Föräldraledig, ja då ska fan göras sås!

Förra gången jag var hemma så hade jag lite ambitioner kring matlagning. Det blev lite si och så med det men jag började titta lite på hur man kan göra goda såser. En utmärkt bas för bra sås är kokosmjölk och jag valde den för att utforska såsvärlden lite. Det är dags att ta upp där jag slutade och idag så tänkte jag prata om currysås.

Börja här. Lightversionerna kan vänta.

Jag tar en burk kokosmjölk och häller ner den i en kastrull. Sedan brukar jag tillsätta lite olivolja, säg en matsked, men Cathlyn brukar hoppa över det här steget med gott resultat.

Du kan börja värma mjölken och oljan.

Nu värmer jag upp såsen så att den går bra att provsmaka. Det går ju bra att smaka mjölken kall men lite värme måste till för att uppfattningen ska bli rätt. Under tiden tillsätter jag hönsbuljong – jag ska ju ha detta till kyckling och ris – och limejuice.

Jag höftar lite men säg en matsked alt. en tärning. Jag tillsätter inget salt utan sältan kommer härifrån.

Om du börjar med Limejuicen eller buljongen väljer du men tillsätt lite och smaka. Jag börjar ofta med buljongen och smakar av. Såsen ska börja smaka lite kött och få lite sälta sedan stänger jag buljongen och går på juicen.

Syra!

Tillsätt nu lime försiktigt. Flaskan jag har ger droppar och jag droppar i några stänk och smakar. Lime och kokosmjölk är en fantastisk kombo men syrligheten slår snabbt igenom. Igår var jag modig och fortsatte stänka i juice ganska länge så såsen kändes lite syrligt frisk innan jag gav mig. Det roliga är att nu är endast curryn kvar och som såsen smakar nu kommer den att göra i början även efter du tillsatt curry. Currysmaken kommer senare än syrligheten och sältan när du smakar på såsen.

Jag tycker den här såsen kräver riktigt stark curry och hela din såsupplevelse hänger på att du hittar rätt currykrydda.

Den här funkar bra.

Tillsätt små mängder så som ett kryddmått eller motsvarande och smaka. Låt det gå en liten stund innan du fattar beslut! Stark currysås har en smakhalveringstid som är rätt lång.

Sedan låter jag det koka upp.

Det märkliga med stark currysås är att barnen älskar det. Ingen annan mat med så mycket karaktär funkar här hemma. Vi äter alltid detta till ris och kyckling men jag sparade lite sås för att prova den till bakpotatis och något kladd.

En varning är på plats. Det är ingen lightsås det här! Tre matskedar brukar jag ta till min portion om jag inte ska behöva rulla från matbordet. På plussidan ligger att om du väljer buljongen rätt så är det en laktos och glutenfri sås.

Jag har flera varianter på just currysås som jag kanske delar med mig av om jag hittar inspiration att laga de varianterna. Men fokus ligger på lite annat, jag måste nämligen börja jobba med en mustig sås för kött. Jag är lite sugen på en mörk Whiskeysås men är öppen för förslag. Har ni några?

Jag rundar av med lite allmänrapportering: Skitkallt, hård blåst och snöfall gör att hämtningen av Leo kan få episka förtecken. Redan lämningen hade inslag av äventyr men det hade inte hunnit snöa så mycket att det gick superduper trögt att cykla. Inte en driva såg jag heller så förhoppningarna står nu till hämtningen.

I kväll kommer vi äta egen julkorv och potmos.

Jag har satt upp en hög ambition med träning och matlagning för att stressa alla hemmamammor och hemmapappor som läser här. Ta det lugnt bara jag är snart nere på normal nivå.

Hyllningarna fortsätter

Skrattfest!

Första dagen på föräldraledigheten har fortsatt som fredagen slutade. En hyllning till hemmalivet och glädjen i samvaro med andra. Jag har gett mig fan på att visa att vi är för bilberoende i onödan här ute på landet och har därför bestämt mig för att cykla så mycket det går. På så sätt får jag ju träning också. Beslutsamheten sattes lite på prov när jag vaknade och det stod -13,7 grader på termometern.

Väl hemma efter dagislämning hade det gått upp en grad! Värmebölja.

Värst var att komma i alla kläder – två bäbisar och jag själv –  med vettet i behåll. Jag var genomsvettig och orolig för att Max hade för kalla fötter. Men det ska gå att cykla så vad gör väl lite lidande barn bara man får rätt.

Östergötland är fantastiskt. Som alltid!

På väg från dagis så hörde jag hur det ringde i benfickan men jag sket i det i tron om att det var min sambo som ringde tillbaka på en grej jag redan löst. Så påpälsad som jag var så innebar att svara i telefon ungefär lika mycket jobb som att pinka. Tyvärr så kom jag inte långt förrän det ringde på min andra telefon och där hade jag lurarna i öronen så jag svarade.

– Dom ringde från skolan. Dom har sökt dig. Tova mår inte bra.

Det var min sambo som lyckades manövrera rätt i telefondjungeln. Jag funderade lite och insåg att jag inte kunde stoppa ner Tova i cykelvagnen utan jag rullade hem. Väl hemma drog jag igång bilen – Tor, Oden, St. Per, Gud, Jesus, osv. satt väl på rad i himlen och skrattade sig tårögda – och tog Max ur vagnen. Han log mot mig och trodde det skulle bli frukost. Han såg lite förvånad ut när jag började dansa Indiandans i irritation över att skjutdörren hade frusit fast på Folkabussen.

När dörren väl gick upp gick den inte i lås.

Max fick gröt kvart över nio. Halv åtta hade vi gett oss iväg till dagis för att lämna Leo. Han måste undrat unge mannen. Själv var jag redo att lämna walk-over på hela föräldraledighetsgrejen redan innan klockan 10 första dagen. Det kommer bli bra det här!

Nu undrar ni säkert om jag cyklade tillbaka upp för att hämta Leo. Självklart! Sällan har begreppet ”det är bara att bryta ihop och gå vidare” passat bättre.

 

A bit windy today

Jag tänker ofta att jag cyklar till jobbet och sedan hem. Det innebär att jag hade jäkligt behagligt med halv storm i ryggen när jag cyklade till jobbet men att jag kommer få möta motstånd hem.

Ofta blåser det västliga vindar och då blir det precis som i morse med lätt till jobbet och ett helvete hem.

Att ha värsta passet som andra pass på dagen när man dessutom bara vill hem är inget bra för cykelglädjen.

Därför tänker jag lite annorlunda idag. Jag hade skitvind hem igår så alltså hade jag bra vind in i morse.

Vilken skillnad!

Dagens pendling

Dagens 32 km rullade på bra och det gick på strax över timmen att komma dörr till dörr.

Ska jag klaga över något så är det att jag var lite varmt klädd. Det är lite varmare än man kan tro, åtminstone jag luras av att regnet hänger i luften hela tiden, och mitt val  av Raphjackan var sådär.

Jag tyckte jag kände något stänk men det var torrt och fint hela vägen. Luften känns mättat på både vatten och syre så här en mulen sensommarmorgon.

Dagens pendling – 30 sekunders marginal

Då har jag cyklar till jobbet för första gången sedan efter semester. Lite segt men som vanligt rätt trevligt med en liten tur.

Det var uppehåll hela vägen men när jag kom in på kontoret regnade det ute. Nära skjuter inte fet lycragubbe kan vi dock konstatera.

Jag tippar 1:10 i totalt.

Eventuellt lyser solen igenom någon timme

Jag sitter här med en kopp te och tittar ut genom fönstret. Det regnar inte och är faktiskt nästan 15 grader varmt. Men ändå!

Prognosen säger att solen kanske orkar trycka undan något moln kring lunch men sedan är det moln för hela slanten.

Om en vecka börjar semestern. Då är det sluttramsat, då är det sol och bad som gäller. Frågor på det?

Var är Mats?

Jag körde pendling med påhäng i morse. Jag höll på att tänka helt fel när jag tyckte att fikaansvar på jobbet medförde bilåkning bara för att jag skulle ha ned mig massa burkar och prylar. Det gick ju bra ändå!

Dessutom var det enastående träning när det blåste lite. Knäna blev som av gummi och stod rakt ut. Bra vindfång det där.

Jonas gjorde mig sällskap idag vilket uppskattades. Men set var nog ensidig uppskattning, det gick nämligen så långsamt bitvis att han gnagde på styrstammen i ren frustration.

Jag pratade om att köpa den nya Raphatröjan som jag fick mail om igår. Jonas om inköp av ny wattmätare. Han hade fått ett erbjudande som skulle gälla en kortare period. Att vara cyklist är att ta ett stort konsumtionsansvar!

Rubriken ja! Mats, var är mannen? Är han mördad av sin halvlama fru, cyklar han eller har han vunnit en Bahamasresa vår Alexander Lukas? Det sistnämnda är det troligaste. Inte för vi bryr oss men Mats tar mer vind än Jonas om de hjälps åt kan jag nog ha kärran lite oftare.

Ledberg – kåtast i Östergötland (minst)

Jag är lite håglös i min pendling och får det inte riktigt att tända till den här veckan. Det går tungt och glädjen av att jobba hårt verkar inte finnas där.

Dessutom kör jag egenpendling då alla mina kamrater leker SM i bortförklaringar för att kunna lata sig.

Så denna blåsiga, rätt gråkalla, morgon bestämde jag mig för att åka över Ledberg – den kåtaste platsen i Östergötland (minst) – för att se om det kunde liva upp mig. Men nää.

En maska i tidsväven

Ja det måste gått en maska eller två i tidsväven för en timme försvann i ingenstans i morse.

Jag tror jag var uppe 05:30 och hade hoppats på att komma iväg runt sex men det var sjunyheterna på radion när jag rullade iväg hemifrån. Jag tänkte inte på det just då utan det var först någon halvtimme senare det klarnade för mig vad klockan faktiskt var.

När jag insåg att resten av familjen troligtvis också skulle missa en timme på morgonen blev jag lite nervös. Ja menar Cathlyn är ju inte någon solstråle annars och med missad tid i bagaget, ja då jävlar.

Annars var det blåsigt och gubbkroppen kändes helt trasig på väg in i morse. Hoppas hem blir bättre.

Bråk på jobbet, regn, motvind, punka och en trevlig lunch

En ”sådan där dag idag”  ni vet. Det började med en ganska lugn och trevlig morgon och eftersom pendlingen sköts själv nu för tiden så åkte jag när det passade.

Ganska snart kom regnet och sedan punkan. Första punkan i år kan väl vara ok, men eftersom kroppen var ganska seg och jag kom i väg sent så blev jag lite stressad. Valet blev därför punkaspray. En uppfinning att älska och hata. Idag var det precis så där jävla svårt att få i skummet som det kan vara och det blev megakladd. Jag kände mig som en tonårsgrabb som fått tag på sin första porrtidning med den där jävla slangen som sputade åt alla håll.

Hålet var dessutom i megaformat så när jag fick i skum genom ventilen så sprutade det ut genom hålet i däcket. Men efter lite svart magi och hjälp av vanlig pump fick jag upp lite tryck så jag kunde rulla in mot jobbet. I regnet.

Sedan jobbade jag på en stund och lyckades skapligt med det jag förutsatte mig för att sedan rulla i väg på lunch med Mickan. Kanoners!

Jag har en konflikt på jobbet som jag halvhjärtat försökt lösa. Det är inget som berör personer direkt utan en diskussion om konsekvensen av prioriteringar. Ingen direkt jobbig diskussion men ganska komplex och jag var hyggligt nöjd med det halvhjärtade försök jag gjort och utkomsten av det. Tyvärr blev jag indragen i en ganska jobbig diskussion på eftermiddagen som var ett direkt resultat av min oförmåga att tackla grundproblemet på rätt sätt. Då blev jag rätt sur kan man säga och drog ett högbegåvat mail där jag belyste konsekvensen av vissa personers handlande.

Inget megamejl utan en dryg och irriterad kortis. Den ville ju någon dra till högsta chefen så då blev det lite turbulent.

Sedan åkte min cykelkompis Johan om mig på hemvägen.

Tja, va fan en dag jag kan glömma om det inte vore för Mickan. Mickan får mig förresten alltid att tänka på kostnader förknippat med bilägande. Något vi diskuterat tidigare här. Mickan- tillsammans med den där hon är gift med –  har tidigare haft två nyare BMW men dom borde investerat i sillisar i stället. Det hade vi alla haft glädje av i åratal och detta för en kostnad lägre än de haft för bilarna under ett år. Ytterligare en priodiskussion jag börde ta.

Det börjar bli mycket nu!