Kategoriarkiv: Cykel

Svinakallt

På väg till dagis lovade dagen gott.

På väg till dagis lovade dagen gott.

Jag var lite störd av väderprognosen som lovade ner mot -20 grader vilket är för kallt för att cykla med barnen i tycker jag. Men när det inte var mer än cirka -15 grader hemma så fick det bli cykel till dagis.

Det var knappt så vindkraftverket rörde sig.

Det var knappt så vindkraftverket rörde sig.

Det var nästan magiskt ute. Helt klart, skitkallt, vindstilla och konstigt tyst. Dessutom kändes det som om landskapet krympt. Vindkraftverket känndes nära. Det här hade jag inte velat missa.

Ute från dagis. Solen är här vid vår vackra kyrka.

Ute från dagis. Solen är här vid vår vackra kyrka.

På dagis såg några ganska snopna ut när jag kom med cykel och cykelkärra. Som om dom hunnit få upp någon magisk värme på två kilometer i sina bilar.

Ekipaget.

Ekipaget.

Hem stod jag på rejält. Det var vackert men gud vad det blev kallt.

Trötter.

Trötter.

Max sov som en gris och satt och mös. Själv gick jag in och klippte av mig öronsnibbarna så de inte ger kallbrand när de tinar.

Solen gav färg idag. Annars hade slätten i princip varit svartvit.

Solen gav färg idag. Annars hade slätten i princip varit svartvit.

Torsdag är distansdag. Så nu blir det lite mellis och sedan sticker vi ut igen.

Skryt och bildextra!

Nya solglasögon är speciellt.

Nya solglasögon är speciellt.

Jag vill riktigt slänga dagens dagishämtning i ansiktet på er alla. Sola mig i dess glans och njuta. Så alla bilder i bloggningen är från dagens dagishämtning samtidigt som jag bloggar om min häftiga träning och underbara liv. Ni medelålders kvinnor som vill slicka denna salta gubbkropp skriver namn och telefonnr i kommentarsfältet så hör jag av mig när jag får tid över. Ni medelålders män som är sugna har antagligen redan mitt mobilnr.

Skuggan! Var har du varit?

Skuggan! Var har du varit?

Alltså, det här var mitt tredje pass idag om jag inte räknar bålträningen jag får på morgonens första pinkning. För då är det fjärde passet! Ja, pinkandet är så kallad ”funktionell träning” som blandar tunga lyft med bålträning. När jag släpper på så blir den som en rasande brandslang, om ni förstår, och det ligger rätt mycket jobb bakom att kontrollera var själva leveransen hamnar samtidigt som en stor del av träningen är egenskydd då ovarsamhet lätt skulle kunna leda till en rejäl smäll i pannan med påföljande okontrollerat urinerande. Riktigt bra för bålstyrkan faktiskt!

Hade det inte varit för övervikten hade jag skrattat mig harmynt.

Hade det inte varit för övervikten hade jag skrattat mig harmynt.

Dagens första pass, efter den funktionella träningen, påbörjades med 30 minuters intensiv blöjbyte och påklädning innan jag rullade mot dagis. Det var minus tio grader och nästan vindstilla. Leo sjöng i vagnen och det gick skittungt. Dessutom så brusade det i radion på mobilen hela jävla tiden, det började redan igår och lika lite som jag kunde hitta något fel då kunde jag hitta något nu. Det självlagar sig dessutom under dagen! Ni förstår vilken morgon!

Frosty!

Frosty!

När jag stängde av framlyset uppe vid dagis blev radion bra. Efter det var det enkelt som en plätt att cykla hem! Med lite flyt så behöver jag inte framlyse så många mornar till. Jag kan inte missa Gry, det blir liksom lite fel då.

Tänk att vara mig. Det är ju fantastiskt!

Tänk att vara mig. Det är ju fantastiskt!

Så drog jag hem och mös lite för att sedan sätta mig på trainern. En timme på 240 watt gick lätt. 240 watt får vara referensen januari ut sedan blir det 260 watt för sötpunktsträningen.

Scottår!

Scottår!

Sedan blev det lite brådis att hinna med allt. Svettig drog jag på mig mina svettiga kläder från i morse – alltså mer proffs än så här blir det ju inte – och satte iväg mot dagis. Solen gjorde att jag bara var tvungen att testa mina nya glasögon och snygginghjälm.

Underbara Östergötland.

Underbara Östergötland.

Det var så solen värmde lite idag. Om någon vecka så når den ner vid ladan på vår gårdsplan. Då blir det här ännu bättre.

