Att aldrig lyckas helt

Att vara pappa till två relativt små tjejer- dom är fyra och fem och ett halvt år – där en av dom är relativt aktiv, sätter en del saker på sin spets. Något som är väldigt tydligt i vår familj är svårigheten att lyckas med vardagliga ting på ett sätt som vi tyckte var helt trivialt för sex år sedan innan första barnet kom. Jag skulle kunna ge en rad mer eller mindre lustig exempel, men efter helgens badfest så snöade jag in lite på barnsäkerhet.

För ett antal år sedan så var vi och badade i badhuset och då fanns en liten grabb som hade stora delar av bålen brännskadad. ”Stackars grabb” tänkte jag men tänkte också på hur det måste kännas att vara förälder till barnet. Nu när olyckan hänt så får dom först genomlida själva traumat, men sedan får dom se sitt tillkortakommande resten av livet. Jag vet inte ett skit om vad som faktiskt hänt men jag antog att föräldrarna varit närvarande. För bloggningen här spelar det dock ingen större roll då det var mina tankar snarare än det som hänt som var intressant.

Något år senare när vi precis fått vårt första barn var vi i Rättvik för att cykla. När vi kom till campingen så hade precis en femåring drunknat. Som småbarnsförälder reagerade jag starkt på det. Tydligen hade barnet lekt i det långgrunda vattnet vid Siljan och fastnat i någon fast monterad lekställning när det lekte. Barnet hade liksom fastnat under vatten vilket innebar att det tog allt för lång tid innan dom som började leta hittade barnet. Själv tänkte jag då ”stackars familj” och ”stackars föräldrar”. Men jag tänkte naturligvis också ”men hur tänkter folk, man måste naturligvis hålla redan på små barn, i synnerhet vid vatten”. Inte så att jag måste döma människor som råkat illa ut, utan mer för att jag lovade mig själv att jag naturligtvis inte skulle göra samma misstag.

Nu står jag här med två barn och allt som oftast är jag beroende av guds hand, medmänniskors goda vilja och en portion tur för att få livet att gå i hop. Vår stora tjej har stjälpt varmt vatten över sig från te-muggar och kaffe säkert tio gånger. Ungefär lika många gånger har hon klättrat på ugnen och  bänkarna kring spisen när jag kokat mat. Jag har naturligvis inte avsiktligt skitit i tillsynen, men det som låter enkelt när man inte har barn, exempelvis håll ögonen på spisen när du har något på den som är varmt, kan man inte lyckas med på samma sätt som tidigare. Kokar man potatis så kan man exempelvis inte hindra ett barn att gå på toaletten. Inte heller kan man undvika att baren håller på att slå ihjäl varandra eller ramla ner för en trappa, något som gör att man behöver ingripa. Då tappar man fokus och möjligheten för olyckor och elände ökar markant.

I helgen var vi och badade. Det är ju bara det att vår stora tjej vill göra saker på ett sätt som är mycket mer våghalsigt än lillasyster. Dessutom ska hon ju bada längre ut och på djupare vatten än lillasyrran. Jag försöker tvinga den stora tjejen att dra ner på ambitionen så att det inte blir för stort avstånd mellan barnen, men trots det så står jag helt plötsligt där; det enkla uppdraget att hålla ögonen på sina barn som badar har misslyckats. ”Var tog Tova vägen nu?” tänker jag för mig själv.

Det gick bra den här gången också. Som det nästan alltid gör. Men det var inte för att jag lyckas till 100% med lätta uppgifter utan för att olyckan inte var framme samtidigt som jag gjorde mitt lilla vardagliga misslyckande.

Publicerat på juni 30, 2010, i Vardag. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Stellan Gustafsson

    Hej !

    Alltid med ett leende man läser dina betraktelse över livets små förtretelser.
    Men visst är det så att är man småbarnsförälder måste man lite på försynen…man kan helt enkelt inte förutse allt.
    Helt otroligt att det inte händer mer än det gör

    Brukar tänka på min barndom på en lantgård…där fanns ett otal tänkbara risker men jag kan bara erinra mej EN allvarlig olycka under alla åren.

  2. Ja, det är faktiskt otroligt att det inte händer mer än det gör.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: