Månadsarkiv: december 2011

Helstel 29-tummare (med cykelkorg!?) VARNING, stötande bilder!

Det blir inte mer rätt än 29-tum i år.

Jag var iväg och handlade lite på lunchen och blev då hånad av åket i bilderna. En Skeppshult med Race King 2.2. 29-tum så klart.

Den stora luftkammaren är bra för … låset sitter bättre då!

Alltså, vad fan är det här? En knarkare som gjort inbrott och snott däck i cykelaffären. En respektlös pik mot oss som åker 29-tummare eller en praktisk lösning helt enkelt. Man tar vad man har …?

Mud clearance är ute. Lås clearance är inne!

Kommer ägaren köra Cykelvasan och kränka allt och alla? Jag vägrar ta stryk av den! Åket rullar i Linköping så klart.

Grannjäveln

Bilden har inget med texten att göra. Den är endast till för att förvirra.

När man bor på landet som jag så fyller Facebook en stor plats i det sociala spelet. Utan Facebook hade det inte varit möjligt att reta sig på grannen då han bor fem kilometer bort, men den nya tekniken har verkligen fört oss samman.

Vad har hänt undrar ni naturligtvis? Jo tydligen har grannjäveln blivit någon sorts konstkritiker och recenserat mitt senaste blogginlägg direkt på Facebook. ”du kan verkligen göra en höna av en fjäder!!” precis så skrev han och som den känsliga man jag är har jag tittat igenom några av mina senare inlägg med tårfyllda kritiska ögon. Tydligen vill han att mitt ”En jävligt kort lista har blivit ännu kortare!” bloggning här om dagen endast skulle varit: Jag är sjuk!

Eller skulle ”Mot ljusare tider” inlägget idag varit slut där? Va? Då hade ni ju missat det ”extra allt” som liksom är denna bloggs signum. Eller hur!?

Ta det lugnt tänker ni och tror säkert att grannen är den tysta minimalistiska typen som dyker upp här en gång om året och frågar ”Har du spik?” och när jag säger ”Nä” åker igen, men riktigt så är det inte.

Ta tipsrundan han anordnat tidigare i år. Den var inte direkt minimalistisk om man säger så! Jag funderade allvarligt på att bita av mig benet i ett försök att få utgå halvvägs men blåsorna jag börjat utveckla på grund av distansen gjorde hela benet osmakligt så jag bet i hop och höll god min. Hjärnan försökte jag döva så gott det gick med hjälp av alkohol.

Nä, det var enklare förr när man kunde reta sig på maskrosorna i grannens gräsmatta och det var allt. I den nya tidsåldern så hinner min vän konstkritikern med angreppet direkt på mig på morgonen för att på eftermiddagen lägga ut bilden nedan på Facebook. Jag anar att han attackerat hela bekantskapskretsen under dagen genom några små one-liners och några musklick och nu sitter och njuter. Han nyttjar tekniken grannjäveln.

Min grannes senaste inlägg på Facebook.

Mot ljusare tider

En viktig mental milstolpe så här års är vintersolståndet, dagen då det ska vända mot ljusare tider. Enligt Wikipedia så ser det ut så här med datumen för denna viktigta händelse:

Sommar och vintersolstånd.

Vill ni grotta ner er i det här med vintersolståndet kan ni börja på Wikipedia där man diskuterar vad vintersolståndet är lite mer i tekniska/fysikaliska termer. Men det är inte i den fysikaliska bakomliggande förklaringen som min fascination för denna mörka dag ligger utan det är själva idéen att det vänder mot ljusare tider som gör denna händelse viktig. I och med att vädersiten Klart.se s visar tiderna för solens upp och nedgång – 2 veckor framåt – så kan jag nu fullständigt nörda ner mig i förlorad och vunnen tid, dag för dag eller vecka för vecka.

Det har blivit ett måste att följa förändringen på dagsbasis och när jag sitter där och studerar tiderna likt en heroinist studerar sina vener så har jag upptäckt en sak: det råder inte symmetri mellan upp och nergång, alltså när vi säger att ”det vänder” så betyder inte det att dagen blir längre genom att solen går upp tidigare och ner senare. Nej, soluppgången fortsätter faktiskt att skjutas fram i tiden lite efter det att det vänt medan solnedgången vänder redan tidigare och snabbare.

I Älvan har vi fått 8 minuter mer ljus på eftermiddagen redan den 31/12 medan förändringen på morgonen i princip är noll jämfört med den 22/12. Detta gör att denna milstolpe delas upp i två viktiga händelser. Den 22/12 vänder det och går snabbt mot längre eftermiddag medan jag får sitta hålögd och uppdatera mig på Klart.se några veckor till innan jag kan räkna in en förändring som märks. Livet är inte alltid enkelt men du kan lita på mig.

En jävligt kort lista har blivit ännu kortare!

Då har jag jobbat två veckor sedan föräldraledigheten och hela den tiden har jag tillbringat i mitt nya projekt på jobbet. Det kan bli riktigt kul det här men jag är trots allt lite på läktaren nu då jag är under inskolning. Som ni vet är spelet mycket lättare från läktaren, vad än man spelar och så är det även här, så där sitter jag och studerar och refererar.

Jag har då förstått att det är lite av Excelhimlen där nere på plan och allt fångas i en liten lista. En av de listor som måste vara lättast att hålla uppdaterad är listan över helt friska projektmedlemmar där jag nästan trott att vi som varit friska likt ett brödraskap kunnat kallat oss enprocentarna eftersom det funnits skäl att tro att en slumpmässigt vald vårdavdelning på Universitetssjukhuset är friskare än vårt projekt.

Tyvärr utgår även mitt namn från listan nu på obestämd framtid då jag är förkyld nu. Surt men samtidigt lite intressant då det ännu inte är helt klart om jag fått en originalförkylning, en kraftfull mutation eller en cocktail av alla varianter som finns på bygget. Det kan bli ett episkt lidande detta!

Dålig ordning i december

Det är svårt att få till vardagslunken i december och detta år har inte varit något undantag, snarare tvärt om. Det har varit ännu mer skit än det brukar vara. Tandläkarbesök, bilstrul, dagislusse, julfest i skola och på jobb, glöggafton med jobbet osv. Det är något varje dag som stör den härliga vardagslunk en barnfamilj faktiskt har med tidiga mornar och relativt tidigt avslut på jobbet för hämtning på dagis. Dagarna går, inte alltid så lätt men ofta rätt förutsägbart.

Kina är stabilt och det gynnar den ekonomiska utvecklingen hör man ibland och förutsägbarhet i vardagen funkar lite på samma sätt för min träning. Förutsägbarhet gynnar min träning alltså medan det är precis motsatt med den här röran som råder nu.  Det är med skohorn jag trycker in träningstid på de märkligaste tider. Igår körde jag gym innan julbordet med jobbet. Ont om tid och stress blev det naturligtvis, men det gick med endast en halvtimmes sen ankomst och det var ju ett relativt proteinrikt mål efter träningen får jag säga.

Fast jag tror det värsta är gjort nu faktiskt. Allt det här jävla socialiserandet alla håller på med i december har skapat nya versioner av förkylningsvirus som sprider sig som en löpeld på jobbet och bland bekanta. Bara det hjälper till att dämpa aktiviteten något och sedan är det ju mindre än 10 dagar kvar till målsnöret som Julafton faktiskt är. Sedan kan man höja huvudet lite och hoppas på vanliga veckor utan massa störande händelser morgon och kväll. Kom du vanliga vardag, kom!

Det rullar på snabbt i år

December rusar fram känns det som och därför rusade naturligtvis även denna vecka och denna dag fram i räserfart.

Första veckan på jobbet rasslade till och allt i träningsväg som hanns med var två helkroppspass med styrketräning. Jag har som ambition att få till tre helkroppspass per vecka nu i december för att sedan fokusera på cykel och konditionsträning i första hand. Jag gjorde faktiskt 90 minuter på 200 W på trainern i går kväll också och gud vad det sitter i på något märkligt sätt idag.

Jag hade hoppats på en tur ute idag men det gick inte att få till med luciafiranden och däcksbyten. Eventuellt blir det en liten tur på trainern efter lugnet lagt sig här men jag lovar inget!

 

Skarpt läge – Extremt muffinstest

Under dessa vidriga förhållanden testade vi en ny typ av energimuffins.

Som så många vet så drar jag mig inte för något när det gäller att ge er den rätta insikten och känslan för mina äventyr och aktiviteter jag ger mig in på. Eftersom de stora massor som var här och läste om receptboken i veckan nu sitter och väntar på mer ingående information om olika recept och hur jag utvecklat dem så hade jag planerat ett muffinsprov idag. Naturligtvis under extrema förhållanden!

Jag bjöd in två personer från Fornåsa för att bredda provgruppen och ytterligare förstärka det oberoende och nyanserade inslaget i detta prov av rismuffins. Tyvärr kunde endast en komma men eftersom han är bankdirektör så bidrar det naturligtvis till att höja denna bloggs trovärdighet ytterligare.

The Muffin man!

Jag har alltså bakat en typ av muffins baserade på ris och banan – receptet taget rakt av från The Feed Zone – vars främsta användningsområde är att tillföra energi på ett trevligt sätt när man cyklar lite längre turer. Jag hade gärna sätt att muffinsen blev lite torrare så jag ska använda lite mindre vätska – främst då mjölk – nästa gång så smeten blir lite hårdare. Dessutom kan de få stå 10 minuter till i ugnen.

Jag tror att jag pratar för alla som testat när jag säger att muffinsen tål mer smak. Mer socker, banan eller kanske choklad i. Det här första försöket gav väl menlösa bakverk.

En stor variant av den provade muffinssorten.

Under de extrema två och en halv timme vi höll på så gick jag en muffins kort på slutet. Sugande grusväg hem hade krävt en till – idag tog vi två små var – muffins. Då hade jag helt dominerat sista biten, typ!

Annars var det en riktigt trevlig runda med massor av prat om ditten och datten. Lite mer smak på muffinsen bara så hade det hela varit perfekt.

Namnet på fyran – kom och lämna namnförslag!

Bilden har ingen koppling till sambon i texten. Inte alls!

Ja det har dragit ihop sig till krig i tomteskogen! När Cathlyn bestämmer namn så bestämmer hon men när jag bestämmer så bestämmer hon, eller hur det är. Vad händer undrar ni naturligtvis?! Jo vi försöker komma fram till namnet på barnet som är på gång. Det blir vårt fjärde barn och vi tror att det är en kille.

De två första barnen bestämde Cathlyn namnen på medan jag bestämde på nummer tre som då blev Leo. Ja det behövdes inte bestämmas för vi var inte oense, men om jag ändå kan hävda att jag fått bestämma något någon gång så gör jag det för att odla de få maskulina drag jag har kvar.

Om det nu blir en lillebror till Leo är min åsikt att han ska heta Teo. Leo och Teo ligger bra i munnen och låter lite kul. Dessutom så kan man prata till dom som ett par genom att vara lite otydlig – eo du får inte … – och att märka om kläder och prylar när dom går i arv blir skitlätt. Ett sträck på L:et bara så är det klart!

Cathlyn har kontrat med Neo eller om det var Noa? Kan ha varit Sixten också det pratades ju mitt i Biggest Looser så jag lyssnade inte så noga.

Om det blir en tjej så har vi lite namntorka men Klara är ju grymt gångbart här ute på slätten och skulle också kunna fungera som en påminnelse till oss båda när strömmen går nästa gång. Vi kommer därför undersöka om det är möjligt att ha med utropstecknet i namnet så det inte råder någon tvekan när man ser barnet Klara!

