Snor och mord

Varamon igår. Idag hemmamys!

Snor i mängd och lite sjuk, ja så hemsk är min vardag. Om snoret beror på gräspollen eller förkylning vet jag inte men eftersom bihålorna gett sig in i leken så skiter jag i vilket faktiskt. Nässpray och Ipren så är jag hygglig människa en stund men får avstå träningen idag tyvärr.

Nu till något helt annat! Att mord hör sommaren till konstaterade vi redan förra året. Det går fort och nu är det dags igen med trivsamt mördande i Midsummer, fast i år med ny Barnaby. Jag tyckte första avsnittet var lite halvsegt men ändå lovande då det kändes som de tagit möjligheten och skapa en lite intressantare Barnaby. Vi får se, jag tittar i alla fall vidare.

Jag smög ut en liten stund

Förväntansfulla steg på grusgången!

Träning mot alla odds idag, eller kroppen var nog villig men själen var svag. Jäkligt svag faktiskt. Så klockan var nästan 22:30 då jag tassade ut för lite kettlebellträning och framfotalöpning. Då gav den svaga själen upp!

4x{1, 2} 24 kg kb C&P/Pull-up/Marklyft (70 kg + stång).

Sedan var baksidan av benen och rumpan lite tjuriga så jag tvingade fram 6 minuter framfotalöpning för att stärka upp lite. Jag hade hoppats på mer men det här fick räcka för idag.

Invägning

Jag blev förvånad då vår husvagn hade ett handväskeskåp.

Måndag morgon: 93.2 kg (92.6). Midsommar sätter sina spår men jag tror det svänger tillbaka snabbt.

Midja: 100 cm (99)
Bröst:105 cm (105)
Lår:60 cm (60.5)

Jag låg kvar en stund

Jag låg kvar en stund med Leo och bara var. Musik från dansbanan, skratt från grannen och skrik från lekplatsen tillsammans med Leos snusande på min arm blev midsommarkväll för mig.

Jag är en rik man som inte behöver lägga blommor under min kudde utan kan lägga det jag älskar mest på min arm.

Dagens träning

Det har varit full rulle idag (igen).  Efter en lätt sovmorgon så stack vi iväg till simskolan. Där blev vi kvar rätt länge eftersom tjejerna busade med simläraren och inte alls hade några problem med temperaturen i vattnet då inte! Dom kunde ha varit i hur länge som helst. Emil 18 år och simlärare är starkare än solen tydligen.

Sedan var det handling inför midsommar, hem, mata odjuren osv. När dammet lagt sig så var klockan tre och jag hade inte käkat på hela dagen och jag tyckte det var ”så dags då” så jag skippade lunchen även idag. Så på fastande mage:

24 kg kb 3{1, 2, 3} + 1{1} C&P/Pull-up/Marklyft. Pull-up {1, 2, 2}. Marklyft 70 kg plus stång.

Efter någon timmes pyssel körde jag pass nummer två. Först framfotalöpning i Fivefingers 13:30 och sedan 5 set av (20 släggslag 20 swings 16 kg). Tog cirka 11 minuter.

Snart är det dags:

Video – Mer banåkare

En sak som gör cykel så fantastiskt är att det är så många discipliner trots att det i princip är samma cykel i alla. Ta till exempel de stora tourerna där man har tre tävlingar (minst) i samma tävling, jag tänker då på total/poäng/bergstävlingarna. Men även bancykling, landsväg och mtb är ju i princip samma sak men ändå så olika.

Det förvirrar en del som inte är så insatta varför man inte tränar eller cyklar på samma vis i alla delar av cykelsporten. Men en banåkare är ganska annorlunda jämfört med en etapploppsåkare som är ganska annorlunda jämfört med en endagsåkare osv. Kolla gärna på den här killen, en av världens bästa när det gäller kortdistans på bana.

Jämför sedan med bilden på Contador till exempel.

Knappast snudd på 90 kg här inte.

Se gärna videon i det här inlägget eller videon här också.

Benar och bönar

Det spelar ingen roll hur mycket du benar och bönar!

Citatet ovan är när Tova sätter hårt mot hårt i diskussioner med lillesyrran idag.

Jag jobbar med att komma i ordning i föräldraledighetslunken. Funkar rätt bra nu faktiskt med simskola på förmiddagen och sedan lite pyssel. Träningen ligger lite vilande med ont knä och snuva.

Så på denna längsta dag, mitt i sommaren, så kan jag meddela att vi fått ordning på vinteraktiviteterna. Vintercampingen är klar och jag tror det kommer bli kanon!

Denna dag avslutas med den svåra existentiella frågan: Blade Runner – Final Cut startar nu 10 minuter innan klockan 11. Härda ut eller lägga sig? Den utspelas 2019 ganska snart alltså, faktiskt så nära att jag inte ens betalat av studieskulden då.

Om inte magen vore i vägen skulle jag ha ett sådant styre också!

 

Måndagsinvägning och dagens träning

Jag kan inte bara vara städkärring, jag måste vara sexobjekt också!

Nu är det dags att ta tag i sitt utseende. Jag är ju trots allt hemmafru och måste vara lite attraktiv när Cathlyn kommer hem. Jag har kört några klassiska nyp i kinderna, för att bli lite rödrosig och fin, när jag ser att hon är på gång men det är för tamt. Jag märker det på hennes sätt att titta på mig! Den mångåriga avskyn i hennes blick har övergått till rent förakt så något måste göras. Alltså, nu är det dags för invägning!

