Månadsarkiv: mars 2011

Dagens benböj

Sök inte efter bilder på dålig grusväg. Tydligen kan man
kombinera vackra damer och grusvägar mycket. Men
den här bilden var ännu mer oväntad.

Gubbkroppen är skitseg idag! Redan när jag cyklade till bussen i morse så var de två kilometrarna ut till asfalten rena pinan. Ok, jag kan ursäkta mig med att det var rätt sugande grusväg som kombinerade smet och svaj på det vårlika sättet som bara en skogsväg kan. Men seg var jag.

När det sedan drog i hop sig till djupa benböj på lunchen, 5×5 på 75 kg, så satt segheten i. Det gjorde att jag fick sänka tempot. Det var både tungt och segt, men mer segt än tungt om ni förstår. Sedan rundade jag av med lite ryck på 35 kg, 3×10, och vader på 150 kg, 3×10.

Så här kan jag också göra när jag tränar. Kan du?

Tröjor med tryck

Jag tror inte att någon märkt att en av mina stora svagheter i livet är tröjor med tryck. Dom får gärna vara dyra, färdigslitna och lite rock-and-roll, då är dom som bäst.

Det är med sorg jag idag såg på tv att Dressman försöker ta sig in i nischen rock-and-roll t-shirts. Som KIA skulle börja göra röda tvåsittsiga sportbilar för under 100 000 SEK.

Låt Dressman sköta Gubbardinbyxan och den intetsägande skjortan för underbetalda byråkrater men håll det där. SNÄLLA!

Fem felfunktioner i en grupp – del 1

I de sista få minuterna av ett nästan åtta timmar långt ledningsgruppsmöte klämde en av killarna i gänget ur sig en fråga till resten av oss ”Har ni läst Fem felfunktioner i en grupp av Patrick Lencioni”?

”Det är en väldigt lättläst bok som handlar om det vi gör” tillade han. Eftersom lättlästa böcker är de enda böcker som jag kan läsa nuförtiden så nappade jag och köpte boken. Faktiskt hade tipsaren rätt, boken är lättläst och skrivet på ett sätt som gör att man gärna plöjer igenom den så fort som möjligt. Så jag lyckades läsa den under en slöardag på sportlovet vilket jag knappt klarar med en kvällstidning nu som trebarnsfar.

Jag tror vi gav straxt under 200 kr för boken på Adlibris och jobbar du i en ledningsgrupp eller är intresserad av gruppdynamik så är det bara att köpa. Kombinationen pris/lättlästhet/innehåll gör att jag inte tänker recensera boken vidare utan helt enkelt rekommenderar köp.

Jag tänkte dock ta chansen att skriva lite om mina egna tankar från ledningsarbete och ledningsgruppsarbete i lite olika miljöer i relation till det som står i Fem felfunktioner i en grupp.

Vem är chef och för vad?

Boken beskriver ett start-up bolag i Silicon Valley med en ram som ger en relativt enkel företagsstruktur. Ledningsgruppen leder så att säga verksamheten och fattar för verksamheten de avgörande besluten. Det är nästan aldrig fallet i de större bolag jag jobbat i utan där är befälsgången ofta mycket mer besvärlig med viktiga stora projekt som bildar egna strukturer, säljare och konton som har i uppdrag att anpassa delar av företaget för att passa vissa kunder osv. Boken hanterar inte alls detta och den demoraliserande verkan det har på en ledningsgrupp. Många gånger har jag hört människor säga att ”mina viktiga frågor diskuteras och avgörs inte här” i olika ledningsgruppsdiskussioner.

Jag har två exempel på där vi haft mycket röriga strukturer i företaget men där vi ändå ganska väl hanterat att det finns parallella strukturer som leder organisationen. I det ena fallet så hade vi en chef som inte var så intresserad av att lösa alla olika problem som fanns utan mer hade mål för verksamheten. Både han och vi i ledningsgruppen hade provisionsbaserad lön baserad på mål och det var ofta de målen som vår grupp fokuserade på vid våra ledningsgruppsmöten. Våra möten var långa, saknade protokoll och aktionslistor.

Mötesfrekvensen var också relativt låg, kanske en gång i kvartalet. Det var arbetsmöten där vi tuggade oss fram till vad vi tyckte i stort och smått men oftast var diskussionerna kopplade till just våra mål som i stor utsträckning var formulerade på ett sätt som hade relevans för oss.

Det andra exemplet på en ledningsgrupp som jobbat i parallella strukturer var när vi i ett ganska ungt bolag startade ett viktigt projekt som sedan blev ett eget affärsområde med mycket stor del av verksamheten i bolaget. Den ursprungliga ledningsgruppen fortsatte träffas och där var vår affärsområdesansvarige med. Samtidigt hade affärsområdet sina egna ledningsgruppsmöten där vi hanterade många frågor som hade relevans för företagets ledningsgrupp. I princip hade vi ett affärsområde som jobbade med en rad frågor av strategisk art för ett litet bolag samtidigt som vi hade en ledningsgrupp för företaget som hade befogenheterna.

Två väldigt parallell strukturer bildades. Vi fick acceptera att vi i affärsområdet inte fick träffa vår styrelse och ofta jobbade i motsatsförhållande till exempelvis marknadsavdelningen som vi aldrig träffade direkt då de inte ingick i affärsområdets ledningsgrupp. Rörigt, och i Fem felfunktioner … så nämner författaren att när olika ledningsfunktioner inte kan samsas så blir det turbulent längre ner i hierarkin. Det kan jag intyga var fallet, men affärsområdets ledningsgrupp verkade ändå relativt bra som beredningsgrupp för vår affärsområdeschef. Vi diskuterade svåra frågor som vilka kunder vi skulle prioritera och vilka konsekvenser det innebar. Vi diskuterade också vilka utmaningar vårt utvecklingsarbete stod inför etc. Vi fick inte alltid som vi ville men vi hade gjort ett bra jobb för oss själva och vi uppfattade som att vår affärsområdeschef verkade för att nå de mål vi satt upp även om han inte lyckades alla gånger.

Det som är lite märkligt så här i efterhand är att detta är förmodligen den ledningsgrupp som haft lägsta graden av befogenheter av alla jag varit med i, samtidigt som moralen kanske var som högst här.

Kultur – Sverige vs. världen?

Boken har ett amerikanskt start-up bolag som referens och vissa saker känns lite annorlunda i svensk industri. Det finns dels skillnader som bottnar i ett svenskt synsätt, men vissa skillnader är kopplade till företagsstorlek och kulturen i en viss sektor. I boken så nämner man exempelvis problematiken när människor prioriterar sitt eget CV framför gruppen och företagets bästa. Så var det under IT-eran under slutet av 90-talet på sina håll i Sverige och det finns säkert kvar inom vissa lättrörliga grupper på arbetsmarknaden även idag.

I de företag jag varit i de senaste tio åren så har det dock varit andra drivkrafter än eget CV som drivit människor att handla utifrån sitt eget bästa i stället för gruppens bästa och det beror nog mycket på att i svensk storindustri så är inte ledningsgruppen en samling människor med hög rörlighet på arbetsmarknaden. Tvärt om oftast, vilket gör att CVt inte är det som är en naturlig drivkraft. Det betyder dock inte att det är väldigt vanligt att människor agerar utifrån sin egen agenda och sitt eget bästa på arbetsplatser i Sverige.

Ibland undrar jag faktiskt om det inte är så att de utländska arbetsgivare jag haft har haft större krav på sina chefer än motsvarande svenska. Jag har sett amerikanska, svenska och franska strukturer och om jag gör det lite lätt för mig så har det sett ut så här:

  • I Frankrike är chefen (teknisk)specialist. Han eller hon ska ha åsikter och styra och ställa inom sitt område. Det är kravet från överordnade.
  • I det amerikanska företag jag jobbat så var chefen den som skulle åstadkomma resultat. Man fördelade ständigt över makt till de chefer som hade momentum och skapade gärna märkligt streckade strukturer för att skapa strukturer för att åstadkomma något som var aktuellt för tillfället.