Ni tycker naturligtvis Teo är kanon men om det nu inte funkar på grund av Microkosmiskbakgrundsstrålning i övre mellangärdet på barnets mor så får ni gärna komma med förslag i kommentarsfältet nedan. Gärna korta namn, dom blir billigare att tattuera in både på mig och framtida flickvänner och kräver mindre energi att säga.

Jo en sak till! Namnen ska gärna vara vackra att ropa och skrika eftersom det är ett väldigt vanligt sätt att kommunicera med våra barn vet jag av erfarenhet. Vi har i släkten väldigt dålig erfarenhet av en katt som hette Fjodor där alla som ropade efter kattenjäveln framstod som mer eller mindre lobotomerade och vi behöver inte mer emot oss än vi redan har!

PS. Alva såg bilden i inledningen och kom direkt med namnförslaget Fjant. Det skulle kunna bespara grabbens framtida fru rejält med energi eftersom hon både skulle kunna förolämpa grabben och tilltala honom samtidigt. Hade jag hetat Fjant så hade jag kunnat sett både Biggest Looser och Arga Snickarn i lugn och ro, så det tål att tänkas på!

Posta dina förslag nu!

Ny kokbok – The feed zone

Recept råder det ingen brist på i dessa Internettider men trots det så verkar kokböcker fortfarande vara gångbart och visst kan man i en bok förpacka recepten på ett sätt som är roligare än det mesta som finns på nätet. The Feed Zone har fått sitt namn från cykelns langningssträcka och är riktad till främst cyklister även om alla konditionsidrottare kan ha glädje av boken. Det som gör att boken främst riktar sig till cyklister är bokens första 15 sidor där vi får reda på receptens ursprung och författarnas bakgrund. Allen Lim har bland annat jobbat med maten för Pro Tour lag i samband med Tour de France och ger allmänt intryck av att ha koll på hur väldigt aktiva cyklister kan äta för att orka. Det finns dessutom speciella delar i boken som behandlar mat som är lätt och bra att ha med på längre pass så man slipper sunkig gel och torra energikakor.

Boken för inte fram någon speciell diet – men är du LCHFare så kan du skita i att köpa boken – utan här finns både vegetariskt, relativt traditionella och glutenfria recept. Fokus är på människor som behöver fokusera på att få i sig mycket energi på ett trevligt och nyttigt sätt med fokus på återfyllning av glykogen. Så högt kolhydratsinnehåll och lite till måttligt innehåll av fett och protein är lite av bärande idé även om det finns undantag. Varje recept har angivet total kcal/fett/protein/kolhydrat samt salt (nästan allt innehåller mer salt än normala recept) per portion och fördelningen varierar rejält, men många rätter ligger nog runt 60% av energin från kolhydrater.

Ris används mycket, pasta, quinoa och potatis är mindre vanligt även om det förekommer och många rätter är rätt söta och rejält fettsnåla även om energiinnehållet är högt.

Jag gillar boken i stort och har testat några recept – i dag kommer jag göra rismuffins som jag ska ha med mig när jag cyklar i helgen – främst för att den faktiskt vänder sig till den som tränar konditionsidrott och behöver fylla på energidepåerna utan att överäta.

Jag har lärt mig tänka lite nytt – ris och ägg till frukost exempelvis – och också fått lite smarta idéer på hur man kan tänka kring maten vid långa pass eller cykelpendling när man kommer hem trött och hungrig.

Det jag inte gillar med boken är att alla recept är angivna med amerikanska mått så som cup istället för dl – omvandlingstabeller finns men … – och att många rätter ligger ganska långt från vår matkultur – Ahi steaks exempelvis. Dessutom använder man en del ingredienser som är svåra att förstå vad de heter i Sverige eller hur man får tag på dom.

Jag kommer nog kunna hitta tio recept som får hänga med ett tag och det är nog ändå rätt ok för en kokbok vilket gör att jag gör en försiktig köprekommendation.

Det är en väldigt fin bok med rejäl pärm som gör sig väl som julklapp.

Här hittar ni bokens sida hos förlaget VeloPress. I Sverige kan ni köpa boken exempelvis via AdLibris.