Randonnécykling – 20 härliga mil i Örebro

Klockan stod på 04:45 i morse. Det här såg ut att kunna bli en riktigt bra dag. Jag hade valt bort en dag med svärföräldrarna till förmån för en heldag med cykling. Väderprognosen angav bra väder och anmälningslistan på nätet var lång.

Jag blev lite sen i avresan hemifrån, för att jag obotlig tidsoptimist, vilket gjorde att vi kom iväg sent. Jag hade valt ”lätt” klädsel till skillnad från några kamrater som mer var inne på Polarexpiditionsvarianten. Mitt val var riktigt bra visade det sig, men när vi åkte från Fornåsa så var det ”nollan” så det såg halvrisigt ut.

Vi var tre som åkte. Jag, Jonas och Mats från Sveriges Randonnétätaste lilla ort.

På vägen upp till Örebro så såg vi att vissa bedriver smygträning, eller vi kan kalla det gryningsträning, inom klubben. 06:30 hade en Borensbergare tagit sig långt norr om Motala.

När vi väl kommit på plats i Örebro så visade sig att vi var 30 personer som skulle åka norra rundan. Kul! Inledningsvis körde vi ganska snabbt, men det kändes som om det var relativt duktiga cyklister med, så klungan var samlad rätt länge kändes det som.

Till slut kom vi loss en grupp om 12-13 personer och vi rullade på bra. Det var lite ryckigt och några var ovana vid klungkörning men på det hela taget så gick det bra. Första stoppet var Kolsva där vi tog ståfika. Sedan körde vi mot Skinnskatteberg där det var lunch. Vi hade en minut mer än minimitiden så det gick fort från Kolsva. Några hade börjat få det tufft på vägen mot Skinnskatteberg och dom valde att inte gå med vår grupp när vi lämnade efter lunch. Så vi var åtta som gav oss av mot nästa metropol Lindesberg.

Ganska snart efter Skinnskatteberg blev det tuff cykling och jag, Staffan, någon till och Jonas blev avhängda i backarna. Täten väntade dock in mig och ”någon till” men då bestämde jag och Mats att vi skulle vänta in Jonas. Så där splittrades gruppen på två fyror. Så blev det resten av vägen. Nu blev järngänget, jag, Staffan, Jonas och Mats. Mats hade lätt gått med den snabba gruppen men valde att cykla med oss som moraliskt stöd. Av det som hände senare kanske man skulle sagt omoraliskt stöd.

Lindesberg var sista stämplingen. Det är värt ett besök om ni är gubbe och cyklist eftersom tjejerna där verkar uppskatta svettiga men i tajta trikåer. Eller vi är några som vill tro det, men det vi vet att dom uppskattar Mats i tajta trikåer.

Kanonväder, Lindesberg och i princip vindstilla gör att denna tur får fyra energikakor av  fem möjliga. Hade det inte varit för transporten från Skinnskatteberg ner mot Lindesberg och snön bitvis hade det blivit fem.

32 km/h i rullsnitt. 143 i medelpuls. Totalt höll vi på i åtta timmar vilket då inkluderade en hel del kontakter med lokalbefolkningen.

Nej, jag tog inte en enda bild!

Publicerat på april 24, 2010, i Cykel, Cykelträning. Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. Äntligen!
    Jag gillar breveterna i Örebro. Börje gör det riktigt trivsamt med mackor och fika efteråt.
    Bra kört.
    /J

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: