsebaserade produkter, fast med måtta eller hur det var? Omega-3 ska man äta så mycket det bara går till dom intervjuar varandra i programmet och då är Gregg (Robbs kompis i pod-casten) ganska skeptisk till Omega-3 tillskott.

Robb Wolf kan inte gå ner i vikt visar det sig vid ett annat tillfälle. Han som vet allt om hur man ska äta och träna sitter fast?!

I princip hela året har varit sådant att allt som verkade hänga samman på ett snyggt vis i Paleovärlden tidigare blev allt mer ihåligt och uppkomsten av olika 30-dagars förvandlingskurer på web-sidor som tillhör de mer seriösa gör inte saken bättre.

En del bra saker har också hänt under året men jag litar inte på några av Paleotomtarna längre. Dessutom så är en del av deras bas för den argumentation dom för fram mycket tveksam. Det är faktiskt så att det börjar uppstå en motrörelse mot mycket av de svepande uttalande Paleo och LCHF-gänget gör.

Förebilder

Det finns några omslagspojkar och en hel del ”success-stories” i böcker och på olika Paleosidor på nätet. Den svenska LCHF-rörelsen vimlar av success-stories med människor som rasar i vikt och blir friska. Men ärligt, ingen av dessa är några som jag direkt kan relaterat till. De flesta Paleoförebilderna lyfter skrot och bantar ner sig – glöm hyllningen till fettet många kör lågfett och låg/mediumkolhydrat som många andra inom bodybuildingvärlden – till de blir rippade. Då ser det ju bra ut men sådan människor finns massor av över allt på nätet så det har inget med Paleokosten eller livsstilen att göra. Snarast är det så att ofta får rådet att minska träning, avstå från konditionsträning (Cronic Cardio som Mark Sisson säger) osv när Paleo och LCHF-präster predikar.

De svenska förebilderna inom LCHF är ofta väldigt överviktiga människor som gått ner till mer normalt överviktiga. Inte några som tränar och presterar vare sig med vikter eller konditionsidrotter. Otvivelaktigt har LCHF poänger för den gruppen människor men det finns så många som försöker hävda kostens överlägsenhet i allt och det är inte bara tveksamt utan helt enkelt fel.

Tro mig, jag har följt upplägget med motion och träning som förespråkas i Primal BluePrint och Robb Wolfs böcker som tillåter betydligt mer kolhydrater än LCHF. Det funkar men jag är inte övertygad om att det funkar speciellt bra faktiskt. Lyfter man vikter och bantar så händer såklart en del med kroppen men det finns många sätt att äta, träna och gå ner i vikt som ger fler möjligheter och bättre återhämtning.

Det är faktiskt inte speciellt svårt att gå ned 0,8 – 1,0 kg i veckan på Viktväktarnas menyer det är inte många i LCHF-världen som når dit om man ska tolka olika forum där det pratas om ”platå”.

För konditionsidrott så är jag övertygad om att kost med lågt kolhydratsinnehåll är direkt odugligt. Jag ger mig fan på att man helt enkelt blir i sämre form av mat mer högt fettinnehåll eftersom man luras att äta mer energi en man behöver för att få i sig de kolhydrater man behöver.

Ska man vara jäkligt noga så går det naturligtvis utmärkt att äta en Paleokost med högt kolhydratsintag men det blir jävligt mycket frukt då och fruktos gillas inte av Paleogänget så … Jag ser inte att det finns några som helst skäl till att göra det så svårt för sig som Paleo/LCHF-gänget gör!

Jag själv

Sedan efter semestern så har jag satt ganska hårt tryck på att gå ner i vikt. Alla givna trick i Paleo/LCHF-värlen har jag kört, med lågt kolhydratinnehåll och periodisk fasta. Då kan du inte misslyckas enligt Internets samlade hyllningskör och visst funkar det men det är faktiskt inget annat än ren bantning man sysslar med och inget pekar på att det var det bästa sättet att banta på för mig som gick hemma. Alla nackdelar med ett liv som bantare fanns där men jag rasade inte direkt i vikt.

När jag funderade lite på varför jag inte gick ner mer i vikt än jag gjorde sett per vecka så reflekterade jag över några saker. Det första var min låga aktivitetsnivå vad gäller träning – jag hade ju avsiktligt dragit ner på konditionsträning och på en ketogen diet med vissa dagar med fasta så kände jag inte direkt för en timme i spåret – som gjorde att jag inte hade så stort behov av mat. Det andra är att en Paleo/LCHF-diet är svår att hålla kaloribegränsad! Mycket svårare än man kan ana och det är också skälet till att så många LCHF-are inte är i speciellt bra form. Tillåter du fett i maten vilket är naturligt om man äter mycket kött – såser, stekning mm kräver fett – så är 500-700 kcal i ”bonus” – exempelvis för stekning och smaksättning på sallad – i en måltid inget konstigt.

Nog om detta, nu går vi vidare

Jag försöker mig på lite summering nu på slutet då denna bloggning trots mycket jobb känns rörig. Jag har alltså kommit på att jag gjort en resa som visar sig vara rätt vanlig. Jag läser om Paleo och tar till mig det människor säger om hur vi ska forma våra liv mer i linje med hur vi växt fram genom årtusonden. Det verkar så jävla klokt och jag gör förändringar. Jag mår bättre och allt är fantastiskt, men … Om jag blir striktare så kanske det blir bättre …

Till slut synar man korten och inser att allt snack om farliga kolhydrater är skitsnack, det är väldigt få som uppnår något än en medelmåttig fysik på den kost som är så magisk och den är ganska begränsande i både matval och motionsformer. Dom som lyckas gör sådan avsteg att det inte ens är i närheten av det som de som predikar exempelvis LCHF förespråkar.

Ska du lyckas med träning och viktkontroll så är fett något som ska kontrolleras – inte hyllas och ätas speciellt – proteininnehållet vara högt och kolhydratsinnehållet matcha behoven. Det går att äta så och följa idéerna bakom Paleo-livsstilen men inte LCHF. Om man väljer strikt Paleo-upplägg för att åstakomma detta så gör man det nog bara svårt för sig och räkna med att motiven du får höra och läsa är svagt underbyggda eller lögn.

* I Sverige så har LCHF – som främst är ett svenskt/nordiskt begrepp – kommit att innefatta stenålderskost och evolutionsperspektivet på mat. Jag hämtar mycket av min världsbild från Mark Sisson och Robb Wolf som är två tydliga Paleoförespråkare. De ligger en bit ifrån svensk LCHF mainstream exempelvis i sin syn på mjölkprodukter. Dom är inte heller nödvändigtvis så fokuserade på Low Carb dvs. låg kolhydratsinnehåll i maten som många LCHFare är och är inte odelat positiva till fett. Fast dom är svårfångade och väldigt breda i sina råd – får dom råda fritt så ligger råden mycket nära svensk LCHF – vilket gör att de tillåter ganska strikt diet falla under samma kategori som fettälskande kolhydratsskyende matråd.

Ny kokbok – The feed zone

Recept råder det ingen brist på i dessa Internettider men trots det så verkar kokböcker fortfarande vara gångbart och visst kan man i en bok förpacka recepten på ett sätt som är roligare än det mesta som finns på nätet. The Feed Zone har fått sitt namn från cykelns langningssträcka och är riktad till främst cyklister även om alla konditionsidrottare kan ha glädje av boken. Det som gör att boken främst riktar sig till cyklister är bokens första 15 sidor där vi får reda på receptens ursprung och författarnas bakgrund. Allen Lim har bland annat jobbat med maten för Pro Tour lag i samband med Tour de France och ger allmänt intryck av att ha koll på hur väldigt aktiva cyklister kan äta för att orka. Det finns dessutom speciella delar i boken som behandlar mat som är lätt och bra att ha med på längre pass så man slipper sunkig gel och torra energikakor.

Boken för inte fram någon speciell diet – men är du LCHFare så kan du skita i att köpa boken – utan här finns både vegetariskt, relativt traditionella och glutenfria recept. Fokus är på människor som behöver fokusera på att få i sig mycket energi på ett trevligt och nyttigt sätt med fokus på återfyllning av glykogen. Så högt kolhydratsinnehåll och lite till måttligt innehåll av fett och protein är lite av bärande idé även om det finns undantag. Varje recept har angivet total kcal/fett/protein/kolhydrat samt salt (nästan allt innehåller mer salt än normala recept) per portion och fördelningen varierar rejält, men många rätter ligger nog runt 60% av energin från kolhydrater.

Ris används mycket, pasta, quinoa och potatis är mindre vanligt även om det förekommer och många rätter är rätt söta och rejält fettsnåla även om energiinnehållet är högt.

Jag gillar boken i stort och har testat några recept – i dag kommer jag göra rismuffins som jag ska ha med mig när jag cyklar i helgen – främst för att den faktiskt vänder sig till den som tränar konditionsidrott och behöver fylla på energidepåerna utan att överäta.

Jag har lärt mig tänka lite nytt – ris och ägg till frukost exempelvis – och också fått lite smarta idéer på hur man kan tänka kring maten vid långa pass eller cykelpendling när man kommer hem trött och hungrig.

Det jag inte gillar med boken är att alla recept är angivna med amerikanska mått så som cup istället för dl – omvandlingstabeller finns men … – och att många rätter ligger ganska långt från vår matkultur – Ahi steaks exempelvis. Dessutom använder man en del ingredienser som är svåra att förstå vad de heter i Sverige eller hur man får tag på dom.

Jag kommer nog kunna hitta tio recept som får hänga med ett tag och det är nog ändå rätt ok för en kokbok vilket gör att jag gör en försiktig köprekommendation.

Det är en väldigt fin bok med rejäl pärm som gör sig väl som julklapp.

Här hittar ni bokens sida hos förlaget VeloPress. I Sverige kan ni köpa boken exempelvis via AdLibris.

Förändring – Vad är problemet mannen? Del 1.

Ja här blåser just nu förändringens vindar till vissas irritation och till andras glädje. Det som håller på att ändras är mitt sätt att äta – och träna faktiskt men mer om det senare – och eftersom jag är den som är handlar och lagar mat så får resten av familjen hänga med.

Jag har i flera år följt Mark Sissons Primal BluePrint-upplägg mer eller mindre strikt. Grunden där är i princip att fokus på kolhydrater tonas ner till förmån för fett och protein. Kosten behöver inte nödvändigtvis vara lågkolhydratskost (low -carb) för det men Mark anser – som alla Paleoförespråkare (?)- att low-carb är lite bättre för hälsan även om kolhydraterna kommer från en källa som är ok, exempelvis från frukt. Kvaliten på maten vi äter är också central i Paleotanken – kanske viktigare än fokus på kolhydrater – vilket jag kanske ska betona även om det är mindre viktigt för det som jag kommer prat om i denna bloggning.

Varför hamnade jag här i Paleoland? Ja svaret var ganska enkelt, jag var skitless på livet jag levde med mat och motion (här kan du läsa om vad jag tyckte i januari 2010 och eftersom många sökt sig till sidan sedan dess så är nog upplevelsen rätt vanlig). Sakta kröp vågen uppåt – inte fort men stadigt – och med tanke på hur mycket jag tränade och fokuserade på mat så var det ett monumentalt misslyckande. Dessutom mådde jag skit.

Jag hade dessutom ändrat min träning från att vara rekreation till att bli mer och mer prestandaorienterad. På så vis hade jag skapat ett nytt måste i mitt liv samtidigt som det slet på mig fysiskt med krämpor, hunger, trötthet och en ständig irritation över att vara några för kilo tung och på väg åt fel håll på vågen. Allt detta bildade en ond cirkel som jag dessutom drev på med mitt motionerande men det såg jag inte så tydligt när jag var mitt inne i allt.

Lite grovt såg livet ut så här med fokus på maten. Lite mer om motion senare.

Frukosten var enkel och ganska kalorisnål (åtminstone i tanken). Te med smörgås typ. Sötningsmedel i stället för socker i teet. Lättmargarin på mackan. På helgerna kunde frukosten nog dra iväg rätt mycket mer.

Lunch, Viktväktarnas färdigmat eller matlåda. Problemet är att jag har grymt svårt att gå på lunchrestaurang och hålla någon form av vikt så jag måste ha med mig lunch till jobbet. Men det är inte alltid så lätt att fixa bra lunchmat om man har ett hektiskt liv i övrigt och jag tyckte då att Viktväktarnas färdigmat var ganska ok istället för matlåda.

Hem till middag och jag var skithungrig. Ibland kunde jag nästan vara skakis när jag kom hem och skulle äta. Naturligtvis så åt jag mycket på kvällen. Kanske hade jag en känsla av att jag åt för mycket åtminstone blev liksom dagen inte som jag tänkt då målsättningen nästan alltid var att hålla igen. Trots att jag tyckte att jag åt för mycket vid middagen så kunde jag vara grymt hungrig vid läggdags och då åt jag ofta rätt okontrollerat. Det som var tänkt att vara en knäckemacka med kaviar och ett glas mjölk blev sju mackor och tre glas mjölk och när jag kom i det läget så var jag ”rökt” och kunde inte låta blir helt enkelt.

Det var inte så svårt att reflektera över att jag gjorde fel och ofta försökte jag ha med frukt på eftermiddagen för att inte vara så hungrig på kvällen. Under vissa perioder hade jag bättre självdisciplin och kunde hålla bättre koll på ätandet och då gick jag ganska snabbt ner något kilo eller två. Det gav hela tiden den där känslan av att ”om jag bara kan sköta mig så funkar detta bra”, samtidigt som jag hatade att vara hungrig nästan varje.

När jag var föräldraledig med Tova så läste jag lite om GI och någon bok av Colting. Totalt sett hade inte det gett så mycket även om all pasta hemma blev GI-anpassad och mörkare men jag kollade till Colting ibland och via hans hemsida hittade jag Mark’s Daily Apple vilket är Mark Sissons blogg. Allt han skrev sved. Han prickade så rätt med ett budskap som jag uppfattade så här:

• Är du hungrig jämt? Då äter du fel! Ät som jag och du är aldrig hungrig.
• Är du överviktig och vill gå ner i vikt. Kolla på mitt sätt att äta det funkar kanon!
• Håller du på med Cronic Cardio (ung. ständigt konditionsidrottande) för hälsa och vikt så är du lurad! Det är inte nyttigt eller bra och vikten styr du bäst med kosten. Dessutom är det onyttigt och tidsödande.

Jag och Cathlyn testade vad Mark och hans kompisar sa och mycket av det de lovade levererade livsstilen. Hungern reducerades och vi gick nog ner några kilon av bara farten. Energinivåerna blev mycket bättre och blodsockret blev superstabilt vilket bland annat gjorde att Cathlyn och jag kunde välja att äta efter barnen gått och lagt sig vissa dagar. Det i sin tur höjde livskvalitén rejält, dessutom har Mark en ganska liberal inställning till rödvin, så där satt vi och åt efter barnen lagt sig i lugn och ro. Maten var god och vinet fantastikt. Samtidigt mådde vi kanon och gick ner i vikt! Kan det bli bättre?

Det enda jag hade svårt att ta till mig var att skippa konditionsträningen och den funkar sådär på lågt kolhydratsintag. Samtidigt så hade Mark en hel del poänger. Varför hade jag börjat motionera? Jo för att få mer ork och hålla vikten. Funkade det? Näääääää. Mitt sätt att träna gav ingen direkt ork, snarare blev jag trött och sliten, samtidigt som jag snarare gått upp i vikt under de år jag höll på. Lägg sedan till att det tog tid, tid som jag lika gärna kunde lagt på att laga nyttig mat och gå ner i vikt, eller? Jag tog sakta till mig det här. Inte direkt men sakta styrde jag in träningen på mer högintensiv träning med vikter (Kettlebells och Crossfitliknande pass), sprint-träning och styrketräning. Det här skulle vara bra skit sa hela världen nästan.

Det är ett långt inlägg och frågan är om du orkar hit. Om du gjort det så vore det å andra sidan inte ok att sluta här där jag verkar nöjd med det som jag ska ändra. Så vad är felet den här gången då?

Jo tittar jag tillbaka cirka tre år i tiden så kan jag väl säga så här. Jag har följt ett Paleoupplägg ganska väl långa perioder och det har inte gett något magiskt resultat faktiskt. För två år sedan så försökte jag komma i grym form för Vätternrundan, som du kan läsa på i denna blogg, men jag hade problem med maten, återhämtningen, vikten och motivationen. Det gjorde att jag inte alls cyklat så mycket (allt är relativt) sedan dess.

Vikten har gått lite upp och ner kring 90-95 kg vilket är några kilon mer än innan Paleotiden då jag låg kring 86-89 oftast.

Sedan jag gick på föräldraledighet så har jag varit ganska strikt både i kost och i sättet att motionera. Ok, jag har gått ner cirka 7-8 kg totalt från juni (räknar vi från efter semestern så är det cirka 12 veckor). Då ingår semestern så det kanske är ok men det har inte varit enkelt. Vi snackar dagar med noll kolhydrater och 20 timmars fasta i princip fyra dagar i veckan. Det är knappast normalt liv och leverne om man säger så och det var ju på något vis det som Mark lovade mig när jag sålde min själ till Paleovärlden.

Så jag har lärt mig mycket från den här tiden med mitt Paleoliv men kring maten och viken så måste jag tyvärr dra slutsatsen att jag förmodligen presterat bättre på ett bodybuildingupplägg eller med Viktväktarna om jag tittar på den tid jag varit föräldraledig. Sett över det tre åren jag hållit på så har det inte varit någon fantastisk utdelning heller även om livskvalitén faktiskt ökat jämfört med hur det var innan.

Jag har tittat runt lite i bland Paleobloggar och kan konstatera att många dragit liknande slutsatser så …

Fortsättning följer!

Lite tillsnyggad 2011-11-30.

Periodisk fasta – E-Book

Eftersom jag varit länge i Paleoträsket, men är påväg därifrån kommer ni snart märka, så har jag naturligtvis provat periodisk fasta då det är jäkligt populärt i Paleokretsar. Jag har läst och följt upplägget i Eat-Stop-Eat till och från och tycker det har sina poänger. Jag har även hämtat inspiration från Leangains under vissa perioder.

Periodisk fasta är ungefär samma sak som att man skippar måltider och de flesta reagerar med ryggmärgen när de hör det. Men ha lite öppet sinne och tålamod och periodisk fasta har sina poänger. En av de viktigaste för mig är att det ändrar inställning till mat och ätande på ett sätt som är befriande. Just den delen berörs också tidigt i den E-book jag läser nu. Intermittent Fasting E-Book är skriven av en kille som jobbar med dieter för överviktiga men som själv är rätt smal och vältränad. Han har testat olika upplägg månadsvis under 6-månader och skrivit om dom i den översikt som du kan ladda ner här. Han påstår att han gick ner till 4% kroppsfett vilket är ”rätt” smalt.

Jag har inte läst hela boken ännu men så långt jag läst verkar den riktigt bra.