Jag vet inte om jag föredrar det ena före det andra men kan konstatera att den som lett ledningsgruppen har haft lite olika bas för sitt agerande i andra länder jämfört med det jag sett i Sverige. Främst har detta resulterat i att ledaren i ledningsgruppen kunnat ställa större krav på sina chefer i andra kulturer.

I del 2 tänkte jag skriva lite om vad jag tycker boken saknar.

När jag tänkte ”nu kan det inte bli värre” …

I måndags cyklade jag till jobbet och hade tidernas medvind. Det var naturligtvis trevligt men inte speciellt fostrande så när det skulle fortsätta blåsa åt samma håll, fast ännu starkare, på tisdagen så bestämde jag mig för att cykla hem.

Tisdagen lovade alltså 33 km motvindscykling. Som uppladdning käkade jag inget på hel dagen utan körde 5×5 marklyft på 90 kg på lunchen. Jag började också mycket senare än jag tänkt, klockan blev nästan 17:30 innan jag kom i väg.

Väl i väg så blåste det satan mot eller sida mot hela tiden, solen gick ner, kylan och mörkret kom krypande. Mörkret gjorde att jag valde små grusvägar sista 12-13 km för att komma bort från trafiken.

Småvägarna var fantastiskt mjuka och bitvis nysladdade. När dom inte var nysladdade var dom mjuka och gropiga. Då det började bli riktigt mörkt såg jag inte hålen i vägen. Korsryggen tackade glatt för varje hål och snackde skit om lunchens marklyft samtidigt.

När jag närmade mig hemmet så var blodsockret på nollpunkten, ryggen sur, det gick skittungt och klockan var nästan 19:30. Men den riktiga misären ville inte infinna sig!

Vad fan är det för fel tänkte jag? Nu kan det inte bli så mycket värre väl? Det var då jag insåg att jag missat en fantastisk möjlighet till att göra en skitpendling till episk.

Kvar på jobbet stod sunkiga mtbn med dubbdäck! Nokian med 300 dubb på mjuka grusvägar skapar misär i världsklass. Tyvärr så insåg jag det för sent.

Tyvärr blir saker och ting inte alltid som man tänker sig. Det är bara att gå vidare.

Tack gud för svenska vintern!

På Näsfjällets topp!

I fredags eftermiddag stack vi till husvagnen i Näsfjället. Väderprognosen sa kanonväder och då är det bäst att ta chansen. Prognosen hade rätt och vi fick en kanonhelg på fjället.

Åk med Alva från toppen.

Det börjar bli dåligt med snö på toppen så frågan är om man kan få så många helger till som är som i videon ovan. Det har alltså snöat lite i år och den snö som är verkar blåsa bort.

Tova var svårflörtad och åkte inte så mycket. Men här är lite åkning.

Själv märker jag att jag gjort rätt många timmar i backen. Jag åker efter mina mått mätt ganska bra och jag är sällan speciellt spänd ens i svarta backar.

När jag åker med Alva som i första videon så får jag tyvärr ganska lätt vikt på innerskidan och då sticker det lätt i väg åt något håll eller blir en liten vurpa. Tyvärr så vurpade jag en gång och lyckades landa på min ömma vänsteraxel. Den blev inte bättre av det kan jag lugnt säga.

Tova åker lite städat.

Tova hade mycket annat att stå i i helgen.

Alva åker gärna. Men ibland blev benen trötta.

Ibland så blir det en liten vurpa!

Men vilken skillnad det är uppe på fjället nu mot för någon månad sedan. Jag minns när vi gick till bastun klockan fem och tjejerna hade ficklampor. Nu klockan fem är fortfarande solen över fjälltoppen.

Gissa vad jag läser.

Leo lever helst familjeliv. Inget åkande ännu.