Måndag morgon: 92.6 kg.

Midja 99 cm.
Bröst 105 cm.
Lår 60,5 cm.

De senaste åren har jag legat straxt över 90 kg men jag har nog lagt på mig något kilo muskler genom kettlebelltränandet, jämför exempelvis med hur det var i april förra året.

Jag var nere i 88.5 kg innan vi åkte till Ängelholm på semester men där drack jag ju öl för kung och fosterland och det funkar inte så nu är jag här runt mina 92 kg igen.

Dagens snoriga träning blev kettlebells. Jag körde 3x{1, 2} + 1x{1} med 24 kg kettlebell/pull-ups/marklyft (70 kg plus stång). Sedan fick det bli en promenad med barnvagnen istället för tyngre grejor. Men är man förkyld så är man eller hur?

Nu har jag läst en bok igen!

Jobbigt att skriva fem böcker då man använder årstidstema.

Då har jag återigen läst en bok. Jag vet, jag börjar framstå som riktigt intellektuell! Ja, det är ju inga direkt tunga verk jag tuggar i mig men ändå. Denna gång är det femte boken i Mons Kallentofts årstidsserie. Den fjärde läste jag förra året och sågade den då ganska rejält.

Jag ska börja med att säga att jag tycker den här boken är den bästa av Kallentoft så här långt och att jag i princip sträckläste boken. Det finns dock lite intressanta saker att diskutera vilket jag tänkte göra här och nu.

Mons berättarteknik är perfekt för en deckare och jag tycker han har kommit ett steg längre i denna bok än tidigare. Man formligen flyger fram i berättelsen samtidigt som han lyckas bygga upp en berättelse som intresserar.

Själva upplägget i historieberättandet är också tydligt i boken. Cirka 300 sidor i början används för att skapa en sorts bubbla där alla frågetecken samlas och inga riktiga genombrott görs. Sedan kommer cirka 30 sidor med ”grillning” av läsaren där Mons suger på karamellen för att sedan gå över i något sorts ”end game” där allt rullas upp.

Det betyder att boken i princip har tre faser som kräver lite olika grepp från Mons i hans berättande. Låt oss börja med de första 300 sidorna och se vad jag tycker om dem. Mons berättarteknik gör att berättelsen rivstartar och snabbt skapar sug efter mer men gör det svårt att bygga miljöer och intressanta människor. I tidigare böcker har han försökt göra huvudpersonen Malin till alkissnut på ett sätt som jag inte alls gillat. Det har han slutat med tack och lov! I denna bok har han mer jobbat med en allmän mörk inställning till allt färgat av en sorts modernkommunistisk attityd när han försökt skapa en atmosfär för berättelsen. Överklass och klassamhälle blandat med att mannen är onskan i samhället. I kombination så är det allt ont. Ibland funkar det, ibland blir det löjligt. Han passar exempelvis på att hacka på McDonalds på ett sätt som kanske Wallraff skulle gillat men som hade sin höjdpunkt i märkliga kretsar på 70-talet. Men det som jag tidigare tyckt varit direkt märkliga inslag i Mons böcker om klasser och generaliseringar av människor är mer i balans denna gång.

Styrkan i berättandet – den snabba vägen framåt – blir lite av ett problem som Mons måste förhålla sig till. Han måste hitta metoder för att lugna ner berättelsen lite och därefter ta lite ny fart och han har i denna bok, precis som tidigare, använt en typ av spökberättande från fallets ”andar”. Det är avsnitt skrivet i kursiv stil på lite speciellt sätt men ibland vävs allt helt samman med det som ”händer på riktigt” i boken, exempelvis när Malin drömmer. Det är ok för mig när det är i de första 300 sidorna eftersom det då behövs en moderering av farten för att boken ska fungera.

När man kritiserar andra är det bra med lite självdistans.

Tyvärr används spökberättarna för övergångsfasen till ”end game”. Så efter cirka 300 sidor när Mons ska hålla oss på halster innan berättelsen rullas upp så använder han väldigt mycket av den berättarteknik som han tidigare använt för att inte rusa för fort i berättelsen. Då funkar det inte för mig. Jag orkar helt enkelt inte läsa allt kursivt och ”flum” utan måste skumma mig igenom en del av boken.

När väl berättelsen sätter fart igen i själva ”end game” och allt börjar vecklas ut så använder Mons sin raska berättarteknik och den funkar då perfekt igen.

Ska jag göra en lite sammanfattning då? Ska du köpa en Kallentoftbok i sommar så tycker jag du ska köpa Den femte årstiden. Den är klart läsvärd och en riktigt bra deckare. Du får en bok som du vill ta dig igenom men inget som du har länge vid nattduksbordet för att läsa för att bara vara i om du förstår vad jag menar?

Vi är inte så starka idag Lilleman och jag

Hur ska det sluta?

Jag har verkligen inte varit mycket sjuk det senaste året men nu är det dags. Skitförkylning med svett i pannan och ganska risig. Leo är drabbad av samma så han sover skit och snorar som en flodhäst med hösnuva.

Jag har i alla fall köpt dammsugare idag, en testvinnare, så lite händer det.