Har du sett dig mätt ännu?

Har du sett dig mätt ännu?

Det får ju inte bli för mycket av det goda så i eftermiddag ska jag ligga lite lågt och mysa med barnen. Underbara barn faktiskt. Bäst när dom är borta men underbara annars också.

Hjulsugarskolan. Dom drar inte en meter!

Hjulsugarskolan. Dom drar inte en meter!

Jag tror jag ska undersöka möjligheten att börja sälja mina svettiga underkläder till de som inte känner sig så provocerade av min träning.

Nästa gång blir det rakt, jag lovar.

Nästa gång blir det rakt, jag lovar.

Nu säger prognosen sol i morgon också. Hur ska ni orka?

Lite av Underbara Östergötland.

Lite av Underbara Östergötland.

 

 

 

 

Lite planering inför 2013

Så här kanske?

Så här kanske?

Min kära sambo vill gärna se en detaljerad plan av mitt liv fram till fikat efter min gravsättning. Själv är jag kanske inte riktigt så förutseende men familj och den allmänna hysterin som råder kring cykling just nu gör ju viss grovplanering nödvändig. Så låt mig göra ett försök (det brukar aldrig bli som jag planerar).

Det finns mycket kul att göra i närområdet, det tänkte jag ta fasta på 2013 och därför är jag anmäld till två lopp i Vätternrundaveckan och om det blir något radonnelopp så får det bli i Linköping.

Långa Billingen blir som vanligt ett familjeevenemang med husvagn. Man ligger perfekt bara 200 meter från målgång i en fantastisk natur. Loppet är dessutom rejält jobbigt, vackert och under en tidsperiod på våren som är speciell. Det här är en av mina favoriter.

Sommen Runt är en riktigt trevlig tillställning relativt nära men kanske inget måste. Det är ingen tävling utan som Vätternrundan ett motionslopp i åtminstone delvis fantastisk natur. ‘

Ränneslätt får bli över dagen och lite beroende på vad livet och inte minst vädret tillåter. Det är ett lopp i Långloppscupen på samma sätt som Långa Billingen och det har sina klara poänger.

Mörksuggan hoppas vi få barnvakt till och i så fall så blir det nog lite husvagnscamping på tu-man-hand i härliga Dalarna. Banan tål i princip hur mycket stryk av vädret som svensk sommar klarar av så det får nog bli en tur oavsett sommarväder. Brasklappen: Om vägarna regnar bort, vilket dom gjorde för ett par år sedan, så får jag omvärdera.

Gränserittet i Strömstad blir årets nymodighet och kombinerad sommarcamping med familjen. Det är ju samma hysteri här som till vissa andra lopp så jag får be till gud om en startplats.

Så avslutar jag planeringen med årets andra huvudmål Cykelvasan. Första är målet är ju Vätternrundan på under åtta timmar, vilket ni säkert förstått.

Om jag haft rimligt flyt så borde jag kunnat kvala in för en bra startplats på Cykelvasa med upplägget ovan. Om inte så får jag hitta något seedningsgrundande lopp till.

Så, nu vet du lite bättre älskling. Jag säger redan nu att det kan bli något mer efter Cykelvasan men kan kanske få återkomma med det i februari eller något.

Bilder från dagens fantastiska Östergötland + Armstrong synpunkter

Jag började morgonen med att titta på Armstrongs ”erkännande” och fundera lite på om jag själv skulle cykla idag. Jag är snorig och hostig men i övrigt är det inget större fel. Då brukar jag träna på utan att tänka för mycket. Men idag var det minus 10 grader också, så latmasken och sjukdomsforskaren i mig jobbade för högtryck. Men efter ett tag fick jag ordning på mig själv och grabbarna och jag rullade ut i Underbara Östergötland.

Kantfärg i blått. Va?

Kantfärg i blått. Va?

Jag lovade ju fantastiska bilder idag och det var vackert och dramatiskt. Tyvärr har mina bildbehandlingsskills tydligen tagit helgledigt, därför är nu alla bilder med en larvig liten blå kant. Bilden ovan är i alla fall från 10:15-10:30 när jag var på väg bort till fiket. Det var lite mulet men himlen var ljus.

Boställets Vedungsbageri.

Boställets Vedungsbageri.

Det är 14 km bort till Bostället och efter halva sträckan kom solen fram. Det var som vanligt fantastiskt ute på slätten med mycket lite vind.

067

På hemvägen kom diset och dramatiken.

