Falling down

Med anledning av vädret så har vi skäl att studera nätet.

Svenska Dagbladet har följande notis ”Snöröjare nedslagen”.

Snön och kylan väcker heta känslor. En man som röjde snö på Sjuhäradsgatan i Skene i måndags råkade illa ut. Han slogs till marken av en annan man som var upprörd över att snöröjningen fungerade dåligt…

Notera speciellt följande.

Enligt kommunanställda har det förekommit att snöröjningsmaskiner attackerats i bostadsområden av människor utrustade med skyfflar.

Här har man alltså tvingat folk att införskaffa och ta till vapen själva och efter det kommit in och försökt styra upp situationen. Vad har man väntat sig. Medborgargarden är inte lätta att ha och göra med.

Vissa tycker nog att avslutningen och slutsatsen hos kommunföreträdaren är ett exempel på ett tomt hot.

– Detta är ju jätteallvarligt. Håller det på så här kanske man får sluta snöröja …

Lite kul är ändå det här. Det är snökaos och man kan hitta hur mycket som helst på nätet där folk är förbannade på snöröjning, plogvallar, cykelbanor, SJ, lokaltrafik etc. I bland vet man inte ens varför dom är arga. Den här till exempel (Svd 24/2).

Är det bara jag som kommer att tänka på den här.

Det är inte bara i tidningar utan även i min egen närhet som jag ser det här. Arbetskamrater som är förbannade på tågen eller vi själva som ska gå ut fast det är -30° C. Är det tysken i oss? ”Nu har vi lagt ett spår för järnvägen då ska det fanimej gå ett tåg där! Vi har en tidtabell!”. Eller vad är det som gör att vi tycker att livet ska pågå som vanligt fast det kanske är värsta vintern många av oss har upplevt? Vill vi verkligen att SJ ska dimensionera sina system för det här? Eller ska kommunen dubbla snöröjningskostnaden? Måste allt alltid fungera även i extremfall?

Är vi svenskar så enkelspåriga att om vi går och lägger oss med en tanke, så som ”i morgon ska jag till jobbet” så finns det inget dagen därpå som gör att detta kan omprövas och att det känns rimligt?

Jag tycker det är lite kul att jag inte kan bestämma mig för om den här ilskan och attityden till vädrets makter är bra eller dålig. Så här tänker jag.

  • Ilskan kring SJ, snöröjning och andra samhällstjänster kommer ifrån att systemen har för dålig återkoppling och att vårt samhälle ofta har den svagheten. Då blir det kravmaskinen: ”Jag har betalt biljett”. ”Jag har betala skatt”. Det är inte svårt att hitta dom som tycker tågresor är för dyra, lokförarna tjänar för dåligt och att det är skit att tågen inte går i snöstorm. Den som brukar tjänsten behöver inte alls svara för rimlighetsbedömningar vilket är en brist i samhällen så som vårt. Alltså: Ilskan är en förväntad reaktion i ett samhälle som vårt. Inte så bra.
  • Som individ måste det vara helt fel att rikta sin ilska mot saker man inte rår på. Ta insändaren ovan. Han är arg, skriver insändare och lägger ner energi. På vad? Varför? Alltså: Självorsakad stress och negativ energi är aldrig vacker. Personerna borde gå i terapi.
  • Kan det vara så att folks ilska är ett tecken på något bra? Jag läste någonstans att nordeuropeiska samhällen och samhällsstruktur snabbt och ganska autonomt normaliseras efter exempelvis naturkatastrofer och krig jämfört med vissa andra urbana kulturer. Det ska liksom vara någon jävla ordning och reda. Naturen ska tämjas, vägen ska plogas, hus som rasar ska byggas upp. Skit i om det är viktigt, det ska bara vara så! Det är kanske det som gjort att vi kan skapa det samhälle vi har?

Ja, vad vet jag? I dag är jag hemma med tjejerna på vab igen. Ska klämma till med dubbla träningspass om inte trainern strular. Då jävlar! Skiten ska bara funka!

Publicerat på februari 25, 2010, i Trams. Bokmärk permalänken. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: