Måttfullhet – inte riktigt min grej

Om jag vore måttfull skulle jag

• dricka med måtta,
• äta med måtta,
• göra barn med måtta,
• prata med måtta,
• cykla med måtta,
• sola med måtta,
• jobba med måtta,
• träna med måtta,
• läsa träningsbloggar med måtta,
• osv.

Men hur kul vore det? Nästan allt jag gör spårar ur för eller senare. Det går liksom inte att var måttfull. Det som oroar mig lite är att jag i brist på träningsmöjligheter – och kanske även på grund av behovet av ett visst ”boande” – har snickrat tre dagar i rad. Håller detta på att spåra ur? Var är det i så fall på väg?

Blir det det här i stället för Vätternrundan nästa år? Vem vet?