Fikat var kanon och Leo, Max och jag satt och mös. Lite förvånande kom Ica in och handlade. Förvånande för att hon enligt egen utsago inte ”frekventerar” dylika ställen längre.

Hem så blev det snabbt kallare och dimman kom. Himlen blev dramatisk och cyklingen var kanon. 28 km totalt idag fast dom räknas inte, det var lite mellandag idag va?

Molnen kommer!

Molnen kommer!

Nu ska vi prata Armstrong – min syn på ett erkännande

Det som står här nedanför linjen är i princip obegripligt men jag låter det vara. Vad jag försökte säga är att jag ser ett erkännande som en eftergift när man är satt under press. I Armstrongs fall så känns det som han bara släpper så mycket som behövs för att minska trycket till en hanterlig nivå. Hans situation har helt enkelt blivit ohållbar. Att han skulle bidra till ökad insikt eller för att avslöja de som stödjer fusk, så som läkare och ledning, verkar inte troligt.

————- Läs på egen risk —————————-

Jag tror att personer erkänner något stort eller brottsligt för sin egen skull! Dom orkar inte längre stå emot den press dom är under så de som erkänner gör en egoistisk handling för att slippa det krig de har inom sig. Men säger du, man kan väl ha många skäl att erkänna något!? Jo skälen kan vara många, men beslutet att skälen väger så tungt så att man erkänner något är en process hos den som faktiskt erkänner, i synnerhet när man redan börjat ljuga.

Att erkänna för barnen, de drabbade, sina nära och kära, sporten skull eller vad det nu finns för skäl i Armstrongs fall är fortfarande ett resultat av att Lance som person inte orkar ljuga eller förneka längre.

Riktigt ”tuffa” brottslingar erkänner aldrig något. Det innebär att dom bär bördan i princip själv och konsekvensen av att neka och ljuga. Den ”svage” erkänner ganska snart och pratar vitt när de gjort något dumt. Detta i princip alltid för sin egen skull. Denna typ av personer berättar ofta rätt mycket av sanningen och är bra informationskällor.

Den hårdhudade som erkänner gör det oftast av ett skäl. Han eller hon orkar inte med konsekvenserna av lögn och nekande. Intresset att berätta är ofta liten utan man erkänner det man är överbevisad om. På så sätt kan man lätta sin börda, låta anhöriga prata öppet, slippa hålla koll på alla lögner osv. Typiskt är att denna typ av människor erkänner sent och ofta tillför väldigt lite. De erkänner det de måste och som dom är överbevisade om för att lätta sin börda.

I Armstrongs fall – efter första delen av intervjun – så är känslan av ett erkännande för att lösa upp en omöjlig situation påtaglig. Han erkänner bara det som han redan är överbevisad om och vägrar tillföra något nytt. Det betyder inte att han ljuger. Det betyder bara att han inte har ett större mål än prata för sin egen skull. En större öppenhet hade inte skadat. Då kunde det blivit intressant.

 

 

 

Cykelbarhet nolla

Vilken jävla ökencykling det var upp till dagis idag.

Vilken jävla ökencykling det var upp till dagis idag.

Idag var planen att köra Leo till dagis för att sedan ta en liten sväng runt Härliga Östergötland. Mellanlanda hemma för lite mat och så åka och hämta Leo som ett litet avslutande pass.

Planen sprack rejält när hela Jävla Området här ute är satt i totalt snökaos. Oplogat, drivor, halt, stirriga bilister, sikt på fem meter och allmänt jävla oväder gjorde cyklingen upp till dagis till en pina. Därför bestämde jag mig för att skita i extrarundan och åka raka vägen hem.

Det var ju plogat en bit men när jag kom ut på grusvägen här hemma så var det sådär fantastiskt trögtrampat igen.

Rullade på fint här.

Rullade på fint här.

Sedan ringde dom och sa att Tova var sjuk så det fick bli bil upp till skolan. Vilket nederlag!

En gång dit. En gång hem.

En gång dit. En gång hem.

Jag funderar på att ta ut all frustration på trainern. Vad tror ni om det?

 

Scottår – Hjälm och glasögon

Hjälmen för året.

Hjälmen för året.

Årets färg är grön! Det måste vara så annars så ser jag ut som Grodan Kermit helt i onödan under 2013, eller rättare sagt jag följer bara Scotts val. Scott har mycket grönt i kläder och cyklar vilket beror på sponseringen av ORICA GreenEDGE i Pro Tour.

ORICA GreenEDGE 2012.

ORICA GreenEDGE 2012.

Jag har alltså en grön-svart Scott Wit-R 2013 hjälm som är snäppet under Scotts finaste hjälm Vanish. Vikten i Large är 275 gram och kvalité samt inställningsmöjligheter ligger någonstans i närheten av motsvarande Giro eller Bell hjälm.

Möjligheten att ställa höjden i nacken har jag inte sett på någon motsvarande hjälm.

Möjligheten att ställa höjden i nacken har jag inte sett på någon motsvarande hjälm.

Hjälmens färg passar väldigt bra tillsammans med Maifs klubbfärg faktiskt.

Mer hjälm!

Mer hjälm!

I nacken så är det en justerskruv som bland annat Bell har men som ni ser på bilden en bit upp så har jag ringat in fästpunkten för nackens fäste där justerskruven sitter. Där kan man justera läget något för att få hjälmen fram i pannan på det sätt man vill.

Justerskruven med den del som fäster i nacken. Delen kan flyttas något i hjälmen.

Justerskruven med den del som fäster i nacken. Delen kan flyttas något i hjälmen.

Inredningen är ganska standard och sitter hyggligt. Det totala intrycket är gott även om jag gärna kapat 50 gram.

Stilråd medföljer!

Stilråd medföljer!

En hjälm gör ingen sommar, utan det är ju solglasögonen ansvariga för. Eller hur? Så naturligtvis så har jag matchande glasögon från Scott som heter Leap.

Dom här gör sommaren!

Dom här gör sommaren!

Hjälmen är riktigt snygg men glasögonen är sådär ”måste ha” känsla på. De finns i flera olika färger och de gröna är mest extrema, men tillsammans med hjälmen så jäkla snygga.

24

Det är nog dags att bära solglasögon nu va?

När jag researchade lite inför denna bloggning så hittade jag mer hjälmar jag behöver.

GreenEdge tempohjälm.

GreenEDGE tempohjälm.

Cykeln har redan gröna inslag och jag har tidigare visat mina gröna kläder. Nu finns även hjälmen och glasögonen. Snart sitter allt ihop och då har ni er egen cykel Kermit!

Kermit.

Kermit.

Trainertramp – Småsvagt

Dagens pass är inget att skriva hem om, men bloggas måste det ju göras. Annars har det inte hänt, eller hur? Efter lite uppvärmning så gav jag mina klena ben 40 minuter på 240 watt. Ganska lagom då energin var slut där kring 40 minuter.

Fint sällskap så här på förmiddagen.

Fint sällskap så här på förmiddagen.

Rummet jag använder för trainertramp ska tydligen bli vårt sovrum säger Cathlyn. Känns lite visset då jag jag haft mycket roligt och trevligt här inne.

trainer

Kompis!

Jag måste hitta ett nytt sätt att köra mina trainerpass på men tror faktiskt att det på det stora hela kan bli lite bättre upplägg med trainern på något annat ställe. Vad gäller rummet kommer det bli stopp på fysisk aktivitet där. Kraften är stark i mig men fyra räcker!

zero

Det här är en trevlig smaksättare på vatten och dessutom rätt bra om man svettas mycket under passet.

Roligare än så här blev det inte idag.

Upptäckten av ett nytt fikaställe med efterföljande straff

Upptäckten av ett nytt fikaställe nära oss!

Upptäckten av ett nytt fikaställe nära oss kan störa viktkurvan!

Mats och jag slängde våra läckra kroppar på våra snygga hojar för ett litet vinterpass idag. Mats ville cykla kort och jag ville kolla ett nytt fikaställe så våra enkla intressen samastrålade i full harmoni.

Gubbe ett och gubbe två.

Gubbe ett och gubbe två.

Minus fyra grader och enastående trögrullat gjorde att valet av kläder blev svårt. Jag var lite ”överklädd” då jag fick slita från start till slut.

Enligt Mats så har han redan bloggat om detta, så vad kan jag göra.

Enligt Mats så har han redan bloggat om detta, så vad kan jag göra.

Jag laddade med hemmagjorda energimuffins i bakfickan och kaffe i vattenflaskan. Allt var alltså bäddat för en trivseltur som skulle sluta på det nya fikastället vi har här ute på slätten.

Målet!

Målet!

Och faktiskt så mös vi rätt skapligt när vi körde runt ”Dead Frog Alley” även om tempot ibaland plågade mig lite. Vi pratade om ditten och datten. Efter ”Dead Frog Alley” så blev det dock lite torrt på uppslag och vi började diskutera verktyg för att såga i skallbenet på människor. Lite udda val av diskussionsämne men väldigt utvecklande.

Äntligen här!

Äntligen här!

Som tur vad så bröt framkomsten till fikastället av diskussionen annars kunde detta slutat var som helst. Första gången på Boställets Vedugnsbageri och vi hade ingen aning om vad vi kunde förvänta oss.

Det här var vad vi såg.

Det här var vad vi såg.

Det blev en kanongrej och Mats och jag satt och mös. Lystna blickar kastades på oss då vi var de ända männen där och till dagen iklädda lycra. Fina exemplar av Memils tänktes säkert av fleratalet närvarande när de såg våra päronformade kroppar.

Läckert!

Läckert!

Det här stället har stor potential att konkurera ut Statoilmacken i Mantorp. Då förstår ni!

Inte bara fik utan snarare bageri.

Inte bara fik utan snarare bageri.

Efter allt för mycket snack och påtår så beslutade vi oss för att rulla hemåt. Vi frös lite och jag råkade förolämpa Mats kompislapp vilket ledde till total slakt av mig den sista biten hem. Det är tacken för att jag jag åkt och hållt igen hela hösten! Fan det här ska han få igen Mats när jag inte har 840 dubbar att släpa runt på. Det kan jag lova!

Valet av hallmata lämnar endel övrigt att önska. Valet av kompislapp än mer!

Valet av hallmata lämnar endel övrigt att önska. Valet av kompislapp än mer!

Naturligtvis får du passdata så du kan cykla själv om du blir sugen. Du hittar den på min Strava profil.

Äntligen rullar det lite

Shopping i underbara Östergötland.

Shopping i underbara Östergötland.

I går torsdag fick jag äntligen till lite cykling. En sväng med Leo till dagis och direkt till Borensberg för lite handling och så hem. Nu är vägarna kanon att cykla på för oss som har dubbdäck och det rullar på fantastiskt bra. Lämning på dagis, handling och hem gick på två timmar trots att det är flera mils cykling. Jag tror inte jag sparat mer än trettio minuter på att åka bil och då hade jag inte fått någon träning alls.

Jag gillar vardag på något sätt. Rutiner och enkelhet. Dessutom har jag snart sett alla avsnitt på Breaking Bad så det går kanske att få något gjort här hemma.

Ni som ser Breaking Bad förstår.

Ni som ser Breaking Bad förstår.

I kväll ska göras whiskeysås och i helgen blir det cykling. 2013 kanske reder ut sig till slut ändå.

3:e Advent – Tävlingsdags

Bästa vinterdäcken för stads eller vintercykeln!

Bästa vinterdäcken för stads eller vintercykeln!

Tredje advent och dags för lotteri! Jag och Hasses Cykel i Motala rullar på med samma upplägg som tidigare fast vi har ännu finare vinster så här nära jul. Idag lottar vi ut två stycken W106 dubbdäck. Däcket kommer från Suomi Tyres eller som det också hetat Nokian. Det här är ett fantastiskt däck för pendling, stadshojen eller vintercykeln – så länge du inte vill ut och cykla i skogen. Du och Claes gör upp om det är 26″ eller 28″ som behövs för dig. Vinnaren vinner alltså båda däcken så cykeln kommer bli perfekt skodd för vintern. Värdet på vinsten är 2×449 kr = 898 kr. Ingen dålig julklapp!

Så gör dig själv en tjänst och var med i utlottningen genom att följa instruktionerna nedan.

Vinnaren hämtar själv priset hos Claes hos Hasses Cykel under vecka 51. Kontaktinformation och öppettider hittar du på http://www.hassescykel.se/.

Du deltar i tävlingen genom att skicka ett mail till: anders.scott.gustafsson@gmail.com innan 23:59 denna söndag. I mailet måste det tydligt framgå vad du har för för- och efternamn för att vi ska kunna ge dig din vinst. Du kan endast delta en gång per tävlingstillfälle.

Den mailadress ni skickar ifrån kommer vara den jag meddelar er om ni vunnit på under måndag förmiddag då jag också meddelar ditt namn till Claes på Hasses Cykel.

Jag kommer behålla din mailadress och kan i framtiden eventuellt skicka ut information kring projekt jag deltar i.

Passa gärna på att besöka Claes för inköp av en liten julklapp till dig själv eller någon du gillar under veckan som kommer. Våren kommer snabbt nu och då gäller det att ha allt på plats.