Det virvlar i plånboken

När jag började jobba i 16-årsåldern så tjänade jag inte så där väldans bra och jag minns när jag på min arbetsplats – jag jobbade på en bilfirma – tittade på en kreditansökan i samband med ett bilköp. Personen som sökt kredit tjände 225 000 kr per år vilket kändes astronomiskt och ouppnåligt.

Så här många år senare tittar jag på min egen ekonomi och det är tydligt att fokus svängt från intäkt till utgift. Ja om jag som ung person skulle fått ta del av hur utgiftsidan ser ut i familjen Gustafsson en vanlig månad så hade jag troligen fått ångest.

Men december är ingen vanlig månad vad gäller utgifter. Först julstöket och så på det så drar vi upp till fjällen och då går vi från ”bad to worse”. Japp, första dagarna på vintersäsongen är en prövning. Liftkort och utrustning gör virvlar i plånboken. Korten går varma och mitt humör kräver en veckas after ski innan det nått normalnivån igen.

Det som nästan är mest fascinerande är att vi trots orgien i utgifter vid säsongens början tillhör backens absoluta underklass. Vi kör begagnade hyrutrustningar, Ullaredskläder och kommer skramlande i en gammal Folkabuss. Jag känner nästan förtvivlan när jag ser någon familj med tonårsdöttrar  där hela familjen är iklädda Peak Performance kläder och har utrustning av senaste modell. Tova och Alva är ännu så länge nöjda med några ”Surskallar” från lösgodisavdelningen i campingens kiosk, frågan är hur länge?

I och med smågrabbarnas ankomst så har inte Cathlyn åkt så mycket skidor tidigare år så i år så är det utrustning till henne och dubbla årskort för vuxen. Sedan ska Leo börja åka.

Nu ska alla vara glada i vår lilla husvagn, annars jävlar lägger jag mig i en låda på Hötorget och kräver ett trettonde barnbidrag i december! Och så åker vi skidor, om det så är minus 57 grader, då varje åk sänker snittkostnaden.

Glöm inte att le barn!

Det kom flera paket

Min svåra sportklädesfanatism har matats med ny energi. Skriv ut och sätt upp!

Jag har gått över till vinterleverantören.

En liten tröja till mig. Kingarnasking enligt Pölder!

High tech

Jag kunde inte låta bli.

High tech på gubbe

Det var till min kära sambo jag handlade faktiskt. Prylnissans val enligt Pölder.

Ställ dig på händer då!

Jag  fick något bra till.

Jag kan missa formen bättre än Södergren

Jag var ju inte dåligt ekiperad innan direkt.

Rätt bra trots vädret

Parkeringsplatsen. Poppis ställe!
Borta är de senaste dagarnas soliga vårväder och här är en ganska ordinär aprildag med regn, snö och en känsla av blöt lovikavante i himlavalvet.

Men vi körde på från tiotiden till bort mot två då vi var ”döhungriga”. Och faktiskt var det inte en riktigt bra skiddag med korta köer och bra backar.

Kladdkakan var slut i toppstugan så vissa tycker väl att dagen var bortkastad.

På plats i Kläppen

I går eftermiddag och kväll rullade vi upp för säsongsavslutning i Kläppen. Det rullade på bra och vi var uppe strax efter nio på kvällen.

Nu börjar vi komma i ordning för dagen och om någon timme eller två är vi i backen. Vädret är rätt bra för skidåkning då det ser ut som det blir relativt mulet under dagen. I och med det så är det inte backarna som bestämmer hur länge vi kör idag. Med solen från klarblå himmel så får man hänga på låset i liften för att få bra backar men så är det nog inte idag alltså. Bäddat för heldag!

Andra snöaktiviteter än utförsåkning är bara att glömma!

En dag i kläppen – mest bilder

Vi började i moll i morse. Precis allt var fel och på det så åkte vi utanför pisten på dagens första åk. Bad idea kan man lugnt säga då det var isigt och stenigt. Båda tjejerna vurpade, Alva så illa att byxorna gick sönder.

Efter katastroföppningen käkade vi. Båda tjejorna (vi ska rösta på herr banan i kväll) åt sjukt mycket och Tova hamnade i koma.

Sedan fick det bättre faktiskt.

Inte så mycket snö.

Så, då är även after skin avklarad.

Multikränkt

Jag vet inte riktigt vad det är med utförsåkning som gör mig till ett vrak men inte är det after-skin. Nu har vi varit i backen samtliga förmiddagar i en vecka och idag hade jag nästan lite ångest när vi satte igång vid 9-tiden.

Jag bogserar barn; fixar med kläder och pjäxor; åker skidor och står i. Det sliter ju naturligtvis men det är rätt mycket fika och väntan också så vad är det som gör mig så trött? Jag tror det är en kombo av dålig form, rörelsen i 3D som skidåkning är, tid*intensitet och den statiska belastningen som utförsåkning innebär.

Det har inte blivit bättre av att tjejerna strular mindre och åker mer i år än tidigare.

Idag så gick det inte längre, verkligheten var i fatt och jag fick lägga mig och sova efter lunch. TdS var tråkig men ändå, ärligt, jag var helt slut.

Nu är jag dock mycket piggare och laddar för after-ski. Jag tror det är där jag slarvat, jag har försummat återhämtningen.

Man väljer själv – bajs eller najs

Idag har jag levt i bajs känns det som. Jag vet inte om det är efterspelet till magsjukan vi roat oss med eller bara otur men just vintercamping spyor och bajs är en usel kombo.

Dagen startade dessutom med pissväder så jag knappt såg något mer än min dyngsura jacka när vi åkte.

Men om man bara lyfter sig lite och ser helheten så ser man snabbt fördelarna med att leva nära som familj och dessutom borta från vardagen med alla måsten och störmoment.

Som idag när Tova och jag åkte röda backen från toppstugan ner till starten på sittliften. Det är ingen dålig backe i början och jag trodde vi tagit oss vatten över huvudet när vi stannade inför det branta partiet.

Jag tar ett andetag och ska börja prata/skrika Tova ner för branten – hon kan men har lätt för att bli ståendes och då får man peppa – då hon vackert börjar åka ner. Jag behöver inte säga något utan inser plötsligt att jag inte kommer kunna åka lika vackert ner som hon. Det är bara se o lär som gäller.

Den stunden då Tova åkte ner för branten eller stunden då jag läste det första brev jag fått – brevet överlämnades i går kväll och finns på bild i inledningen – sparkar rumpa med allt bajs i världen.

Jag avslutar med en teckning av mig – i pjäxor – och Alva under ett moln. Eller, det som var tänkt att bli moln men gjorde sig mycket bättre som får.