Kategoriarkiv: Uncategorized

Du är välkommen till mitt nya place

Jag har flyttat vidare till Mr29er.com. Uppdatera gärna era länkar. Jag har snart fullrulle där så allt är som vanligt och ni behöver inte missa något av det spännande här i livet av och med denna medåldersman i lycra!

Sakta men säkert är det allt fler som följer denna blogg och jag hoppas i och med flytten att jag ska kunna fortsätta att utveckla bloggen lite ytterligare.

Tack så här långt och välkomna till mitt nya place.

Nyårslöften

Jag tänkte dela upp mina nyårslöften i två kategorier – en kategori som gäller relationen till andra och en som gäller förhållningssättet till mig själv.

Jag som pappa, sambo och medborgare
Jag lovar att bli en ännu mycket bättre man under 2013. Lite äldre, kanske lite mognare och allmänt ännu mer fantastisk. Detta från en redan hög nivå!

Till mig själv

  • Jag lovar mig själv att inte vägra mig något som  jag behöver inom mina hobbies.
  • Jag lovar mig själv att jag inte ska behöva dricka något annat än Trappistöl om jag inte vill.
  • Jag lovar att inte falla i fällan att spendera pengar på någon ny bil.
  • Jag ska lära mig göra en sås till kött – så som Whiskeysås – som är oemotståndlig.
  • Jag ska inte behöva äta så överkokt pasta som jag gjorde här om dagen. Aldrig mer!

Ja, då har jag spänt bågen högt även i år. I morgon är det dags att börja leverera.

Förra veckan skrev jag ett av de populäraste inläggen någonsin här på bloggen. Om du nu satt upp som mål att cykla snabbt runt Vättern, hur ska du göra då? Del 1! Jag hade tänkt klämma till med del 2 i serien och i ironiska ordalag dela med mig av mina ovärderliga träningsråd i slutet av denna vecka. Men det går liksom inte. Hur jag än försöker leverera med en liten knorr så spöar verkligheten min ironiska förmåga så det bara stänker om det denna vecka.

Det är två saker som totalt demoraliserar mitt författarskap och det retar mig att jag inte kommit på att blogga om fånigheterna innan de hände. Men jag tror inte det går att tänka ut något så dumt.

Sverigedemokraterna leds av rasistiska skithögar!

Hur kan det vara en nyhet? Expressen har totalt lyckats göra soppa på en spik ju! Det finns rasister i Sverigedemokraterna! Ja!? Helt ärligt så är det inte speciellt förvånande, eller hur? Det är liksom ett rasistiskt/nationalistiskt parti för den som missat det. Det är dessutom ingen hemlighet att de som faller för just hud/hårfärgs argumentationen – eller för den delen hur några kungar ritat gränser för några hundra år sedan – sällan tillhör de skarpaste knivarna i lådan.

Tycker du den sista meningen var orättvis så kan du få lite namn på före detta Facebookvänner till mig så förstår du nog snart vad jag menar.

Lasse Armstark hyllar Amerikanska krigsveteraner

Om ni går in på Lasses Facebook-sida https://www.facebook.com/lancearmstrong så får ni se att Lance i veckan kläckte ur sig ”Thanks to all Veterans who have served or are serving our country. You are greatly appreciated.”.

Det landade inget vidare kan vi lugnt säga. Alltså vad ville han göra? En av idrottsvärldens mest befläckade idrottsmän. Försökte han tillföra krigsveteranerna någon status efter att Lance Armstrong Fondation – Lance Cancerfond – strukit hans namn i alla sammanhang och numera kallar sig Livestrong Fondation endast? Han borde ju anat att hans namns värde inte var så högt kan man tycka.

Eller försökte han rida på krigsveteranernas renommé för att förbättra sitt rykte? Kanske inte så smart i alla delar! Om du inte läst kommentarerna till inlägget så kan vi i sammandrag konstatera att det inte bara var positiva svar på det inlägget. Bland annat finns ”LA, we share your appreciation of the Vets, but not of you. You see serial cheats, liars and bullies get no cred.”

Hur försöker man slå det här? Inte vet jag! Men ni kan lita på mig, er favoritbloggare, att jag kommer försöka överträffa verkligheten och mig själv ganska snart. Kanske redan till helgen!

(Det är tydligen lite av dålig stil att avsluta krönikor och artiklar med utropstecken som jag gjorde ovan. Lite vulgärt eller trivialt om jag förstår det rätt. Vulgärt och/eller trivialt är ju inte jag så jag lägger till denna mening för att det ska bli bra. Ja, jag vill att det ska vara rätt!)

Lite blogginredning och nyheter

Jag sitter och jobbar lite med bloggen. Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone beroende på att fyra barn, egen träning och ganska mycket att göra på jobbet gör att tiden är slut innan jag hunnit till datorn. Men sedan har vi också haft sjukt mycket strul med bredband och datorer vilket bidragit rejält till torkan.

Så här ser topplistan ut idag på bloggen.

Söndagsläsning – Watt 3,126
Äta Paleo – Dagens lunch 1,853
Doping – Varför är cykling så drabbad? 1,109
VO2max – Ska vi se om vi kan lära oss något? [Uppdaterad] 946
Söndagsläsning – Träningsupplägg första halvåret 2010 827
Årets nybygge – Show me some pink baby 779
Dom här LCHF-trådarna! 764
Inte bara vatten i knät! 727
Det är inte bara cykling som är materialsport 696
Vätternrundan – Vilken kalkon! 625
Söndagsläsning – Mer om Watt 608

De som kommer hit kommer ofta via sökmotorer, http://cykelbloggar.blogspot.com/, Happymtb, Facebook och Bigmollo. Men rätt många kommer direkt till huvudsidan så jag utgår från att de söker sig hit relativt aktivt.

Det kan vara lite kul att jämföra dagens statistik med den som gällde för två år sedan nästan på dagen.

Antalet träffar fram till dags dato ser du till höger i marginalen.

Som ni ser så har jag också meckat lite med några bilder i högra marginalen nu när jag fått sponsorer och allt. Jag kommer fila vidare lite med det men klicka gärna på bilderna så får vi se var ni hamnar. Det finns dessutom en ny länkkategori med mina kamrater som ska åka Vättern runt med mig och lite nya länkar i gott och blandat gruppen högst upp till höger.

Nu ska jag gå och titta på Dobidoo. Det är ju lite sådär trevligt på fredagen.

Näääääääääääääääääääääääääääääääääääääääää

Det här kunde blivit min bästa och roligaste postning någonsin men Mats har kört slut på mig. Därför skrev jag en riktigt läsvärd och intressant, men kort, bloggning då det var allt jag orkade med. Den snodde den jävla WordPress eller om jag är mentalt förvirrad.

Så känner er blåsta. Bild hade jag också!

 

Namnet på fyran – kom och lämna namnförslag!

Bilden har ingen koppling till sambon i texten. Inte alls!

Ja det har dragit ihop sig till krig i tomteskogen! När Cathlyn bestämmer namn så bestämmer hon men när jag bestämmer så bestämmer hon, eller hur det är. Vad händer undrar ni naturligtvis?! Jo vi försöker komma fram till namnet på barnet som är på gång. Det blir vårt fjärde barn och vi tror att det är en kille.

De två första barnen bestämde Cathlyn namnen på medan jag bestämde på nummer tre som då blev Leo. Ja det behövdes inte bestämmas för vi var inte oense, men om jag ändå kan hävda att jag fått bestämma något någon gång så gör jag det för att odla de få maskulina drag jag har kvar.

Om det nu blir en lillebror till Leo är min åsikt att han ska heta Teo. Leo och Teo ligger bra i munnen och låter lite kul. Dessutom så kan man prata till dom som ett par genom att vara lite otydlig – eo du får inte … – och att märka om kläder och prylar när dom går i arv blir skitlätt. Ett sträck på L:et bara så är det klart!

Cathlyn har kontrat med Neo eller om det var Noa? Kan ha varit Sixten också det pratades ju mitt i Biggest Looser så jag lyssnade inte så noga.

Om det blir en tjej så har vi lite namntorka men Klara är ju grymt gångbart här ute på slätten och skulle också kunna fungera som en påminnelse till oss båda när strömmen går nästa gång. Vi kommer därför undersöka om det är möjligt att ha med utropstecknet i namnet så det inte råder någon tvekan när man ser barnet Klara!

Ni tycker naturligtvis Teo är kanon men om det nu inte funkar på grund av Microkosmiskbakgrundsstrålning i övre mellangärdet på barnets mor så får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet nedan. Gärna korta namn, dom blir billigare att tattuera in både på mig och framtida flickvänner och kräver mindre energi att säga.

Jo en sak till! Namnen ska gärna vara vackra att ropa och skrika eftersom det är ett väldigt vanligt sätt att kommunicera med våra barn vet jag av erfarenhet. Vi har i släkten väldigt dålig erfarenhet av en katt som hette Fjodor där alla som ropade efter kattenjäveln framstod som mer eller mindre lobotomerade och vi behöver inte mer emot oss än vi redan har!

PS. Alva såg bilden i inledningen och kom direkt med namnförslaget Fjant. Det skulle kunna bespara grabbens framtida fru rejält med energi eftersom hon både skulle kunna förolämpa grabben och tilltala honom samtidigt. Hade jag hetat Fjant så hade jag kunnat sett både Biggest Looser och Arga Snickarn i lugn och ro, så det tål att tänkas på!

Posta dina förslag nu!

Igår var många här och jag vet varför

WordPress som denna blogg ligger hos har ett verktyg som heter ”Sökmotortermer”. Exakt vad det innebär vet jag inte men min tolkning är att det är antalet besök som kommer från sökningar på exempelvis Google. I verktyget kan man då se dels hur många som kommit hit och på vilken sökterm.

Det som är lite kul är att man som bloggare får en viss insikt i vilka söktermer som är aktuella under vissa perioder. Av någon anledning så var det väldigt många som sökt på ”blåser” just nu och av någon ännu mer oklar anledning så hittade sökmotorerna mig mer än vanligt i går. Det kan inte vara en slump att en blogg från en som cyklar på Östgötaslätten säkert nämnt blåst några gånger.

Jag har två blogginlägg som har en väldigt säsongsberoende visningsstatistik. Dagens skottning – Nu fastnar snön på skyffeln! får lätt 10 besök när det blir snö och blidväder.

Första dagen på jobbet efter tre veckors semester har sin givna läsarskara efter julen och sommaren.

Jag ser liksom framför mig hur folk sitter och söker på knep om hur man ska få snön att släppa från skyffeln eller goda råd för hur man kommer igång efter en ledighet. Snacka om Loosers som vi säger här i familjen. Komma hit för information, pha!

Till sist så får mina kollegor med handledsvärmare – kallas tydligen pulsvärmare också på slätten – ett litet tips inför våren.

Nu sätter dom snart igång och tattar sig med strumpnålarna!

Chip Conley: Measuring what makes life worthwhile | Video on TED.com

TED Talks When the dotcom bubble burst, hotelier Chip Conley went in search of a business model based on happiness. In an old friendship with an employee and in the wisdom of a Buddhist king, he learned that success comes from what you count.

Klart se och tänkvärd!

Vodpod-video är inte längre tillgängliga.

Fem felfunktioner i en grupp – del 2

Tidigare skrev jag om mina reflektioner kring boken ”Fem felfunktioner i en grupp” men jag hade lite mer jag ville ta upp.

Det jag tänker på har koppling till ledningsgruppsarbete, eller kanske koppling till jobbet som ledare om vi ska vara noga. Det är två saker jag vill prata om. Den ena berörs i boken medan den andra helt är utelämnad.

Är det så?

Ordning och reda eller mottagare saknas?

Det här med stående möten som har agenda utskickad innan mötet, där själva mötet noga protokollförs med tydlig aktionslista är något som djupt rotat i svenska storföretag som jag jobbat i. I ”Fem felfunktioner …” så var den tidigare chefens möten just tråkiga.

En liten parantes. Stående möten är något som jag utvecklat stark motvilja mot genom åren efter att försökt fylla agendor eller försökt tvinga in en svår fråga på ett stående möte på en timme som också ska hantera sju andra ärenden. En stående mötestid ställs nästan aldrig in och anpassas i princip aldrig efter omständigheterna då alla har andra stående möten att gå till. Men dom som står i informationsträsket som jag ska pratar om nedan gillar ofta stående möten. Åter till huvudspåret!

I ”Fem felfunktioner …” så tar man just upp att mötesformen i företaget tidigare varit dålig. Mycket ordning och reda hade tagit udden av diskussionen och dödat mötet som arbetsmöte för ledningsgruppen. Det är döda möten när information sprids, men inte hanteras genom jobb på mötet. Den som invänder här kan då säga ”utan ordning, agenda och tidsram så skulle varje möte bli skit”. Men det är i princip det boken Fem felfunktioner … handlar om. Vad måste till för att en ledningsgrupp ska kunna arbeta på  och ha effektiva möten utan att det blir kaotiska möten. Inte tas agendan upp som den viktigaste delen i boken kan jag lova.

Genom mitt jobb på senare tid har jag också börjat fundera på aktionslistans varande i ledningsgrupper och projekt. Varför är ordningen så viktig och vad för den med sig? Jag känner inte till någon ledarskola som har ledaren som ordningsman, ändå är det snarare regel än undantag idag i de företag och projekt jag jobbat i på senare år. Det boken berör är just att ledningsgruppsmötet är arbetsforum för ledningsgruppen och sådana möten behöver inte nödvändigtvis vara strukturerade, förberedda och leda till aktioner.

Just aktionslistan är ett kapitel för sig när det gäller ledningsverksamhet. Varför behövs den? Varför måste en chef eller projektledare hålla reda på massa aktioner? När aktionslistan växer är det nästan alltid två saker som går fel. Det ena är att ledaren övertar trivialt ansvar från deltagarna i gruppen. Exempelvis ”kom ihåg att nyckeln till möteslokalen ska hämtas innan mötet” eller också så används aktionslistan för att sätta en aktivitet på pränt som ingen annars följer upp om inte ledningsgruppen gör det. Den saknar alltså i princip mottagare. Varför gör man en sak om det inte är någon som tar emot den eller efterfrågar den vid ett visst tillfälle? Jämför med att skriva kod i ett mjukvarutvecklingsprojekt. Där jobbar man med aktiviteter och behovsdatum för att de som jobbar i projektet ska få hjälp med att förstå vad som händer. Men om tidplanen är det ända ställe någon lär märka om saken är gjord så kan man med gott samvete skita i aktiviteten i fortsättningen. Om du invänder här och säger ”strategiskt arbete är viktig och får ofta låg prio, det har ofta ingen mottagare” så kan du ha en poäng, men tänk igen.

I bland känns det här som mitt ledarskap.

Informationsträsket – Har du funderat på varför människor skvallrar?

Har du någonsin hört något i stil med:

  • Chef x var mycket bättre på att informera än chef y!
  • Förr fick vi mer information om marknadsaktiviteter än vi har nu.
  • Det bästa med att vara chef är att man har all information.
  • Vi får aldrig någon information av vår projektledare om vad som händer i projektet.

Jag har lärt mig genom åren att människors känsla av ”brist på information” lika väl kan vara brist på information som brist på tid att bearbeta den information man faktiskt får. Men det finns mer än så. Varför efterfrågar människor information? Tänk om du som ledare säger ”fan, det är ditt jobb att söka rätt på den info du behöver för ditt jobb det är inget du får på gruppens möten”. Det är lite hårddraget men poängen är att den information man eftersöker – när man säger att någon är dålig på att informera eller svepande beskriver brist på information – är ofta inte den man direkt behöver för sitt jobb. Det kan vara ok – alla vill vi ha ett sammanhang – men det finns chefer och medarbetare som blir informationsknarkare i informationsträsket. Att få information är ett mål i sig!

När din ledningsgrupp blir en grupp informationsknarkare och dina möten är en del av informationsträsket, ja då har du gått vilse. Men det du är ingen speciellt dålig människa om du hamnar där då det finns mycket starka krafter som driver människor dit. Information är hårdvaluta, när vi skvallrar så byter vi information och det beteendet är djupt rotat i oss människor sedan årtusenden. Men kom också i håg att människor som söker information mycket väl kan visa en vanlig sida av osäkerhet.

Kolla hur människor raggar i baren en lördagkväll exempelvis! Den osäkre tvekar och frågar. Han/hon har inte info – tänk om han är här med kompisar eller flickvän – eller väntar på rätt tillfälle medan den som fått några öl i sig och bestämt sig gör sitt drag. Den osäkre har alltid ett informationsunderläge enligt sig själv.

Vad blev det av det här? Jo, boken behandlar inte två typiska felfunktioner – eller om det är symptom – som jag sett i mitt arbete. Vi pratar då om ledaren som ordningsman och medarbetare/chefer som har informationsinhämtning som sitt viktigaste mål.

Aftonbladet och Fejanbrudarna på speed

Aftonbladet har en kul krönika om Fejanbrudarna på speed – vi män klarar oss inte undan heller – det här är saxat ur inledningen:

Snubbarna å sin sida skryter inte om bak och städning mitt i natten, utan träning (tror jag det är):”Fett grymt pass imorse! Skönt att bara köra en aspekt av mma. I’m back!!!”

(Och här har 52 Belgian Blue:s med suspensoar i hans vänkrets tryckt ”gilla”.)

Lite längre ner så kommer vad det är som stör Åsa krönikör:

Man kan också bli lite bekymrad över varifrån det astronomiska bekräftelsebehovet kommer. Alla behöver vi bli sedda, men att därifrån ta steget till att bli en ivrig hundvalp som gång på gång springer och visar upp sin senaste pinne (läs: surdegsbak eller gympass) är steget långt. Samtidigt är det inte något nytt eller unikt med Facebook, det händer på vartenda mingel: vi visar upp det (som vi tror är) vårt bästa jag. Det är bara naivt att förvänta sig några djupare samtal.

Åsa har säkert rätt om vad vi bloggare och Facebookare vill ha ut av våra inlägg men jag tror lite av problemet ligger hos henne själv. När jag bloggar om cykel och träning så ”nördar jag”, det har sin grund i samma glädje som en datahacker ger sig in i diskussioner om Linux vs. Mac eller vinkännaren diskuterar någon typ av vin. På samma sätt hämtar jag inspiration i vissa träningsbloggar, exempelvis när jag läser om Bigmollos äventyr och det är säkert så att han söker bekräftelse men jag läser inte hans larv för hans skull utan för min. Bigmollo är inte ensam det finns många flera som jag gärna läser.

Så jag tror Åsa har en poäng men det hänger nog också samman med hennes känsla av egna svagheter och referenser. Å vem fan har sagt att Facebook är till för att uppfylla någon annans önskan.