Månadsarkiv: april 2010

2 timmar med 29″

Så där ja! Nu börjar kroppen hämta sig efter semestern. 2 timmar MTB i Borensbergsskogen. När jag stack övervägde jag att köra utan benvärmare, det är stort mina kära läsare! Mycket stort!

Körde delar av den bana vi hade i Kalas Cup förra året. Det har torkat upp förvånansvärt bra i områdena kring 34an och in i mot Borensberg. Några av ”surhålen” är fortfarande väldigt blöta.

29″aren fortsätter leverera. Helstelt är helstelt och det känns i händerna. Den gamla Kalas Cup banan är inte direkt långloppsstatus utan mer XC och då blir det jobbigt för händerna. Men ändå, jag tycker det funkar skapligt.

En skör människa

I tisdags så körde jag pendling tur och retur till jobbet. 3.5 mil enkel resa så totalt blev det 7 mil. Dit körde jag i princip så hårt jag kunde och allt kändes kanon.

Hem var jag hungrig och det kändes som jag var mycket nära att bonka, men det gick faktiskt bra. Riktigt bra fart hem också alltså.

Väl hemma var jag rejält illamående i ett par timmar och enda medicinen var att ligga ner. Naturligvis ringde den jäkla telefonen i ett så jag fick springa och prata i telefon med en spya farandes upp och ner i halsen. Jag repade mig dock efter ett par timmar från illamåendet. Men resten! Jag är sen skör människa helt enkelt. Herregud vad trött jag var under onsdagen. Nu på torsdag morgon är jag fortfarande helt väck! Men idag måste kroppen plågas lite.

Annars då? Jo igår lyckades jag med två privata saker. Den ena ska jag hålla hemlig ett tag till, men den andra var att jag klarade uppkörningen för BE-kortet. Gud vad skönt och bli av med det.

Vintercamping i Näsfjället

Näsfjället.

I akademikerkretsar, som jag vanligtvis umgås i, så finns det några saker man måste tycka illa om, eller inte ha några fördomar kring. Husvagnscamping och Ullared! Det är så djupt inrotat att det nästan är komiskt. Anta då att man droppar idén ”Jag ska vintercampa i husvagn” som jag gjorde en dag vid fikabordet på jobbet. Ja då är risken stor att du får bära en liten strut på huvudet och en liten röd plastnäsa mitt i nyllet. Det är ju naturligtvis lockande att säga ”Jag ska vintercampa i husvagn i Ullared”. Men jag sparar den till nästa år. .

Så vi har alltså köpt husvagn och prövat vintercamping. Ett absolut måste när vi valde märke och sort var att om vi ska lägga massor av pengar så ska det gå att använda grejorna året om. Debuten för husvagnen och vintercamping blev Näsfjället veckan före och efter påsk.

Sambon sliter!

Varför Näsfjället? Tja det var det enda stället som hade lediga platser veckan före och efter påsk. Det skulle ju kunna vara en indikation på något dåligt men de flesta på nätet sa att det var ett riktigt bra ställe för barnfamiljer.

Näsfjället ligger cirka 4o minuters bilfärd norr om Sälen. Vägen är sådär, rejält backig och ganska krokig från Sälen upp till Näsfjället. Sista milen är bitvis duktigt backig grusväg och om man inte har lite tur med väglaget så är nog fyrhjulsdrift ett krav för att man ska ta sig fram och tillbaka Sälen – Näsfjället. Om man åker utan husvagn så är det åksjukevarning, så krokigt och backigt är det tyvärr.

Mycket prylar på vintern. Ett vinterförtält ger extra plats.

Vi åkte upp redan på lördagen och sov på Prästbäckens rastplats, utnämnd till Värmlands bästa rastplats 2007. Stort! Lite väl mycket natur dock då en bäver eller utter fällde ett träd precis vid husvagnen under natten.

Den var tuggad på redan när vi kom, men …

Björken hade lätt nått till husvagnen.

På söndagen 28/3 kom vi upp och såg till att komma på plats. Det finns skiduthyrning och restaurang samt sedvanliga arrangemang kring campingplatser så som servicehus och sophanteringsplatser. Det var bra plogat men lite rörigt vad gäller platserna. Rådde något dubbelkommando där receptionen sa ”titta ut en plats och kom in och hämta elnyckeln” medan en kille som kom ut från en husvagn tyckte han styrde och hade någon sorts lista. Hur som, på plats kom vi och efter lite strul med elen så var allt igång. Det var en modernare typ av 230 V uttag i stolpen vilket inte passade vår kabel.

Vi hade pratat skidskola med receptionen via telefon och då var det alltid ”lugnt”, vilket inte blev lika självklart när vi väl skulle anmäla våra tjejer. Även det blev lite rörigt men Fredrik som var skidlärare och verkade ansvara för det hela redde ut det och det blev sedan jättebra.

Tova med Fredrik.

Större delen av tiden åkte vi utför, även om det blev någon vända i skidspåret för mig och småtjejerna. Jag hade gärna åkt mer längd om jag inte fått sådant grymt skavsår på höger häl. Kändes även som vaden/hälsenan tog rätt mycket stryk av mina 7.5 km. Får börja lite lugnare nästa gång och också lägga lite tid på bra pjäxor. Skidspåren var alltid fina och välunderhållna så det var synd att jag inte kunde nyttja dom mer.Det fanns tydligen mycket att gå på tur till i omgivningen, men jag såg ingen uppenbar info om det någonstans.

Längd var inte lika poppis som utförsåkning.

Det går att hyra längdskidor på skishopen i Näsfjället, men inte för barn! Jag skulle tippa att det kan bli problem upp i 15-års åldern. Vi hyrde när vi var ner i Sälen för att tjejerna skulle kunna åka lite.

Alva gillade inte längd något vidare heller.

Så skidspåren är kanon. Backarna var väldigt bra givet förutsättningarna och dom höll bra trots regn och töväder. Det finns en begränsad mängd nerfarter, men dom går att kliva på och kombinera lite olika så man kan få rätt bra variation. Man kör bara natursnö vilket gav ett jättefint underlag och man verkade vara noga med pistningen. Backarna är inte jättelånga men å andra sidan så var köerna aldrig längre än någon minut.

Det finns bara en en lift, en ankarlift. Tjejerna lärde sig fort att åka själv i liften så det var inget jätteproblem, men tydligen hade man fått ställa liften pga dåligt väder och fel vid några tillfällen under säsongen. Inte mer än några dagar men det hade hänt under en sportlovsvecka.

Barnen kan åka ända upp.

Skidskola.

Skidskola.

Om det är bra väder så funkar uteplatsen på restaurangen kanon. Man kan dricka öl och njuta av solen, men själva stället försöker även vända sig till barn.

After ski med artister.

After ski.

Hela stället är lite ”off”. Det är cirka en mil till närmaste affär och vill man dra nytta av vad Sälen har att erbjuda i form av Experium mm så är det en bra bit att åka. Å andra sidan är det grymt lugnt och skönt jämfört med exempelvis Lindvallen. Som campare sitter man gärna vid husvagnen och grillar och tar det lugnt och då funkar stället ganska bra. Backarna i relation till andra delar i Sälen kan jag inte avgöra men det som återkommer som positivt om Näsfjället är natursnön i backen och lugnet. Flera lyfte också fram de komplement till utförsåkning som finns så som skoter, längdskidåkning och fiske.

En plats i solen.

Sammanfattningsvis

– Skit att komma till och från, både med och utan husvagn.

+ Personalen, i synnerhet Fredrik i skidskolan.

+ Naturen och lugnet.

– Relativt litet, få andra barn.

+ Barnvänligt i allt från aktiviteter och personal till infrastruktur där man lätt kan låta barnen fara fritt utan att det finns någon risk för trafik eller dylikt.

– Relativt låg standard på servicehus mm även om torkskåp och diskmaskin finns. Bastu finns att tillgå två gånger i veckan.

+ Rätt pris.

Vi överväger att ligga på säsong nästa vinter men det kräver lite eftertanke.

Äntligen lite tid på den rosa – 29″ MTB

Det har torkat upp bra i Borensbergsskogen.

Jag har kört en liten mjukisrunda med min 29″ idag. En kanondag med sol, fågelkvitter, rådjur, älg, gäss och fina stigar. Jag har gjort några timmar på MTBn nu och är redo för lite intryck. Men ni får vänta, först lite skitsnack.

Jag har haft i princip två veckors semester utan träning. Det märks. Formen var inte den bästa innan semestern och den har inte blivit bättre. Den underliggande kapaciteten har kanske inte gått ner speciellt mycket men så fort det blir lite tyngre så protesterar kroppen ganska rejält. Men då tog jag möjligheten att titta på våren istället.

Nu går det att cykla hem längs kanalen.

När jag byggde On-One mtbn – mer detaljer finns här – så testade jag att köpa lite kolfiberprylar billigt via Ebay Det var bortkastade pengar tyvärr. Flaskställen exempelvis behövde man bara stoppa in flaskan i stället för att inse att det aldrig skulle funka. Mycket riktigt så försvann flaskan idag ganska snart.

Den här stod och solade när jag letade efter flaskan.

Blåsippa eller blåflaska. Vårkänslan är densamma!

Vad tycker jag om cykeln då? Jag har åkt ett par timmar på ganska stökig välkänd stig som jag åkt mycket 26″ mtb. Redan på 26″-aren hade jag insett att däck med mycket/stora luftkammare och lågt tryck gör stor skillnad i stökig terräng. Med 29″ 2.4 så har jag större luftkammare än jag någonsin haft vilket naturligtvis spelar roll. Cykeln går alltså, trots att den är helstel, snällt över mindre rötter och stenar. Kanske så bra som jag skulle förvänta mig. Men jag kan sänka däckstrycket något till – idag hade jag 1.8 kg bak och 2.0 fram utan att vara i närheten av genomslag – vilket borde göra saker och ting ännu bättre.

Stel framgaffel gör inte så stor skillnad annat när det går fort – värst blir det i nedförsbacke då man får svårt att avlasta framänden – och det är lite större stenar och rötter. Om jag ska vara lite mer konkret så är det bara nedförsbackar som det spelar roll i på de delar jag åkt, men då gör en dämpad gaffel stor skillnad.

On-One ScandALen klättrar mycket bättre än min gamla mtb. Det är det mest slående intrycket och jag åkte några rejäla backar ett par extra gånger idag faktiskt. Jag klarade, trots min taskiga form, en backe som jag aldrig klarat på min gamla Scott.

Så här ser skönheten ut efter en stunds vila.

När jag säger att den diskreta rosa klättrar bättre så är det mycket lättare att hålla framhjulet i backen samtidigt som man behåller greppet bak. Det är extremt stor skillnad mot min tidigare Scott. Jag märkte när jag lekte här om kvällen att det är svårt att få till någon bakhjulskörning och det är svårt att få till bra framhjulslyft över exempelvis rötter. Allt hänger naturligvis ihop och beror troligen mer på geometrin på cykeln än att det är en 29″are.

Jag fick en fråga om jag tyckte gaffeln var flexig men jag tycker inte det känns så. Jag är på det hela taget mycket nöjd. Det är flaskställen och lite småfix innan jag är helt nöjd. Sedan har jag en känsla av att bakhjulet vrider sig lite trots kedjesträckare.

Stora hjul!

In memory of Schwalbe Snow Stud

Håller på och meckar lite med vintercykeln och konstaterar att mina vinterdäck gjort sitt. Ett par Schwalbe Snow Stud med kevlarförstärkning och reflexrand som funkat perfekt under vinterns cykling.

Helt otroligt vilket bett man har med dubbdäck. Jag och Jonas cyklade på Omberg under en vinterdag. Det var riktig vinterväg med massor av snö och is. Några få tappra var ute och gick men det var knappt dom tog sig fram. Då kom vi cyklande och sa ”hej hej”.

Däcken har gått två säsonger och rullar ganska lätt. Jag kan inte påminna mig att jag haft punka en gång faktiskt. Men reflexranden? Allt är rätt skitigt så den syns inte efter någon timme.

Kan bli samma sort i vinter om någon inte har ett bättre förslag.

Man måste se möjligheterna!

Höga poäng för rubriken!

I dag har Aftonbladet.se lyckats med rubriksättningen på en artikel vi kan lära oss något av. Låt oss titta lite närmare.

– De blev halvchockade och då inträdde brunsten, säger uppfödaren Hans Arwang till Aftonbladet.

Jag har alltid trott kaniner är ganska nervösa varelser, men de blir bara halvchockade av att taket faller in i en idrottshall dom befinner sig i. Starkt! Jag får revidera min inställning till kaniner helt klart.

Att se mig flirta eller ragga på det motsatta könet måste vara en mycket plågsam historia. Åtminstone så tycker ju både jag och den som utsätts för det hela att det är något i stil med vattentortyr och att då studera det måste vara lika jobbigt, men här ger artikeln nya öppningar. Nästa gång jag ska göra mig till för någon ung dam så kan det bli mycket spektakulärt faktiskt. Kom gärna med uppslag. Halvchock ska det vara.

– Min unghona har fått tre ungar. Hennes bur gick sönder vid raset och hon kom ut på golvet. Där hittade hon en kavaljer i närheten.

Jag drar mig tillminnes någon volleybollturnering i min ungdom. Det var i en sporthall där vi sov på golvet. Resultatet var inte alls långt ifrån det som beskrivs ovan. Det gör att jag börjar ifrågasätta om det inte är sporthall som startar brunsten snarare än halvchock. Men jag är villig att undersöka detta vidare.

Nu ska jag gå och halvchocka sambon!

Två veckors semester

Då är jag hemma igen efter två veckor i Näsfjället några mil norr om Sälen.

Vy över lilla lugna Näsfjället.

Vi har vintercampat och fokus har varit avkoppling och familjeliv. Jag har tränat konditionsträning väldigt lite, mindre än jag räknade med, men varit hyggligt aktiv under dagarna. Kvällarna har oftast blivit tidiga och vi har segat rätt mycket under dagarna också eftersom småtjejerna inte orkar hur mycket skidåkning som helst.

Husvagnslivet ger ganska små möjligheter till alternativa sysslor inne i vagnen så när vi inte varit ute eller iväg på något så har vi tittat på tv eller läst. Det har alltså på det hela taget varit två lugna veckor med mycket sömn, mycket mat och i väldigt lite stress.

Det intressanta är hur tydlig skillnad jag märker på mig själv under dessa två veckor. Jag har tränat ganska hårt under fyra månader – december till mars – och de senaste två månaderna har varit skruvade på jobbet och dessutom har jag haft massa privata grejor. Nu när jag gick på semester var jag sliten både fysiskt och psykiskt. Det kändes bland annat genom att jag kände mig stressad/pressad över saker som var lite halvjobbiga. Det var tydligt de första dagarna på semestern. Att ha två småtjejer själv i lift och skidbacke när man inte är så duktig att åka själv kändes rätt jobbigt exempelvis. Jag blev också trött rätt fort. Inte så att orken inte räckte till när jag höll på utan mer att jag tappade farten ganska snart på dagen. Kände mig slutkörd vid 3-tiden typ.

Nu har jag dock ”spottat upp mig” rejält. Jag började känna rätt stor skillnad efter 3-4 dagar men någon gång under andra veckan kände jag stor skillnad. Ett exempel är hur vi åkte hem i går. Vi åkte i regnrusk, mot slutet i mörker, med mycket trafik och själva släpandes på en stor husvagn. Jag körde sju timmar med några raster och tyckte inte det var speciellt jobbigt alls. Det är lite småtrickigt att få in husvagnen här hemma också vilket vi fick göra i regn, mörker och lervälling. Men inte heller det kändes ett dugg jobbigt.

Så jag har vilat upp mig alltså! I dag blir det en MTB-tur på den rosa skönheten.

Först i backen

Det börjar sjunga på sista versen för oss och vintern i Näsfjället. Vi rör oss hemåt senast på lördag och söndag är sista dagen dom kör liftarna.

Tyvärr har jag inte fått Internetuppkopplingen att vara speciellt stabil så det har inte bloggats så mycket men vi är rätt nöjda med Näsfjället. Det är inget för den som vill vara där det händer, men med småbarn är det rätt skönt med cirka 100 m till lifen. Det är väldigt lugnt och skönt vilket också känts som ett plus. Jag ska försöka göra någon sammanställning när jag kommer hem, med lite bilder.

I morse var vi först ut i backen eftersom tjejerna skulle ha skidskola vid 9:00. Det är lite för varmt så redan efter en och en halv timme var det ganska sörjigt i backen, men fram till dess. Jäklar vad fint det var med mjuk nypistade backar.

Tova, vår 5-åring har lärt sig åka helt själv från i princip bara åkt någon gång tidigare. Så efter skidskolan åkte vi tillsammans. Det var riktigt härligt faktiskt.”Vi åker följa John pappa” funkar kanon. Hon har grym kontroll på både skidor och helheten.

Alva, vår 3-åring, har utvecklat skidåkningen rejält men när hon inte riktigt kunde hänga med Tova i utvecklingen så har hon dragit sig in i komfortzonen och vill helst åka och mysa. Hon vurpade rejält vid ett tillfälle och fick åka skoter ner och knät svullnad så hon behöver bygga lite förtroende igen.

Eftersom Internetuppkopplingen verkar funka rätt bra en stund så ska jag se om jag inte kan beställa lite cykelprylar. Behöver nya tubdäck.

Jag hoppas snart att vi ska vara åter till ordningen kära läsare och mest prata cykel här.

Längdskidor!?

I går var det första gången på mer än 25 år som jag åkte längdskidor. Mycket märklig känsla på alla sätt. Jag var ute en kortis med Tova på morgonen och då tyckte jag det kändes rätt ok. Det är hyrskidor med ”fjäll” under, men dom kändes faktiskt helt ok. Glidet var ju inget vidare, men trycker man till så har man kanonfäste så ….

På eftermiddagen, efter några timmar i backarna så gav jag mig av på Näsfjällets 7 km runda. ”Den är lite backig i början” var allmänna kommentaren här och visst, det gick uppför i början. Ganska rejält uppför men skidorna hade kanonfäste så det var bara att nöta på. Tyckte nog att det gick trögt, men var rätt nöjd. Men det var svårare att diagonala än jag minns. Ibland fick jag slagsida på något märkligt vis, oftast åt vänster. Då var det tur att jag hade stavarna.

Sedan började det gå lite lättare och jag fantiserade om stakåkning. Mer en fantasi blev det inte. Det gick ju skittrögt på dom jävla skidorna!

Sedan började det gå utför, med massa tvära kurvor och halvtrasiga spår. Då blev det ju rena farsen i skogen. Tror jag ramlade fyra gånger på 1.5 km på lite olika sätt. Om jag är dålig på att åka så ska ni se när jag försöker komma upp när jag ramlat! Inte nog med att man ska försöka ta sig upp med massa skit på fötter och händer, i mjuk snö. Det man står på glider iväg från en också. Det här måste gå att göra bättre!

Jag hade fått värdens jävla skoskav också och imma på glasögonen!

Ibland när jag åkte utför hade jag sådan bakåtvikt att stavarna for upp i luften. Snyggt! Tur det var dåligt glid annars hade jag slagit ihjäl mig. Tack gode gud för att det närmar sig slutet på säsongen.

På det hela taget en härlig tur alltså!

Idag regnar det något helt sjukt. Började i går kväll och ser ut att hålla på hela dagen. Blir nog direkt till after ski idag.