Onaknee

Skitknän!

Ja rubriken på dagens bloggning är alltså utrikiska och leker med det faktum att ”on a knee” låter som onani om man läser ihop orden lite snabbt. Det är ungefär det roligaste det här inlägget kommer innehålla för resten blir gnäll.

Till alla er som följer denna blogg som jag följer Klart.se nu så här års så kommer ni säkert ihåg att jag sa att jag skulle fokusera på ben träningsmässigt fram till julledigheten och det har jag gjort.

Benböj tre gånger i veckan var målet men jag lyckades bara nå upp till två gånger per vecka på grund av livet. Det räckte dock för att knäna skulle tjura till lite och när sedan förkylningen kom så var det dags – höger knä lackade ur fullständigt. Det är ju lite kul att det börjar bli lite symmetri då det alltid varit vänster knä tidigare.

Ledigheten är här och krämporna med den.

På något märkligt vis så är ledighet och knäproblem lite som julklappsutdelning och skräpberg. När det drar ihop sig till det första gör det andra sig gällande inom någon timme. Jag är ganska luttrad vid det här laget så nu kör vi igång med anti-inflammatoriskt och is så får vi se om inte detta kan lugna ner sig ganska snart.

För er som inte tycker detta räcker kring mig och mitt knä kan ju läsa hyllningen till vänsterknät jag skrivit tidigare.

Förresten, eftersom jag inte kunde stava till onani – antalet n fick mig ur balans lite – så gick jag in på Google för att kolla. Då fick jag lära mig något nytt. Visste ni att det finns Onani-VM? Kan man delta i H40 där?

Jag och mitt arsle

Tyvärr blir det ett bildlöst inlägg idag och det kommer handla om en för mig väldigt viktig kroppsdel. Det är inte så att vi bråkat i förtältet om ni nu valt att läsa rubriken på det viset.

Jag har haft lite svårt med träningen sedan jag gick på föräldraledighet men jag har försökt sköta kettlebellträning och lite framfotalöpning. Ibland har jag även kört en del marklyft.

Det blev nog lite väl mycket för baksidan av kroppen vilket lett till att rumpan och baksidan på låren varit skitgriniga i några veckor. Troligtvis kopplat till detta har jag fått en rejäl muskelbristning i vänstra vaden vilket också har retat vänster knä lite.

Vi snackar inga småkrämpor utan stora muskler som ibland krampat och klämt nerver och haft sig. Skitont faktiskt. Samtidigt är det lite semestertradition att halta runt på campingar och leta efter barn, barnens skor eller deras sparkcyklar. Den sista sparkcykelgrejen är ny för året men sparkcyklarna är så poppis att de lätt sprids över stora områden så det är ett jäkla letande.

Men så idag verkar det som jag äntligen lyckats vinna en liten seger och kroppen känns ganska bra. Gårdagens behandling med whiskey är nog det som gjort susen.

Jag tänker därför träna lite, stretcha massor och behandla vidare med whiskey snarast möjligt idag. Samtidigt gör jag lite nya planer för hur jag ska skada mig på effektivaste sätt redan i morgon.

Knappt en vecka efter operation

Dagens utsikt!

I tisdags var dom så inne och rotade i knät, dvs för en knapp vecka sedan. Så här ser knät ut nu på måndag morgon.

Fyra små sår är det som syns.

Det här är tillräckligt nära för att jag ska vara nöjd. Idag blir det cykelpendling in till jobbet så får vi se vad knät säger om det.

Vad fan blev det av det här då?

Först väntade jag lite i väntrummet.

Sedan träffade jag läkaren. Han var noga med att märka ut vänster knä. Ser du det på bilden?

Ja, så var det äntligen dags för operation av mitt knä. Tidig morgon 05:30 – Leo var naturligtvis vaken – för att få lite kaffe och hinna med alla förberedelser. Jag skulle ju tvättas både fram och tillbaka två gånger med en dyr specialsvamp.

Efter lite väntan så fick jag träffa läkaren. Han hade lite frågor och uttryckte lite farhågor om att jag inte hade ”typiska” meniskproblem. Sedan märkte han upp vänster knä. Det är tydligen svårt att hitta den kroppsdelen senare, eller om den är okänd för gemenman (som är en kvinna på sjukhus), vad vet jag?

Jag hade tagit på mig mina snyggaste kallingar för sjuksköterskornas skull, men det visade sig vara helt bortkastat. Jag fick sjukhuspyjamas.

Passformen är inte den bästa. Jag avför även denne leverantör från min Preferred Supplier list.

Här har jag varit vaken en stund. Men det var en resa hit innan jag blev så här fin.

Ni ser 110/61 värdet. Motorvägsfart/statstrafik typ. Jag var rätt blek när det var stadstrafik rakt över.

Ja, jäklar vad dålig jag blev efter en stund under uppvakningen. Första gången i mitt liv jag ärligt kan säga att kvinnorna flockats runt mig. Men dom hjälpte mig på rätt spår så efter en stund var jag på spåret igen.

Sedan fick jag sitta och titta på det här. Länge!

Efter timmars väntan kom så läkaren, med ett skitbesked känns det som.

– Jag hittar inget fel i ditt knä. Det ser inte bara bra ut, det ser riktigt bra ut på alla sätt. Till och med hinnor och så ser bleka och fina ut så du har nog ingen inflamation.

Men! Läkaren tyckte det var bra då det i och för sig är lätt att åstadkomma förbättringar om det varit menisken, men det hade inneburit att han tagit bort något vilket han inte gjort nu. Knät är bra och intakt tyckte han.

Bu blir det magnetröntgen. Ska bli kul att lära sig något nytt faktiskt!

Är det armvärmare som ger den sexiga looken?

Ja, där gick jag och bytte om till civila kläder. Jag kunde dock inte låta bli att undra lite över den här skylten.

Hur ska man hitta blindskriften om man ser dåligt?

Ja, i ett omklädningsrum finns endast en toalett. Till den finns en stor dörr. Brevid dörren finns en skylt, som är mycket mindre än dörren, med en relativt stor rullstol på. Det finns dessutom lite mer info på skyltar runt omkring. Den minsta texten är den för blinda och synskadade. Hur ska en blind hitta blindskriften?

I’m alive …

… and puking!

Tabletter

Då har jag fått två Panodil och ett rött piller som jag inte vet vad det är. Jag hoppas jag blir en kul kille av det för på Panodilen kommer jag inte långt.

Kring 8:30 vill dom rulla igång så det är snart dags.

På plats

Då är jag på plats på ortopeden. Idag är det dags för service av vänsterknät. Ni kära läsare kommer naturligtvis hållas uppdaterade om hur saker och ting utvecklas.

Knät – Äntligen har jag fått operationstid!

Rätt många som kommer till denna blogg gör det via sökningar, inte minst på sökordet ”Vatten i knät”. För er skull så tänkte jag göra en kort sammanställning av vad som hänt mig och vad som finns på denna blogg. Var vänlig notera att för dom som kommer hit via sökordet ”Stay-ups” så kommer tyvärr detta inlägg ha ringa värde.

Hur det började

Mina knän har aldrig varit bäst i klassen utan jag har ofta haft ont eller fått problem om jag stått exempelvis på knä eller huk i samband med jobb, så som snickeriarbete. Likaså får jag ofta problem med mina knän om jag ändrar motionsform eller går från låg aktivitet till högre. Men i princip så blir bara mina knän bättre av träning efter de första veckorna av lite småprotester.

Så hände två saker samtidigt, åtminstone som jag uppfattade det för cirka två och ett halvt år sedan. Jag började få problem på baksidan av vaden och knävecket. Det var lite småproblem först men sedan blev det värre och bara några dagar efter det så började knät krångla rejält.

Först dagarna efter att jag började få problem hade jag väldigt ont och knät fungerade dåligt. Efter ytterligare ett par dagar så svullnade knät kraftigt. Ja faktiskt svullnade hela benet nedanför knät. Dags för första läkarbesöket!

Benet hade svullnat så kraftigt att mina löst sittande jeans spänner över benet. Dessutom var fotleden helt utslagen av svullnaden längre ner på benet. Läkaren som tittade på mig då drar snabbt slutsatsen ”att det här kan inte vara knät då övriga delar av benet svullnat” det måste vara något annat. Så jag fick antiinflamatorisk medicin med bäring på reumatiska åkommor.

– Ät medicin och vänta, sa läkaren. Han skrev dessutom två remisser.

Sakta blev jag bättre men jag gick på kryckor helt i 2-3 veckor och behövde ytterligare stöd och hjälp med handikapp-parkering etc. på jobbet ytterligare ett par veckor efter det. Som jag minns det var det ändå ett ganska tydligt förlopp där jag blev lite bättre för var dag som gick. Inte så mycket upp och ner.

Remiss nummer 1: Då läkarna ändå inte kunde utesluta skada, även om det inte trodde det utan mer var inne på rematiskta/inflamationsspåret så fick jag ”slätröntgen” dvs vanlig traditionell röntgen där man tar tvådimensionella bilder. Dock var stället speciellt gjort för röntgen av leder så det var inte så ”bara” utan jag hade nog vissa förhoppningar på att undersökningen skulle ge resultat.

Remiss nummer 2: Jag fick också remiss till reumatolog då det var huvudspåret. Men dom vägrade ta emot mig då dom ansåg att ”en gång är ingen gång” så det stannade av.

Jag står på mig ganska rejält när jag är hos läkaren, men hade jag vetat vad jag vet idag hade jag så hade jag vägrat ta behandling av den första göken. Han ansåg att eftersom knät är en sluten kapsel som inte läcker vätska så kan inte ”Vatten i knät”, alltså en svullnad orsakad av ökat tryck i knäkapseln, bli annat än lokal. Knät blir som en boll men allt annat är opåverkat.

Det är efter ett antal läkare passerat förbi tydligen inte alls säkert – exemelvis så tappade läkaren som till slut gav mig remiss till knäoperation knät och jag har definitivt ett övertryck i vänster knä – att vatten i knät blir speciellt lokalt då lymfvägar mm kan påverkas och göra att intilliggande delar svullnar. När knät svullnar får jag ofta lite nedsatt känsel i foten vilket troligtvis beror på att att trycket inne i nervkanaler mm ökar under knät. Det är tydligen inte heller speciellt ovanligt.

Efter ett par månader så var knät och baksidan av knät – vad och knäveck – 90% återställt. Tillräckligt för att träning och livet i övrigt skulle återgå till det normala. Vid några tillfällen så var knät väldigt svampigt och lite svullet, men det gick ner av sig själv efter någon vecka.

Det här var cirka två år sedan. Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva vara med om detta igen.

Nästa vända

I samband med träningen inför VR förra året så var knät tjurigt men det gick att cykla. Efter VR, i samband med att semestern började, se exempelvis Inte bara vatten i knät! (skrivet i juli förra året),  så började jag få stora problem med knät igen. Återigen så var jag inne på att baksidan av knät var det som orsakade problemen. Se exempelvis vad jag skrev i Dagens utsikt.

Den här gången försökte jag lite nya varianter av behandling då jag var mindre nöjd med den behadling jag fått av läkarna tidigare. Så jag gick till en Kiropraktor när jag kom hem efter semestern för att se om han kunde hjälpa mig att hitta en bakomliggande orsak.

Lite status i augusti: Jo tack, lite bättre! Som ni ser så försöker jag träna lite.

Nytt läkarbesök i september: Diagnos!?

Progress: Knät då?

Nästa vända till läkaren: Knät :: Nytt läkarbesök.

Den här resan var stökigare jämfört med första gången jag fick problem med knät. Knät och benet blev inte så svullet som för ungefär ett år sedan, men det var mycket mer upp och ner denna gång. Dessutom blev knät aldrig speciellt bra när det blev bättre om man säger så. Framför allt blev funktionen väldigt nedsatt, jag kunde exempelvis inte sova på vanligt sätt eftersom benet inte gick att räta. Månader av ett dåligt fungerande knä sliter både på psyke och kropp och det här kändes inte alls kul. Att jag fick så lite hjälp från sjukvården gjorde inte sakerna så mycket bättre. Så jag var tvungen att göra något mer.

En bild lättar upp.

Min egen rehab

Tyvärr är sjukvården jäkligt svår att ha att göra med. Känslan av att ”vi ska spara pengar är påtaglig” och intresset för att bota en dålig led är liten. Ingen läkare har exempelvis pratat om att jag borde besöka sjukgymnast för att se till att få full rörlighet i knät. Dessutom har dom varit sjukt oense om diagnos. ”Bursit” säger en, den andre ”helt fel diagnos”.

När man läser på nätet så verkar dessutom antiinflamatoriskt som läkarna gillar att skriva ut vara erkänt dålig för behandling av exempelvis bursit. Kyla verkar vara minst lika bra men det är bara någon enda läkare som nämnt detta. Jag hade tyvärr måttlig framgång med båda formerna av behandling.

För mig var svullnaden det största problemet, även om detta mycket väl kan vara resultatet av en annan åkomma, alla mina problem kommer så att säga som ett resultat av svullnaden. Det innebär att allt som minskade svullnaden var bra behandling för mig. Linda knät och benet samt vila med knät i högläge osv fungerade skapligt.

Stretch och massage har också varit viktigt för att återfå full funktion i knät. Det har jag fått hjälp av en naprapat att åstadkomma men jag tror jag lika gärna kunde gått till en sjukgymnast. Inte för att naprapaten var dålig, tvärt om, utan för att det var rätt konventionella råd jag fick. Stretching!

I samband med att jag intresserat mig mer för MobilityWOD syn på livet, se länk ute till höger, så har jag också börjat massera mjukdelarna runt knät med bandyboll och skumrulle. Det har gett mycket bra effekt men tar tid.

Var är jag idag?

I takt med att jag fått utdelning på min egen rehab med stretch och massage av mjukdelarna så har det blivit ganska tydligt att det förmodligen är något fel med menisken i vänster knä. Det har blivit mer renodlade problem med knäleden och mjukdelarna på baksidan av vaden. Knät knäpper och låser sig i lite konstiga lägen, i synnerhet efter jag suttit länge och reser mig eller exempelvis cyklar till jobbet. När knät ska sträckas efter att varit böjt rätt länge så blir det ofta lite ”knas” och det kan knäppa rejält högt när allt kommer tillrätta.

Några mjukdelar i vaden är väldigt irriterade fortfarande. Men jag har liknande problem, fast mycket mer begränsat, på höger sida. De problemområdena svarar bra på stretch och massage och verkar inte vara kopplade till knäledens problem så jag har släppt kopplingen mellan baksidan av knät och svullnaden i knät. För tillfället i alla fall.

Som sagt så får vi se om lite mer än en vecka om vi nått slutet på knästrulet för denna gång. Då är det dags för ”titthålskirurgi” i knät med syfte att undersöka vidare och eventuellt behandla en dålig menisk. Ni kommer kunna följa allt här naturligtvis!

99 dagar kvar – på rätt väg

Då är det 99 dagar kvar till Vasaloppet. Ska bli riktigt kul faktiskt. Jag har ju haft duktigt med problem under de senaste månaderna med knät och så ganska nyligen ryggen också. Jag tänkte jag skulle ge er en snabb uppdatering om läget, som är ganska positivt.

Knät

Något har hänt de senast veckorna. Jag har gått till naprapat och fått behandling där, plus strechövningar jag gjort hemma. Om det är naprapaten och övningarna eller bara är tiden som haft sin inverkan vet jag inte men knät är mycket bättre nu. Så mycket bättre att jag faktiskt sprungit två gånger denna vecka. Ja, lugn jogg i någon kilometer är kanske inte sprungit, men det är bättre än jag gjort på mycket länge. Som det är nu är faktiskt inte knät ett stort problem i träningen.

Ryggen

Här har jag fått hjälp hos kiropraktor och det har gett ganska rejäl effekt. Han tror inte att jag har någon stor skada i vare sig diskar eller mjukdelar utan att jag helt enkelt har en rätt taskig rygg. Orsaken kan mycket väl vara att jag gått illa länge på grund av knät vilket gör att ryggen som led fungerar väldigt dåligt. Det resulterar bland annat i snedställningar och märkligt fungerande muskulatur. Hur som så funkar hans behandling så bra att jag kunde köra lite swings med kettlebellen i dag.

Så nu finns det snart inte mycket ursäkter. Det är bara att sätta i gång med träningen!

Naprapaten – Livet med en kvinna i FFW

Jag var hos naprapaten i dag för att undersöka om en sådan kan hjälpa mig lite med knät. Naprapaten var en hon och hon var en av de mest plågsamma upplevelserna på länge. Kanske till och med något sorts nytt rekord när det gäller utdragen smärta och en lite mer akut variant som kommer från tryck och hård massage av spända muskler.

Själva besöket såg ut så här.

1. Jag pratar om mig själv och mitt knä alldeles för länge. Det motsvarar så att säga raggningsfasen. Jag klarade väl den bättre än någonsin eftersom det var ok att ta av sig jeansen. Så bra utdelning har jag nog aldrig haft.
2. Nu börjar en kritisk granskning av min underkropp. Ju längre vi håller på så ju mer fel är det på mig. I princip så är det ett smärre under att jag kommer upp på morgonen med de hamstrings och vader jag har. Tydligen är det någon liten muskel i knävecket också som är riktigt kass. Vi är dock ganska fysiska med varandra.
3. Hon verkar ha nått vägs ände med massagen – om man nu kan kalla den tortyren för det – och vill prova nya avancerade övningar. Vi börjar prova stretchövningar som jag aldrig sett. På det hela taget har vi dock börjat vår separation och våra tafatta försök till nya ställningar är mest plågsamma. Vi driver sakta isär.
4. Vi slutar röra varandra helt och hållet och pratar lite. Jag säger inte så mycket utan hon pratar. Hon pratar stretch och visar hur hon tycker man ska göra och hur hon känner.
5. Hon konstaterar att felen hon pekar ut helt ligger hos mig och att jag måste jobba med mig själv.
6. Vi konstaterar att jag är skyldig henne pengar trots att jag led djävulska krav.

Nu ska jag jobba med några stretchövningar av baksida lår, vad och höftböjaren. Sedan är det åter om en vecka. Jag ger mig fan på att vi har en sjuåring tillsammans och att vi ska diskutera underhållsskulden då.

Mest anmärkningsvärt är höftböjarens stelhet tycker naprapaten. Hoppas bara att vi lyckas omsätta detta i ett bättre knä.