Det var många på campingen, framförallt är skoteråkarna i full gång nu. Det finns rätt många som byggt hela sitt liv runt skotern uppe på campingen med bilar, husvagnar, kärror och årets modell av skoter. Gärna lite ombyggda med nya bärarmar mm.

Vi har ingen skoter utan måste vila lite i stället.

Tjejerna vet hur man ska tigga till sig en tur av grannen.

Att vänta på sin tur är inte lätt.

Vilken dump!

Vilket snöfall vi haft i natt och på förmiddagen. Ute hos oss i Älvan så pratar vi om 30-40 cm kramsnö. Kanon, snökanon!

God morgon – Dagens träning och någon goding

God morgon kamrater!

Dagens träning så här långt består av snöskottning som uppvärmning och kettelbellträning.

Clean and Press 2x{1, 2, 3, 4} + 3x{1, 2, 3} med 24 kg kb. Parallellt körde jag Pull-ups 5x{1, 2, 3}.

Axlarna är rätt slitna för tillfället. Rumpan är dessutom rätt stel efter gårdagen, förmodligen är det utfallsstegen som satt sina spår. Kanon!

Som avslutning tycker jag ni kan titta lite på Kraftwerkets blogg. Han är och cyklar i värmen och hans bilder är som vanligt fantastiska.

Den här dagen glömmer vi va?

Ska ta två sådana här och några whiskey i helgen.

Senaste dagarna har funkat ”sådär” på jobbet men nu har dom köpt kettlebells till jobbgymmet så det är inte bara elände. Lite Fukitol och jag är snart back in business.

Glädjen denna dag fanns alltså på gymmet med nya kettlebells upp till 32 kg. Jag fick ju dessutom köra benböj vilket gjorde glädjen ännu större. Dagens pass blev (efter uppvärmning):

Front squat: 3×5 på 55 kg.

Back squat: 3×2 på 80 kg. Djupa böj.

Lunges: 3×14 med 2×20 kg kbs.

Vadpress: 3×160 kg.

Kan jag få jobbet att köpa in ett sådant här?

Dubbla pass

Bilden har ingen koppling till innehållet i texten!

Dubbla pass idag, som jag lovade tidigare. Först körde jag pull-ups med extra vikt (10 kg) vilket jag orkade 3, 2, 2 rep med. Sedan gick jag på 10 sekunders sprint med 5o sekunders vila x 10 på testcykeln. Skitjobbigt faktiskt. Jag är i lite konstigt läge nu där benen orkar rätt mycket vad gäller tyngd men syratålighet och allmän kondis är usel.

Pull-upsen och sprintarna var lunchens aktivitet. På kvällen körde jag rätt kvickt kettlebellstegar. 2x{1, 2, 3} + 3x{1, 2} – 24 kg – det var allt.

Den här bilden har inget med träning att göra.

I morgon satsar jag på benböjsfest igen. Härligt!

Nu är inte allvarlig cykelpendling långt borta och i går morse hörde jag massa fåglar som kvittrade. Jag ser verkligen fram mot våren och sommaren nu även om vi har lite skidåkning kvar.

 

… är som kärlek utan kyssar och kärlek …

Ja, kanske inte så illa, men lite sur blev jag i går.

Ja precis den melodislingan spelades upp i min hjärna när jag insåg att min träningsväska saknade träningströja. Insikten landade hårt då jag satt på bussen igår och äntligen hade bestämt mig för vilket träningspass jag skulle köra på lunchen. En träningsväska utan tröja är som kärlek utan kyssar och …

Nu spelade det inte så stor roll för dagen gav ingen lucka för träning så passet tar jag med mig till idag då jag ska se om jag inte kan få i hop dubbla pass. Lyckas jag ska ni bli de första som får veta.

Annars rullar livet på. Jag är hungrig som satan hela tiden. Jag vet inte om det är en släng av dålig karaktär eller om det är styrketräningen som gör något med min gubbkropp. I dag får den dock vänta med käk till kvällen.