Månadsarkiv: augusti 2012

En sväng med Maif

Fet, blek och rätt seg tvingade jag mig själv att cykla i grupp idag för att försöka skapa lite träningsstimuli inför nästa helgs Cykelvasa. Lite väl sent rullade jag därför hemifrån bara för att få åka på lite extra de första 18 kilometrarna in till Motala IP. Återhämtningen är usel nu när jag inte får äta som jag vill. Formen är dessutom lite konstig då jag orkar rulla på bra om det inte går riktigt fort för då är vårens arbetslust som bortblåst och jag dör fort. Det blåste motvind och såg ut att bli regn och jag undrade lite över var det hela skulle sluta. Kanske skulle jag dessutom bonka stilrent som häromdagen? Sånt blir ju så mycket roligare i regn och blåst!

Jag kände mig här helt enkelt lite problemorienterad! Men sådant får man faktiskt skita i om man ska få någon träning gjord.

I princip på pricken nio rullade jag in på IP och såg en lite mindre grupp än innan Vätternrundan. Det var väl cirka 30-40 personer på plats. Tydligen skulle vi rulla runt Tåkern, vilket jag inte gjort förut, med fika på Tåkern Vandrarhem och Cafe i Svanhals. Även cafet var oprövat vilket har stort värde då jag gett mig in i en diskussion om Östgötska cafeen med en Facebookbekant. Att kunna olika märkliga cafeer är ju lite kulturellt och då min bokkonsumption i år fortfarande inte lämnat nollan så gör jag vad som helst för att framstå som intellektuell, kulturell och normal. Men det är väl att glida från ämnet något kanske.

Blåsigt, gott sällskap, vackra vägar och rätt soligt duger som sammanfattning fram till fikat. Sedan blev det bra snurr i medvinden hem och tydligen låg vi bitvis kring 50 km/h. Jag blev också lite yster och försökte åka på lite med de starka grabbarna vilket naturligtvis inte gick något vidare alls enligt den intressanta inledningen av denna bloggning.

Jag orkade inte se några problem efter att vi landat i Motala igen utan rullade glatt hemmåt.

Jag kände mig helt enkelt lite trött.

Jag mäter och loggar inget för tillfället men jag tippar att dagens runda blev kring 135-140 kilometer. Det kan bli en ganska trivsam tur till Mora i helgen trots allt. Det går inte så fort men kroppen tål bra med stryk!

Några noteringar. Om ni har åsikter om min stavning av cafe så får ni gärna berätta hur jag får fram flugskiten på det här tangentbordet. Om ni har synpunkter på att jag avslutar min bloggning med utropstecken så håller jag med om att det inte är snyggt så därför la jag till dessa noteringar. Smart va!

En dryg vecka till Cykelvasan och vi kör förkylningssvängen igen.

Träningen inför Cykelvasan har varit sådär i sommar. ”Sådär” med en viss positiv klang, då det inte har varit lätt att få till träningen på det sätt som jag velat med fyra barn i en husvagn men det har inte varit en total katastrof. Långt från faktiskt, så jag har hygglig form men drag av fetma. Tyvärr var jag förkyld sista veckan i Ängelholm och nu verkar vi köra en sväng igen det stör mig faktiskt lite.

Leo stökade hela natten och sov långa perioder endast 10 minuter i stöten. Förmodligen är han förkyld för jag börjar känna mig småsnorig och hes. Lite synd, jag hade gärna fått till några riktigt tuffa dagar innan det bär av upp till Mora.

Vi får se, det kanske inte är så farligt och i så fall blir det full rulle i helgen.

Kasta cykelkläder, går det? Köpa skor, går det?

Skoutbudet i Linköping är en katastrof.

Jag håller på och pysslar lite med kläder och passar på att slänga en del samtidigt som en del nytt flyttar in. Av någon anledning så är det svårt att slänga kläder. Noppiga strumpor som jag inte använt på tre år blir så värdefulla och kallingarna som börjar tappa resåren får plötsligt en färg som passar mig magiskt bra. Det är bara att bita i hop men det är svårt. Helt plötsligt hör  jag mig själv slingra mig genom att vara lite praktisk. ”Jag kör kallingarna en dag och slänger dom sedan” försöker jag lura mig själv. Samma sak med tröjor. Skjortor, något som jag nästan aldrig använder, är extremt känsliga för ”Nu är den ju ren och struken” argumentet som ju nästan är samma sak.

Men jag lyckades skicka lite gamla lik i alla fall trots att det skar i mig. Men sedan vände det lite! Jag slängde alla slipsar, allt jag hade och det gick faktiskt bra. Gamla skärp funkade fint också. Varför hade jag sparat en del av de slipsarna? Någon som vet?

Sedan försökte jag kasta några cykeltröjor och några cykelhandskar. Svååårt, jävligt svååååååårt, ja nästan omöjligt. Är jag ensam om det här problemet? Jag spanade in lite på vad som varit uppe för kastning men klarat sig och kom på att jag i princip inte kan kasta träningskläder med mer än att de går sönder. Träningströjor är värst i allmänhet och cykeltröjor i synnerhet verkar det som.

Jag kastar inte bara utan fyller alltså på lite också. Det är bara skofronten som jag totalt misslyckats uppdatera trots tappra försök tidigare under sommaren och en rajd idag. Det får nog bli en nätbeställning där.

Jag tycker image och kläder bör matcha, som i exemplet här.

Bonk bonk

Jag har sunkat till mig lite under semestern.

Ja gud vad fet jag blivit under semestern. Helt otroligt faktiskt så i ett försök att få någon ordning på den här jävla kroppen har jag hållit igen energiintaget lite sedan vi kom hem.

Cathlyn har också drabbats av fetma och några byxor sitter lite tajt.

Så efter lite trädgårdsarbete och en lättare lunch rullade jag och Lilleman iväg på en tur längs kanalen i ett försök att mota fetman på flykten.

Vissa jobbade inte hårt hela tiden. Men ungefär 250 ”Pappa” hann vi med.

Jag kände redan på vägen till kanalen att jag var lite krispig och låg på energi men jag hade ju en banan med mig så det skulle nog ordna sig. Men det gjorde det inte! På hemvägen blev det tyngre och tyngre för att sedan övergå till ett episkt lidande. För er som för statistik så kan ni föra upp det här i samma kategori som januaris supperväggning. Fast ändå inte faktiskt. Där i januari var jag otränad och trött samt låg på energi men idag hann jag aldrig bli trött och jag är i hygglig form. Så processen fram till totala koman blev lite annorlunda men resultatet lika vackert som i januari.

Första veckan i augusti och det borde väl vara högsäsong på Kanalen? Hur som, det var inte många båtar ute.

Ja det var en rejält märklig bonkning faktiskt. Så pigg i benen och allt men så totalt orkeslös, snurrig i huvudet och illamående. Bara som exempel; ett par kilometer hemifrån körde jag fast en pinne i Leos vagn och var tvungen att kliva av och ta bort den. Sedan orkade jag knappt ta mig upp på cykeln igen. Inte för att jag var direkt trött utan för att hade slut på bensin typ.

Wok, nudlar och lite sömn och nu är jag pigg igen. Turen var Berg t.o.r. längs kanalen.

Lite reflektion är denna väggning värd. 1) Jag kan normalt sett träna två timmar utan problem dag efter dag. Nu när jag håller ner energiintaget så klarar jag inte en timme ens. Det säger en del om hur mycket jag äter annars. 2) Om jag ska fortsätta kämpa mot min fetma på denna körsbärstomatdiet så måste jag fylla på mycket mer under passen. Men det är väl ok?